LEDARE • Ett förslag från regeringens utredare på en könsneutral omformulering i abortlagen sätter fingret på vad som är fel i det svenska samhället i allmänhet och den svenska högern i synnerhet som många hoppats på skulle vara en del av lösningen, inte av problemet. Hur ska man kunna känna förtroende för en högerregering som inte ens förstår att det finns två kön och att endast individer tillhörande det ena kan bli gravida och göra abort?

En av förra årets hetare politiska debatter var den om lagförslaget att låta barn byta officiellt kön. Det som fick debatten att sticka ut var att de genuspolitiska dumheterna inte bara fick stöd från den cyniska radikala identitets- och regnbågsrörelsen i utkanten av det rödgröna lägret, utan också långt in i borgerligheten.

Lagförslaget hade närmast obefintlig folklig förankring och statsminister Ulf Kristersson (M), som satte sin politiska trovärdighet i pant genom att låta partipiskan vina för ett ja till lagförslaget, fick dessutom stora delar av den mer traditionella vänsterfeministiska rörelsen emot sig.

Gör det igen

Nu har Kristersson & Co åter hamnat i samma sits, i knät på de mest extremistiska krafterna inom HBTQI+-rörelsen.

Denna gång handlar det om ändringar i en annan lag, närmare bestämt abortlagen. Den nuvarande klubbades 1974, och mycket har hänt sedan dess som enligt somliga gör den omodern och i behov av en uppdatering.

När den blågula regeringen gav Inga-Maj Andersson i uppdrag att utreda vad slags översyn vår liberala abortlagstiftning är i behov av, hoppades nog många att det skulle handla om att överväga en anpassning till den något mer konservativa och restriktiva syn på ingreppet som vunnit gehör på bred front i omvärlden.

Men icke.

När socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) tog till orda om varför det var viktigt med en utredning var det många som undrade om hon fått rätt partibeteckning, hamnat i rätt regering, råkat få med sig fel manus eller utsatts för vänsterinfiltration hos sina talskrivare.

­– Runt om i världen ser vi att rätten till abort är hotad. Sverige har länge varit ett föregångsland när det kommer till frågor som berör jämställdhet och nu tar vi, med denna utredning, ännu ett steg för att stärka jämställdheten i samhället. Det är varje kvinnas rätt att bestämma över sin egen kropp.

Duckar den viktigaste abortfrågan

Ett mer enögt vänsterperspektiv går knappast att anlägga. Detta trots att den etiska frågan om när ett med en spermie befruktat ägg i livmodern upphör att vara en köttslamsa och övergår till att vara ett skyddsvärt liv trampar i farstun som en politisk realitet i kontrast till den diskussion förbehållen ärkekonservativa kristna som den länge skjutits åt sidan som.

Den övre gränsen för abort närmar sig med stormsteg den nedre gränsen för när för tidigt födda barn kan räddas till livet. När de två inom kort överlappar, vem ska då bestämma huruvida ett barn som kan räddas också ska räddas eller om aborträtten fortsatt ska trumfa vetenskapens framsteg?

Den frågan borde stå högt på dagordningen för en reviderad abortlagstiftning, inte minst då Tidöregeringens utredare Inga-Maj Andersson själv anför anpassning till den medicinska utvecklingen som ett av huvudskälen till behovet av en översyn av lagen. Det visar sig dock att Andersson syftar på något helt annat, nämligen att kvinnor numera kan göra abort själva hemma så att ingreppet än mer än tidigare kan användas som ett alternativ till preventivmedel.

Biologi, medicin och vetenskap “omodernt”

Andersson uppges av regeringen vara både barnmorska och medicine doktor. Det är svårt att tro, givet att hon i ett av sin tyngre ändringsförslag tar avstamp i ovetenskapligt identitets- och genuspolitiskt tankegods emanerande från den yttre vänsterkanten.

Då, för 50 år sedan när den nuvarande abortlagen klubbades, utgick lagstiftaren med förankring i biologi, medicin och övrig vetenskap ifrån att endast kvinnor kan bli gravida. När lagen nu ska få sig en ansiktslyftning får objektiva fakta med djup och bred samhällelig förankring stryka på foten till förmån för subjektiva upplevelser hos lika små som obskyra och lättkränkta minoritetsgrupper.

Det rör sig närmare bestämt om den lilla klick män som vill eller tror sig vara kvinnor och upplever sig diskriminerade om inte hela samhället spelar med i och förstärker deras inte sällan till det patologiska gränsande självbedrägeri. Det handlar också om det omvända; den lika försvinnande lilla grupp kvinnor som tror sig vara och kräver att bli titulerade som män när de föder barn.

