Kvinnan kom till Sverige 2017 och sökte asyl som “ensamkommande” från Elfenbenskusten. Då hon omhändertogs för tvångsvård enligt LVU ändrade hon åldern till 25 och slapp på så vis undan. Kammarrätten dömer dock att man ska utgå från den ålder som först uppgavs och därmed ska tvångsvården genomföras.

På grund av sin initialt uppgivna ålder har kvinnan under Migrationsverkets process bott på tre olika hvb-hem. Efter ett tag blev hon “aggressiv, okontaktbar och desorienterad” och hamnade i slagsmål och rymde. Under polistransporter försökte hon kasta sig ut från bilen under färd.

Med hänvisning till hennes destruktiva beteende beslutade socialutskottet i Danderyds kommun att omedelbart omhänderta henne med stöd av LVU. Då fallet hamnade hos Förvaltningsrätten påstods att hon ljugit om sin ålder för Migrationsverket och var för gammal för att tvångsvårdas enligt LVU. I samma veva hävdades även att hon flytt ett arrangerat äktenskap i Belgien.

Förvaltningsrätten menade att en asylsökandes ålder i första hand är en fråga för Migrationsverket och då myndigheten ännu inte hade prövat kvinnans asylansökan ansåg rätten att man skulle utgå från att hon kunde tvångsvårdas.

Domen överklagades till Kammarrätten som gick på Förvaltningsrättens linje och Högsta förvaltningsdomstolen har beslutat att inte pröva målet.