LEDARE Björn Söder (SD) hamnade i skottgluggen efter att han i en tweet varit kritisk till att det spelades arabisk musik på en av våra offentligt finansierade bussar. Indignationen från PK-etablissemanget var väntad. Men faktum är att Söder har rätt – svenskar gillar inte sånt – men de knyter oftast istället näven i fickan. Därför stöttade jag Söder i en egen, medvetet provokativ, tweet, som fick etablissemanget att gå i taket igen.

Det var så här diskussionen om hur vårt offentliga rum ska vara började:

Det resulterade i många indignerade artiklar runt om i våra vänsterliberala tidningar i både nyhetsform och opinionstexter. Så jag beslöt mig för att stötta Björn i en egen tweet som jag medvetet kryddade och gjorde provokativ.

Mottagandet av det jag skrev var ungefär som jag räknade med. Ännu mer indignerade, och underhållande, reaktioner.

Känner sig inte hemma

All kritik mot andra kulturer, eller kulturella uttryck som tar allt mer plats i offentlighetens rum, klassas av vänsterliberalerna, alltså vänstern, liberalerna och “finhögern” som jag kallar dem, för “fascism”, “nazism” eller “brunt”, det sistnämnda ett begrepp vänstern lanserat hårt på sistone. Så var såklart även fallet här vilket jag inte heller förvånades över.

Varför då en så spetsig tweet? Just precis för att väcka den debatten och för att säga det många svenskar känner men inte vågar säga.

Nej, det är varken fascism, nazism, brunt eller annat att våga erkänna att väldigt många i det här landet inte vill ha eller uppleva många av de främmande kulturella uttryck som breder ut sig i landet. Det kan handla om arabisk musik på bussen men det är självklart inte det enda. Jag har pratat med svenskar som känner sig trängda på deras gamla badplats när hög arabisk musik spelas samtidigt som beslöjade kvinnor sitter där och det är stök, pratas arabiska och känns allmänt inte som Sverige.

Jag har pratat med folk som reagerar på hur trapphuset luktar när nyanlända lagar exotisk mat dagarna i ända. Jag har pratat med människor som är obekväma med arabiska skyltar och text i skyltfönster i butiker. Jag har pratat med folk som inte känner sig hemma längre där de bor. Se bland annat Nettan som jag intervjuade för några år sedan eller Pernilla.

HÄR kan ni se fler reportage som berör dessa frågor.

Undertryckt debatt

Så när jag på ett provokativt sätt kritiserar kulturen, vilket jag uttryckligen skrev (inte enskilda människor, inte hudfärg som tok-liberalerna hittar på), som svenskar tvingats på är det för att väcka debatt. För det Björn inledde när han kritiserade arabisk musik på en buss är fråga och en debatt som ännu inte normaliserats i Sverige.

Kritiken mot massinvandringen och mångkulturalismen kan grovt sett delas upp i tre ben: ekonomi, brottslighet och kultur. Som vi alla minns låg fokus inom invandringsdebatten tidigare på ekonomi. Kritikerna sa att det kostade pengar, medan de andra menade att vi tjänade på den. Den debatten är över sedan ett bra tag nu. Invandringen var och är, såklart, en gigantisk börda ekonomisk sett.

Det tog ännu lite längre innan det andra benet erkändes: att brottsligheten är intimt förknippad med invandringen från främst Mellanöstern och Afrika. Det är nästan så att den polletten trillat ner bara nu alldeles nyligen. Till och med Jerzy, Bagdad-Bob, Sarnecki har tvingats krypa till korset och erkänna kopplingen.

Men det tredje benet, kulturen, är fortfarande något som förlöjligas av etablissemanget, precis som varningarna för den ekonomiska bördan eller kopplingen till brottsligheten tidigare förlöjligats. Faktum är dock att den frågan troligen är minst lika viktig som de andra två. På vissa sätt ännu mer faktiskt då så många människor drabbas av det väldigt konkret dagligen.

Oron förlöjligas

Det är tacksamt för PK-etablissemanget att håna eller förlöjliga de som uttrycker sitt ogillande mot arabisk musik på bussar eller badplatser. “Vadå, får folk inte spela musik eller?”, säger de hånskrattande. “Vadå, ska inte norrmän heller få prata norska på badplatsen”, flinar de vidare, helt tondöva inför vad verklighetens folk upplever för problem. “Vadå, får folk inte ha roligt?”, när folk kritiserar att Helsingsborgs strand numera mer liknar Bagdad än… Helsingborg.

