Ludde Hellberg är journalisten som avslöjade att de svenska PISA-resultaten var manipulerade, ett avslöjande som skulle leda till stor skandal. Men det var nära att sanningen aldrig kom ut. Sveriges Radio, som då var Hellbergs arbetsgivare ville nämligen inte publicera hans upptäckt.

2019 vikarierade Hellberg som reporter på Ekot och det var där han började nysta i PISA-resultaten. Han noterade att man frångått regelverket och undantagit ett stort antal utrikes födda elevers resultat, för att på så vis höja genomsnittet. Sverige hade helt enkelt fuskat i mätningarna. Om han kunde bevisa detta skulle det leda till en stor skandal, det förstod han.

Avslöjandet publicerades slutligen i Expressen men Hellberg hade redan ett halvår tidigare presenterat sin upptäckt för sina chefer på Sveriges Radio. Där hade han dock, istället för att uppmuntras att gå vidare med scoopet, mötts av skepsis och ointresse. Varken chefer eller kolleger gav honom något stöd, snarare tvärtom.

LÄS ÄVEN: Sveriges Radio om Ann Linde-blåsningen: ”Inte speciellt stor nyhet”

Avslöjandet prioriteras bort

Istället för att utreda saken ordentligt sattes Hellberg på att rapportera om ”den utsatta situationen för butikspersonal som tvingas lyssna på julmusik dagarna i ända”. Detta var ett uppdrag från, vad han kallar, ”Julsäcken”.

Det är en samling nyhetsinslag som produceras långt i förväg för att sedan publiceras slutet av december, så att reportrarna kan ta ledigt under jul- och nyårshelgerna. Uppenbarligen prioriterade Hellbergs chefer detta högre.

Vid ungefär samma tidpunkt valde Ekot att producera inslag där en reporter skulle granska islamister, klassade av Säpo som säkerhetshot, i väntan på utvisning. Istället för granskning blev det ett så kallat snyftreportage och reportern inledde dessutom en relation med en av islamisterna, något som ledde till en skandal för SR när det senare avslöjades.

I en krönika i Kvartal beskriver Hellberg några av sina erfarenheter från statsradion. Hans slutsats är att journalisterna är kompetenta men varken nyfikna eller effektiva.

LÄS ÄVEN: Först föll UD, nu faller även Utrikesutskottet för ryska troll

Öppet förakt mot SD

Bland annat hävdar Hellberg att Ekots live-reportrar ”sitter av tiden med full lön”. Som exempel lyfter han en kollega som tillbringade större delen av sina arbetspass med att plugga japanska.

Ett annat exempel är när SD:s partiledare, Jimmie Åkesson, under ett valmöte attackerats med en så kallad banger, en kraftig smällare. Istället för att kontakta polisen och SD för ett utlåtande valde redaktionen att gå och fika.

Det rådande föraktet gentemot SD på SR visar sig även då Sverigedemokraterna beskrivs som ”ett brunt parti” inför hela Ekots redaktion, utan att någon opponerar sig mot den osakliga, partiska och nedsättande beskrivningen.

Hellberg avslutar sin krönika med tre frågor:

”Varför sätter man inte ner foten och kräver att välbetalda journalister på Sveriges tyngsta nyhetsredaktion producerar kvalitativt och aktuellt innehåll även under julbordssäsongen?

Varför står erfarna chefer och skruvar på sig utan att säga ifrån när en medarbetare tar öppen politisk ställning inför hela redaktionen?

Hur kan Ekoledningen underlåta att agera när den får kännedom om att en reporter inlett en relation med ett säkerhetshot?”

Han ger svaret själv: ”Det är så mycket mer bekvämt att låta bli”.

LÄS ÄVEN: Sveriges Radios vd hyllar public service: ”Sverige mår bäst av en gemensam verklighet”