DEBATT 1973 sjöng den då sjuttonårige Ted Gärdestad sin brors naturromantiska text om att sol vind och vatten är det bästa som jag vet, troligen helt omedveten om att drygt fyrtio år senare skulle dessa energikällor av miljörörelsen anses vara planeten Tellus enda räddning från undergång.

I Sverige står vattenkraften för nästan fyrtio procent av all elproduktion, där ungefär samma siffror gäller för kärnkraften. Resten står vindkraft (12-17 %) och kraftvärme (c:a 9%) för. Ytterst lite el produceras än så länge av solpaneler. Den enda utav dessa kraftkällor som ger ifrån sig växthusgaser är värmeverken som förbränner sopor och biomassa – restprodukter från skogsindustrin.

Sverige, ihop med Island – som får sin energi från varma källor – toppar ligan för lägst CO2-utsläpp i världen, där endast 1,2 procent av elproduktionen sker med fossila bränslen. Detta kan jämföras med exempelvis våra grannar Polen och Estland vars el produceras till 85 procent med kol och olja. Värst är dock Israel med 97 procent fossil elproduktion.

Fossila bränslen i Sverige används mestadels inom den tunga industrin, transportsektorn. jordbruket och byggbranschen. El- och hybridbilar ökar hela tiden men utgör fortfarande bara en liten del (6 %) av fordonsflottan. Tyngre transportfordon drivs nästan uteslutande med diesel (97%) vilket även gäller entreprenadmaskiner, medan traktorer även drivs med biobränsle (RME). Försök med bland annat eldrivna grävmaskiner blev ett fiasko trots löften om miljonutbetalningar i klimatpremier.

Sverige släpper ut minst koldioxid per capita av OECD-länderna och står för endast 2 promille av världens totala utsläpp av växthusgaser. Kina toppar överlägset den statistiken – totalt alltså, inte per capita – och släpper ut dubbelt så mycket CO2 som tvåan USA. Därefter följer Indien, Ryssland, Japan och Tyskland. Tyskarna, som efter Fukushima-katastrofen 2011 beslutade att på drygt tio år avveckla kärnkraften, ett till synes något överilat känslostyrt beslut som även innebar att man sköt upp utfasningen av kolkraften – en stor miljöbov vad det gäller växthusgaser – ända till år 2038.

Historiskt sett var det fossila bränslen som möjliggjorde den industriella revolutionen. I framför allt Storbritannien påbörjades och genomfördes denna omvälvning av produktionen under andra halvan av 1700-talet. Industrier, tåg- och skeppstransporter drevs av det “svarta guldet” (stenkol). Den rika förekomsten av kol i England och Wales var en av anledningarna till att Storbritannien kom att bli världens ledande ekonomiska och politiska stormakt under 1800-talet.

Tyskland och USA som också hade stora kolfyndigheter kom i gång i stor skala först senare under det man kallar den “andra industriella revolutionen”. Detta troligtvis beroende på Tysklands enande 1871 och att man i USA avskaffade slaveriet 1865, vilket delvis fördröjt automatiseringen av produktionen. Även Sverige började industrialiseras vid ungefär samma tidpunkt och på knappt etthundra år höjde den industrialiserade världen sin levnadsstandard med enastående 30 (!) gånger jämfört med resten av världen.

För första gången under mänsklighetens historia hade stora delar av befolkningen i framförallt Nordamerika och Europa “escaped the Malthusian trap” – Thomas Malthus observation att ökade resurser bara ledde till större barnkullar som bokstavligen åt upp överskottet.

Det stora språnget i ekonomisk och materiell levnadsstandard tas när oljan i högre grad börjar användas som drivmedel och energikälla, vilket skedde på 1900-talet. Vad som inte gemene man verkar förstå är hur billig oljeenergin var och fortfarande är då det visar sig i vissa uträkningar att ett fat raffinerad olja (159 L) energimässigt motsvarar 25 000 timmars kroppsarbete.

