NYHETSKRÖNIKA. Samnytts Mattias Albinsson skriver i denna nyhetskrönika om den kristna gemenskapens spridande av falsarier i sociala medier efter att Sveriges kristna råd fördömt koranbränningar, men inte bibelbränningar.

Förra veckan, den 28 juni, går Sveriges kristna råd (SKR) ut med ett skriftligt ”fördömande” av koranbränningen utanför Stockholms moské. Fördömandet är underskrivet av bland andra Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus.

SKR är ett samarbetsorgan mellan lejonparten av Sveriges olika kyrkoorganisationer, där Svenska kyrkan är den klart största aktören.

I samband med ”bannbullan” namnges koranbrännaren Salwan Momika, och SKR publicerar ett offentligt avståndstagande där man beklagar sig över att han syns på en bild tillsammans med en SKR-företrädare.

Ett i sig anmärkningsvärt agerande från en kyrklig organisation, där det så öppet tas heder och ära av någon (oavsett vad man tycker om denna någon). Samtidigt upprepas det skriftliga fördömandet av Momikas koranbrännande ännu en gång.

Fördömer inte bibelbränningar

Några dagar senare ringer en TT-journalist upp rådets ordförande Sofia Camnerin, frågar om fördömandet och undrar hur SKR förhåller sig till bibelbränningar (bra fråga).

Bibelbränningar har i närtid förekommit i exempelvis Indien, men då har inte förövarna bränt sina egna biblar utan biblar som stulits eller rånats från kristna kyrkor och organisationer. Vi har även i Sverige de senaste åren sett ett flertal attacker mot kyrkor, för att inte tala om terrordåd och attacker mot kyrkor och kristna globalt. Även därför relevanta frågor.

Man kan nästan ana förvåningen hos TT-journalisten när Sofia Camnerin svarar att ”det går inte att jämföra” och att ”det är inte på samma sätt”.

Man hade kunnat tänka sig att Camnerin sagt något i stil med att de fördömer alla former av skändningar av religiösa byggnader eller urkunder, oavsett det handlar om kyrkor eller moskéer, biblar eller koraner.

Och på TT:s frågor hade hon kunnat svara: ”Om någon genomför en bibelbränning, så kommer vi självklart fördöma den också”.

Men det gör hon inte.

(Sveriges kristna råd hade för all del även kunnat låta bli att utfärda skriftliga politiserade fördömanden av någon alls, och om det frågats sagt att man står upp för yttrandefriheten, även när det gäller yttranden och uttryck man själv inte håller med om. Till och med eldandet av en bibel eller koran.)

Vägrar svara på frågor

Under tisdagen gör jag flera försök att få tag på Sofia Camnerin för att ställa egna frågor, och för att säkerställa att hon inte blivit felaktigt eller missvisande citerad i TT-intervjun. Sådant förekommer.

När jag mejlar över ett antal frågor väljer hon att inte svara på dem, utan hänvisar i ett mejlsvar till det hon redan sagt till TT. Därmed vitsordar hon innehållet i TT-intervjun. Hade hon ansett sig felciterad hade hon sannolikt inte hänvisat till den.

Hon svarar aldrig på något mer mejl.

Efter att Samnytt publicerat sin artikel med den helt korrekta rubriken: ”Sveriges kristna råd fördömer att bränna koranen – men inte bibeln”, tar SKR plötsligt bort TT-intervjun från sin hemsida.

En arkiverad version av intervjun på Archive.org försvinner senare även den från internet, vilket kräver ett aktivt agerande från någon som vill ha bort den.

LÄS MER: Sveriges kristna råd fördömer att bränna koranen – men inte bibeln

Istället ersätts länken med ett ”förtydligande” där Sofia Camnerin bland annat säger att ”biblar självklart inte heller ska brännas”.

LÄS ÄVEN: Sveriges kristna råd ändrar sig om bibelbränningar: ”Kan också uppfattas som ett hatbrott”

Debatt och reaktioner

Sveriges kristna råds fördömande av koranbränningar, men inte bibelbränningar, väcker reaktioner. På väldigt många olika sätt.

Vissa tycker att kyrkan borde fördöma bibelbränningar minst lika kraftfullt som koranbränningar. Förståelig invändning.

Andra tycker att kyrkan inte ska lägga sig i eller kräva inskränkningar av yttrandefriheten – alls. Tro får man göra i kyrkan. Typ. Om andra vill elda biblar, koraner eller telefonkataloger så är det deras val. Också begripligt.

Ytterligare andra undrar varför en kyrklig organisation överhuvudtaget ser det som sin uppgift att agitera för muslimers intressen. (Ja, varför?)