Det bör kanske finnas en tummelplats någonstans i samhället även för aparta figurer av det här slaget, men idag har de i kontrast till sin blygsamma bråkdel av en promilleandel av befolkningen tagit över i stort sett överallt. Särskilt illa är det förstås när det sker på områden där vi förväntar oss att beprövad vetenskap ska vara ledstjärnan.

Barnmorska borde begripa

Så barnmorska Andersson är, föreslår hon på fullt allvar och som ett av sina mer framskjutna förslag i utredningens slutbetänkande att en reviderad abortlagstiftning bör återspegla vanföreställningen att inte bara kvinnor kan bli gravida, utan även män. I stället för en abortlagstiftning som står stadigt i den medicinska och biologiska verkligheten när vänstervindarna blåser, tycker regeringens utredare att vi ska ha en lag som förnekar det mest grundläggande i människans fortplantning.

Konkret handlar det om att ordet ”kvinna” i lagen ska bytas ut mot ”den som är gravid”.

En sinnesförvirrad bråkdel av en promille av befolkningen tillåts köra över de 50 procent av invånarna som en abortlag är till för. ”Könsneutrala formuleringar” är viktigare än vetenskapligt korrekta dito. Att fjärma sig från det verkliga, sanna och vetenskapliga kallas i utredningens slutbetänkande nyspråkligt för ”ett modernare språkbruk”.

Ny kritik från traditionella feminister

Också här har Kristersson och hans skenborgerliga regering fått mothugg från den mer traditionella vänsterfeminismen som menar att transtrendens uppluckring av vad en kvinna är osynliggör dem och försvårar upprätthållandet av ett jämställt samhälle.

Inom idrotten har kvinnor på senare tid fått känna av hur det är att bli berövade sina framgångar av män som klivit in och påstått sig vara kvinnor. I omklädningsrummen kan kvinnor inte längre känna sig trygga att inga män bereder sig tillträde. För den som vill ta sig in där räcker det med att ta på sig en klänning och måla på sig lite läppstift.

På motsvarande sätt menar man att det är viktigt att abortlagstiftningen fortsätter att handla om kvinnor. Det både orimligt och motsägelsefullt, menar man, att i abortlagens text exkludera fem miljoner kvinnor för att inkludera en handfull transpersoner.

Tror sig vara liberala

Kristersson tror kanske att han är liberal när han viftar med sin prideflagga, driver igenom könsbyte för barn och tillsätter en utredare för att ändra abortlagen så att alla oavsett kön ska kunna anses gravida och göra abort. Samma sak med L-politiker som Jan Jönsson när han klär ut sig till sagotant och supportar grov minoritetsorienterad sexualisering av barn.

I stället är man nyttiga idioter åt radikalvänstern. Det är därifrån alla dessa stolliga idéer kommer i jakten på att hitta nya skyddslingar när man förlorat arbetarklassen. Detsamma gäller den förmenta höger som ondgör sig över Trump i stället för att ställa sig bakom dennes helt nödvändiga reparationsarbete av det amerikanska samhället efter de skador som ett åt vänster urspårat Demokratiskt parti ställt till med. Samma tongångar har hörts från svenskt påstått högerhåll mot riktiga högerpartier och – regeringar i andra länder i och utanför EU.

Inte heller är man liberal om man fortsätter att behandla minderåriga som barn även efter att de förvandlats till kallblodiga mördare. Eller om man öppnar landet gränser på vid gavel för människor från de mest anti-liberala och därtill oupplyst vidskepliga kulturerna på jorden och anpassar det svenska samhället efter deras krav.

Fjärmat sig från upplysningsidealen

Liberalismen var en rörelse med inte bara frihetliga demokratiska idéer, utan också en bärande del av Upplysningen, för vetenskap och mot vidskeplighet. Idag har man fjärmat sig så långt från detta att det i USA blivit ett skällsord att vara liberal, närmast liktydigt med vänsterradikal stolle.

De liberala värderingarna har lagts på hyllan. I stället saluförs värdenihilism falskflaggat som liberalism. Konservatismen, som brukade utgöra en stor del av att vara borgerlig, har rensats ut i räddhågsen anpassning till den långa marschens vänster som infiltrerat samhällets alla delar de senaste 50 åren.

Idag törs den svenska högern inte ens längre stå för att det finns två kön och att endast individer tillhörande det ena kan bli gravida och göra abort. En omformulering i abortlagen som suddar ut detta faktum kan ytligt förefalla vara en skitsak. Det är det inte. Det är ett symtom på en vidsträckt politisk diskurs som håller på att köra hela västvärlden, inklusive vårt land, i botten. Tidöregeringen hoppades många väljare skulle bli en motkraft till vänsterblivenheten. Det är förhoppningar som nu långt in i mandatperioden ser ut att till stora delar grusas.

LÄS MER: Tidöregeringens utredare: “Kvinna” ersätts med “den som är gravid”