Varför jag skriver var är för att innan 1973 års oljekris då OPEC på tre månader höjde oljepriset med 400 procent kostade ett fat olja endast 3 dollar. I skrivande stund ligger priset på 84 USD/fat, vilket jämförelsevis även det är ganska billigt. Priset på olja har på senare tid fluktuerat kraftigt – 145 dollar (aug 2008), 11 dollar (apr 2021) – vilket givetvis har påverkat världsekonomin. 

Vid raffinering av råolja framställs också en mängd andra biprodukter, där exempelvis olika plaster fullständigt utkonkurrerat glas-, trä- och metallmaterial på vissa områden. Även somliga gummiprodukter, parfymer, tvättmedel och färgämnen är oljebaserade. Jordbruket använder konstgödsel och bekämpningsmedel som också utvinns ur olja och stora delar av den växande  läkemedelsindustrin är starkt beroende (pun intended) av petrokemikalier i produktionen.

Om världen ska kunna fasa ut de fossila bränslena och ersätta dem med förnybar energi måste man ta i beaktande att de så kallade utvecklingsländerna nu försöker uppnå en liknande välståndsökning som de industrialiserade länderna redan har lyckats med. Detta verkar inte kunna ske utan kol och olja då exempelvis Kina under 2020 i princip färdigställde ett nytt kolkraftverk i veckan. Likadant är det med Indien som snart är jämsides med Kina populationsmässigt och där 70 procent av energin kommer från kolkraft. Indien satsar visserligen stora pengar på förnybart men måste troligen öppna fler kolgruvor för att täcka ett ökande elbehov.

Dessa länder satsar också på kärnkraft, där man bygger en typ av bridreaktor som ska drivas av torium och även plutonium – framställt av gammalt kärnavfall – vilket man hoppas ska göra framtida uranbrytning överflödig. Dessa så kallade 4:e generationens kärnkraftverk är dock inte en helt ny teknik utan provades redan på 50- och 60-talet. Den ansågs då inte vara tillräckligt lönsam med för dålig verkningsgrad och skrotades. Vi får hoppas att tekniken idag har utvecklats så att de blir mer effektiva, vilket i så fall skulle slå två flugor i en smäll: dels ge pålitlig och ren energi och till viss del även lösa den svåra frågan angående slutförvaring genom återvinning av det radioaktiva avfallet.

Att Sverige lägger ner kärnkraftverk i förtid (Ringhals 1 och 2) och i stället nu i tider av höjda elpriser få importera “smutsig” energi kan tyckas vara väldigt kontraproduktivt och förhastat. Inte heller planeras några nya kärnkraftverk byggas inom en snar framtid. Dock har några företag ihop med KTH ansökt om tillstånd av Energimyndigheten om att få utveckla en ny mindre reaktortyp: SMR (Small Modular Reactors) att uppföras i Oskarshamn vilken ska stå klar 2024 samt testas i fem år.

Även om man skulle kunna utvinna tillräckligt mycket energi med hjälp av förnybara källor som sol och vind så kvarstår ändå frågan hur den ska lagras. Konstgjorda dammar och vattentorn är ett sätt att utan stora förluster lagra energi, och batteriutvecklingen kanske bara är i sin linda där framtidens batterier förväntas både bli mindre och effektivare. Så det är möjligt att man i framtiden effektivt och långvarigt kan lagra kraften, men än så länge finns inte sådana resurser.

I framtiden kanske man kan lära sig tygla fusionskraften som i så fall kommer att lösa alla nuvarande energiproblem och dessutom garantera en ren och billig energiförsörjning åt alla, vilket kommer att skapa ett enormt globalt välståndslyft då billig energi verkar vara förutsättningen för välfärd. Under tiden borde man satsa på fissionskraften som visat sig trots alla varningar vara relativt säker, med endast tre olyckor på över sextio år. Kanske skulle “Teddans” brorsa Kenneth – om han levt idag – kunnat ändra sin gamla innötta textrad till: Sol vind och vatten är det bästa som jag vet, men det är på kärnkraft jag tänker i hemlighet.

Håkan Johansson är författare till boken Den humanitära stormakten