LEDARE • Vänsterliberala Dagens Nyheter uppmärksammar att svenska myndigheter har infiltrerats av ett hemligt vänsterpolitiskt nätverk av kriminella klimatextremister. Det är dock inte fråga om någon kritisk journalistisk granskning. Tvärtom legitimerar tidningen fenomenet och lyfter även fram andra aktörer, bland annat inom FN, med samma agenda.

Enligt DN finns klimatextremisterna idag på strategiska platser inom förvaltningen hos såväl stat som kommun och region. I hemlighet organiserar de sig för att påverka sina arbetsplatsers respektive myndighetsutövning från oväldig till uttalat politisk. Många ägnar sig också åt klimatkriminalitet på fritiden.

Det är svårt att tänka sig ett tydligare exempel på vad man brukar kalla myndighetsaktivism –när offentliga tjänstemän agerar politiskt i strid med den opartiskhet och lojalitet som deras ämbetsroll kräver. Att det rör sig om personer som medvetet bryter mot lagen och anser sig ha rätt att göra det, gör situationen än mer alarmerande.

LÄS ÄVEN: Extinction Rebellions ledare trappar upp klimataktivismen – redo att störta regeringar med dödligt våld

Enligt DN:s reportage är det inte ovanligt att nätverkets medlemmar engagerar sig i uttalat klimatkriminella och antidemokratiska organisationer som Extinction Rebellion och Återställ Våtmarker – grupper som gjort sig kända för att blockera vägar, sabotera evenemang och störa det offentliga rummet i syfte att få uppmärksamhet.

Det handlar i många fall om aktioner i gränslandet mot definitionen av terrorism som krävt omfattande polisinsatser, satt centrala samhällsfunktioner ur spel, utsatt allmänheten för fara, väckt folklig ilska och lett till rättsliga påföljder, dock sällan i paritet med brottens allvarlighetsgrad.

LÄS ÄVEN: SD: Döm klimatextremister för terrorbrott

När extremister av det här slaget dessutom är anställda av det offentliga uppstår ett grundläggande förtroendeproblem. Går det att lita på att exempelvis en inspektör från IVO eller en handläggare från Trafikverket fattar opartiska och omdömesgilla beslut, när samma person på sin fritid vandaliserar museiföremål eller hindrar ambulanser från att komma fram?

Och om staten tillåter att dess representanter inte respekterar ett urval av sina egna lagar – varför ska då medborgarna göra det? Är det upp till var och en att efter eget skön välja vilka lagar man vill följa respektive bryta mot?

LÄS ÄVEN: Uppgifter: Hemligt klimatnätverk har infiltrerat svenska myndigheter

Demokrati fungerar i enlighet med en definierad ansvarskedja. Väljarna utser sina politiska representanter, och dessa styr landet enligt det mandat de fått. Myndigheterna ska sedan verkställa denna politik, inte driva en egen. När tjänstemän tar sig rätten att agera politiska aktivister skapas en parallell struktur som sätter den grundläggande maktbalansen i samhälle ur spel.

Försvararna av detta nätverk hävdar att det handlar om “fritidsengagemang”, skyddat av yttrandefriheten. Men när engagemanget inkluderar lagbrott och när samma personer arbetar inom myndigheter med makt att påverka verksamhet och beslut i enlighet med sin egen agenda – då är det inte längre en privat angelägenhet. Då är det ett demokratiproblem.

LÄS ÄVEN: Röd myndighetsaktivism sänker förtroendet för staten hos stora väljargrupper

Än mer oroväckande är att Dagens Nyheter, i stället för att kritiskt granska det potentiella maktmissbruket, närmast verkar sympatisera med de klimatkriminella. Man lyfter fram deras rädsla för “repressalier”, som om det vore förföljelse snarare än en naturlig konsekvens av att man brutit mot lagen eller skadat förtroendet för de myndigheter där man i stället för att arbeta ägnar sig åt aktivism. Tidningen tycks mena att tjänstemän borde ha rätt att både agera lagbrytande aktivister och samtidigt kvarstå i roller där de förväntas vara neutrala. Det är ett märkligt budskap från en tidning som annars säger sig värna demokratiska institutioner.

Lika märkligt är FN:s roll i sammanhanget. När Michel Forst, FN:s särskilda rapportör, uttrycker “djup oro” över att klimatextremister i Sverige ställs till svars för sina handlingar, legitimerar han brott utifrån premissen att gärningspersonen själv eller en viss klick i samhället anser att brottet begås för goda syften. Det är svårt att tänka sig att FN skulle uttrycka samma stöd för exempelvis abortmotståndare som saboterar kliniker eller religiösa grupper som stör Prideparader. Varför ska vissa åsikter ges frikort att bryta mot lagen?

LÄS ÄVEN: Röd myndighetsaktivism på Sida saboterade för Tidöregeringen

I ett fritt samhälle får man vara klimatalarmist och både tro på och sprida domedagsprofetior om att jordens undergång är nära förestående i en klimatkatastrof. Men det måste ske inom det demokratiska systemet – inte vid sidan av det, och definitivt inte i strid med det. Den som vill påverka politiken har alla möjligheter i Sverige: att skriva debattartiklar, bilda partier, delta i val. Den som i stället väljer att gå utanför lagen, bör också vara beredd att ta konsekvenserna – och i synnerhet om man samtidigt tjänar samhället som myndighetsanställd.

Om alla grupper som anser sig ha rätt i en viss fråga – klimat, migration, skatter, utbildning – börjar se lagbrott som ett berättigat medel, då rämnar till slut det gemensamma samhällsbygget. Då lever vi inte längre i en demokrati, utan i ett kaotiskt lapptäcke av egenrättfärdiga fraktioner där den med minst respekt för demokratins spelregler får mest makt.

Myndigheter ska inte vara baser för aktivism, utan förvaltare av folkets vilja. Det borde vara självklart. I en tid när förtroendet för institutioner redan är sviktande, vilar ansvaret tungt på aktörer som i det här fallet DN och FN att inte ytterligare bidra till den utvecklingen genom att legitimera att myndighetsanställda sätter sig över demokratin och de lagar som utgör dess fundament.

Stupfull C-politiker frontalkrockade i motsatt fil – offer med skador till sjukhus