Ett par sökte asyl i Sverige för andra gången 2017 efter att det tidigare utvisningsbeslutet preskriberats. Kvinnan kommer från ett flyktingläger i Libanon och mannen från Västbanken. På grund av att maken ”inte kan erhålla en mer än tillfällig rätt att vistas i Libanon” och ”principen om familjens enhet” så får båda makarna flyktingstatus och uppehållstillstånd i Sverige.

Ett par sökte asyl i Sverige 2011. Vi kan kalla mannen för ”A” och kvinnan för ”B”. De dömdes till utvisning och utvisningsbeslutet fick ”laga kraft” i februari 2013. De kände inte för att lämna Sverige och den 27 februari 2017, efter att det tidigare utvisningsbeslutet preskriberats, sökte de asyl på nytt. Migrationsverket dröjde med att besluta om utvisning fram till den 9 oktober 2018. Då överklagade paret till migrationsdomstol.

Vad gäller parets anförda asylskäl så refereras de i domen bland annat med följande stycke:

”Hon är misstänkt för landsförräderi, samarbete med fienden, brott mot tjänsteman och främjande av etnisk och religiös splittring. Vid ett återvändande till landet kommer hon att arresteras och överlämnas till den libanesiska underrättelsepolisen. Hon har inte varit politiskt aktiv. Hennes morbror är dock medlem i Fatah och A:s familj är politiskt verksam på Västbanken. Mot A har riktats hot vid besök i palestinskt flyktingläger i Libanon åren 2006 och 2007. Han utsattes även för misshandel i flyktinglägret 2007.”

Vill ha ”svårt att anhöriginvandra”-asyl

Paret är noga med att påpeka att de kommer från olika länder. Kvinnan i paret menar på att hon är ”statslös palestinier” från Libanon. Hon innehar ett palestinskt id-kort för flyktingar och har rätt att upprätthålla sig i av UNRWA kontrollerade områden i Libanon. Mannen i familjen är palestinsk medborgare från Västbanken som inte är registrerad som palestinsk flykting i Libanon. Att de kommer från olika länder och att rätten till anhöriginvandring till Libanon är begränsad använder de också som ett asylskäl. Rätten refererar vad paret anför med orden:

”Libanons ambassad har informerat om att B inte kan få uppehållstillstånd på anknytning till A enligt libanesisk lag. B kan inte medges uppehållstillstånd i Libanon, eftersom han är registrerad i Jordanien. Rätten till uppehåll i Libanon för statslösa palestinier är begränsad och A kan inte vara anknytningsperson för B.”

Preskriptionsasyl?

Paret har undanhållit sig från utvisning i fyra år så att det tidigare utvisningsbeslutet preskriberats. Av den anledningen undersöker rätten om paret har rätt till preskriptionsasyl. Preskriptionsasyl inträder om en utvisningsdömd blir kvar i landet tills preskription inträder utan egen förskyllan. Domstolen kommer fram till att paret inte medverkat på ett godtagbart sätt till verkställigheten av utvisningsbeslutet och utdelar därför inte preskriptionsasyl.

Domstolen totalsågar parets asylhistoria

Domstolen ger inte mycket för parets historia om vad de påstår sig ha varit med om. I domen står skrivet:

”I fråga om individuella hotbilden mot makarna i Libanon gör migrationsdomstolen samma bedömning som Migrationsverket. Domstolen har således i dom den 4 december 2012 i mål nr UM 5013-12 värderat skyddsbehovet för makarna mot förhållandena i Libanon. Domstolen har då – efter muntlig förhandling – ansett att det inte gjorts sannolikt någon sådan hotbild som då åberopats. Det framstår som gåtfullt hur nya individuella risker har kunnat växa fram när makarna har befunnit sig långt därifrån. Således kan de inte anses riskera förföljelse eller annan skyddsgrundande behandling i Libanon.”

Specialregler kopplade till läger drivna av UNRWA

Domstolen skriver att det finns speciella regler när människor som bor i flyktingläger som drivs av FN söker asyl i Sverige:

”I korthet innebär reglerna att den som erhåller skydd eller bistånd av Förenta Nationerna, är utesluten från att beviljas flyktingstatus. Om sådant skydd upphör ska dock dessa personer utan vidare erhålla de förmåner som stadgas enligt konventionen.”

Svårigheter för make att flytta till Libanon ger asyl

Efter en längre diskussion kommer rätten till slut fram till att ”svårigheterna” för maken att flytta till Libanon i kombination med ”principen om familjens enhet” gör att båda makarna måste få flyktingstatus och uppehållstillstånd i Sverige:

”I enlighet med det redovisade får det vidare bedömas som högst osäkert om en palestinsk ej UNRWA-registrerad man kan få uppehållstillstånd på grund av anknytning till en kvinna som är UNRWA-registrerad i Libanon. I målet får därmed bedömas utrett att A inte kan erhålla en mer än tillfällig rätt att vistas i Libanon, vare sig på egna meriter eller som medföljande till B.

Principen om familjen enhet enligt UNHCR:s handbok ska iakttas, dvs de får endast utvisas till ett land där båda innehar eller kan erhålla en legal vistelse. Svårigheterna för A att tillsammans med sin hustru resa till och etablera sig i Libanon är av den karaktären att bestämmelsen i artikel 12.1 a i skyddsgrundsdirektivet aktualiseras.

I målet är inte relevant att bedöma eventuella alternativa bosättningar eftersom B i princip ska ta emot skydd i det läger hon anvisats till. Det föreligger därför grund för att anse att B tillsammans med sin man är flyktingar, på grund av att UNRWA:s skydd eller bistånd i fråga om henne har upphört.”

Den 18 juni 2020 beviljade förvaltningsrätten i Göteborg paret uppehållstillstånd som ”flyktingar”. Domen har målnummer UM 13780-18.

De som dömde var rådmannen Lars I. Magnusson och nämndemännen Javier Merino Castro (D*), Jenny Sundqvist (C) och Johan Wiktorsson (M).

*”D” står för ”Demokraterna”. Det är ett lokalt parti i Göteborg som fick närmare 17 procent av rösterna i kommunalvalet 2018 och fem mandat i Västra Götalandsregionens landstingsfullmäktige.

Vi har bett om en kommentar från Migrationsverket

Samhällsnytt har frågat Migrationsverket om de överklagat domen till Migrationsöverdomstolen, om någon som handlagt ärendet från Migrationsverkets sida vill kommentera utfallet och ställt följande fråga:

”Finns det någon regel som Migrationsverket lever efter som säger att om en man från land A gifter sig med en kvinna från land B och ingen ur paret har rätt att anhöriginvandra till den andras land så har de rätt att istället komma och bosätta sig i Sverige, eller är det en fri tolkning av regelverket från migrationsdomstolens sida?”

På den frågan svarar Migrationsverket:

”I domskälen framgår att man tagit stöd av UNHCR:s handbok samt skyddsgrundsdirektivet, ett EU-direktiv som innehåller minimivillkor för när personer ska beviljas asyl.”

Migrationsverket har vidare svarat att de inte överklagat domslutet till Migrationsöverdomstolen. Verket skriver att det i första hand är domstolen som bör kommentera domen men tillägger att:

”Migrationsverket har varit motpart och lämnat ett processyttrande och som tog sikte på bevisvärderingen. Domstolen har dock tagit sikte på en annan del av de rättsliga frågorna, i sitt domskäl.”