Jag skrev om det tidigare här: Finhögern och vänstern hånar svenskens rätt till sitt eget land

Vi kan synliggöra denna tondövhet med Carl Melin, bland annat Aftonbladets “valexpert” och tidigare analyschef på United Minds. Han skrev följande i ett svar:

Hade Söder gnällt om det spelats brittisk el amerikansk musik? Lika lite svensk som arabisk.

Han förstår uppenbarligen inte skillnaden, eller så spelar han dum, vilket är en vanlig taktik från vänstern för att kunna skapa drev och krigsrubriker. Folk ser och känner såklart skillnad på om en engelsman, norrman eller dansk invandrade till Sverige jämfört med en afghan, somalier eller syrier.

Vänstern klumpar gärna ihop alla invandrare och låtsas som att det är samma sak oavsett var man kommer ifrån, oavsett vilken kultur man har eller oavsett hur assimilerad man är. Det kan tyckas paradoxalt men Melins tweet tydliggör det synsättet.

Det blir givetvis helt felaktigt då verklighetens folk både kan och gör skillnad på invandrare och invandrare. Inte på grund av deras hudfärg, utan på grund av kultur och beteende.

Skitländer

Ser man konkret till vad jag tweetade var det givetvis varken rasism, nazism eller annat. Själv har jag judiskt påbrå med släktingar som dog i andra världskriget. Men samtidigt som t.ex. journalisten Niklas Orrenius, som var en av de som blev indignerade av min tweet, tar upp judehatet verkar han inte vara medveten om att han bidragit till precis det genom att propagera för massinvandring, som skapat problemen vi ser.

Det kontroversiella i tweeten var att jag skrev att “Svenskar vill inte se, höra, lukta, eller känna på kulturen…”. Såklart låtsas vänstern som att det inte stod “kultur” där – de är ju ivriga att utmåla allt som nazism/fascism. Men omdömen om kulturella uttryck i vår offentlighet är såklart inte rasism, utan ett omdöme om ett beteende som svenskar bevisligen flyttar bort från.

Sen skrev jag även “Shit hole countries” – en referens till Donald Trumps användning av begreppet. Det är måhända en hård beskrivning av vissa länder men ärligt talat: går det att beskriva exempelvis misslyckade stater såsom Somalia och Afghanistan på ett annat sätt? Rent objektivt är de inget annat än skräpländer. Inte minst kvinnor måste ju hålla med om det.

Och skulle de inte vara usla länder – varför flyttar i så fall folk därifrån hit?

Medvetet provokativt

Jag skrev medvetet tweeten provokativt för att debatten om svenskars rätt att leva i sin egen kultur, även i det offentliga rummet, är ifrågasatt idag. De som uttrycker oro över det hånas och förlöjligas – eller ännu värre – förföljs med krav på att de ska förlora jobb, censureras eller tas bort från sina plattformar. Men det är ett väldigt utbrett problem som sker tiotusentals gånger varje dag där svenskar på olika sätt får göra avkall på sin trivsel eller känsla av hemmahörande. Jag skulle till och med vilja hävda att folk semestrar för att komma till något genuint svenskt.

Tror ni exempelvis att Båstad eller Visby hade varit lika populärt på somrarna om det hade varit mångkulturella ställen? Eller exodusen till landställen, skärgården eller skogen på sommaren? Såklart har det med naturupplevelser också att göra, men en del, måhända ibland undermedvetet, handlar om att fly till den genuint svenska, trygga tillvaron.

Efter att debatten om invandringens effekt på ekonomin och brottsligheten vunnits är detta nästa stora fråga: rätten för svenskar att vara och känna sig hemma i sitt eget land. Det är vad Björns och min tweet handlade om. Det kallas bara nazism och rasism och fan och hans moster av PK-etablissemanget därför att de vill döda den debatten på precis samma sätt som de försökte döda debatten om ekonomin eller brottsligheten.

Jag förstår om jag ofta framstår som hård. Jag förstår även varför etablissemanget ville ha bort mig från politiken och varför de hela tiden försöker utmåla mig som rasist när de medvetet inte läser vad jag skriver korrekt. Men ibland spetsar jag till formuleringar för att väcka debatt, som denna. För den är viktig och drabbar väldigt många svenskar dagligen. För svenskar har, och det står jag fast vid, en absolut rätt att vara och känna sig hemma i sitt eget land. Och det ska ingen PK-journalist eller tyckare ta ifrån dem.

Jag uppmanar de av er som inte sett intervjuerna med två arabiska kvinnor jag gjorde från i våras: Hedersoffer om svenskar: “De är så öppensinnade att deras hjärnor faller ut” samt Offer för hedersförtryck: “Vänstern motverkar kvinnors befrielse”. Se även Tryggheten som försvann.