Och nej, jag tänker inte uttrycka någon egen värderande åsikt i sakfrågan.

”Solidaritet med icke-kristna”

Under torsdagen mobiliserar Svenska kyrkan i sociala medier.

”På förekommen anledning: Det finns ingen motsättning att vara kristen och att visa solidaritet med icke-kristna. Som Sveriges största samfund verkar vi de facto i världens mest sekulariserade land”, skrivs det på Twitter.

Så kan man tycka. Fast det var som bekant inte riktigt det frågan handlade om. Den handlade främst om varför SKR inte fördömer bibelbränningar.

Att tweeten om ”solidaritet med icke-kristna” syftar på debatten om fördömandet av koranbränningar, men inte bibelbränningar, framgår tydligt av andra Twitterinlägg i samma tråd.

Bland annat påstår Svenska kyrkan att ”SKR har fördömt bränning av heliga skrifter. Det innefattar bibeln.” Påståendet är falskt. SKR har inte fördömt brännandet av andra heliga skrifter än koranen.

Under alla omständigheter har SKR aldrig gått ut med ett skriftligt fördömande där en person pekas ut på det sätt som gjordes gällande koranbrännandet.

Fyrtal i lögner

Därefter skriver Svenska kyrkan en tweet om ”Svenska kyrkans representant i intervjun” respektive ”Equmeniakyrkans representant”. Också falska påståenden.

Biskop Åke Bonnier, som inte är en representant för Sveriges kristna råd, har visserligen också intervjuats om koranbränningar. Den intervjun gjordes emellertid med Sveriges television. Det var en annan intervju. (Åke Bonnier är ersättare i SKR’s styrelse, men inte talesman för rådet).

Dessutom är Sofia Camnerin inte ”Equmeniakyrkans representant” i Sveriges kristna råd. Hon är dess generalsekreterare. Hon uttalar sig om ett fördömande av koranbränningar som ärkebiskop Martin Modéus skrivit under. Det vilseleder Svenska kyrkan om.

Minst fyra lögner på två twitterinlägg. Inte illa, Svenska kyrkan. Hur var det med att bära falskt vittnesbörd? Fast ni ser sannolikt inte er publik som er ”nästa”.

#jagärhär-desinformatör

Förklaringen till Svenska kyrkans desinformerande i sociala medier står sannolikt delvis att finna i att en ledande aktivist från #jagärhär (kommer ni ihåg dem?) för några år sedan rekryterades till kyrkans informationsavdelning. Hon har numera avancerat till gruppledare för Svenska kyrkans sociala medier-redaktion på kyrkokansliet i Uppsala.

#jagärhär grundas av två SVT-medarbetare strax efter migrantkrisen hösten 2015. Det uttalade syftet med den är att skapa opinion för fortsatt stor invandring, en motreaktion mot att den S-ledda regeringen nyligen svängt i invandringsfrågan.

Som verktyg i kampen sprider aktivisterna, relativt framgångsrikt får jag erkänna, desinformation i såväl tradionella som sociala medier. Jag får ofta utstå hat och hot efter att gruppens aktivister ljugit om att artiklar jag skrivit är ”fake news”.

Så kallat alternativa medier är den främsta måltavlan, men ibland ger sig aktivisterna även organiserat på ”traditionella” medier när dessa skriver om sådant #jagärhär ogillar. En massanmälningskampanj som #jagärhär pekas ut för leder bland annat till att Nya Wermlands-tidningen (NWT) stängs av från Facebook. Anledningen är att tidningen tagit in en insändare från någon som är kritisk till byggandet av en moské i Karlstad.

Ibland är påhoppen absurda. När jag skriver om bilbränder påstås att bränderna inte ägt rum, när jag intervjuar poliser påstås att de intervjuade poliserna inte existerar. Vissa påstår till och med att jag inte finns. En mycket märklig upplevelse.

Tar energi

Allt detta desinformerande tar energi från oss som arbetar med journalistik och med att redogöra för fakta. Vi får arga, ibland hotfulla, brev och kommentarer från dem som tror på alla de falska påståenden som sprids.

Nu är det Svenska kyrkan som ägnar sig åt att sprida desinformation och halvsanningar, där det påstås att saker och ting förhåller sig på ett annat sätt än det i själva verket gör.

Det är beklagligt, även om jag inte är det minsta förvånad, att även Svenska kyrkan ägnar sig åt sådant.

Men kanske denna artikel kan få en och annan av Svenska kyrkans medarbetare att rannsaka sig själv? Eller någon av de övriga som ingår i den gemenskap av kyrkor som ingår i Sveriges kristna råd.

Sluta ljuga! Sluta vara de ”huggormsyngel” som talar med kluvna tungor som Jesus pratar om.