DEBATT • Under två decennier har vi träffat alla – partier, myndigheter, organisationer, media och övriga intresserade som ställt upp på möten. Vi har ägnat tusentals timmar och mil med resor och skrivit hundratals insändare, haft hundratals möten. Varför detta när vi är en av Sveriges mest upptagna yrkeskårer? Jo, därför att vi insåg tidigt att svensk mjölkproduktion kommer att konkurreras ut på den fria marknaden i och med EU-medlemskapet och våra särregler.

Statistik från Jordbruksverket visar att vi har haft rätt. Produktionen viker, skuldsättningen ökar och genomsnittsåldern stiger, samtidigt som investeringsviljan upphör. Varför? Därför att svensk unik lagstiftning förbjuder oss att ta till oss det bästa managementet, de bästa byggnaderna, de bästa förutsättningarna för modern mjölkproduktion. 

Det enda alla med makt vi mött har gemensamt är att de inte vill hjälpa oss. Vi är som svensk kärnkraft, ingen vill veta av oss men alla behöver oss. Om vi ska göra svensk mat behöver svenska mjölkgårdar få investera i bättre anläggningar och få samma villkor som övriga mjölkgårdar i EU.

Det är vi som håller i gång mejerierna med volymerna, det är vi som håller i gång slakterierna med utslagskor och tjurkalvar som föds upp till slakt. Det är vi som köper upp spannmål som inte duger till människoföda, det är vi som håller i gång vägnät på landet, det är vi som odlar vall med dålig lönsamhet på sämre åkrar som annars skulle växa igen eller tas över av vilt.

Många av oss har senaste tio åren följt och hejat på SD:s utveckling, vi har bjudit in partiet till våra gårdar, låtit oss intervjuas i deras tidningar, gjort gemensamma utspel. Detta har inte varit helt smärtfritt och vi har fått en hel del kritik och säkert grusat en del affärsmöjligheter. Döm om vår besvikelse när vi nu förstår att inte heller SD vill veta av oss. De lägger förslag i riksdagen som de vet hotar våra företags existens, efter att vi flera gånger informerat dem om varför på både hög och låg nivå.

Till SD:s försvar kan man säga att de är i fint sällskap. C har stämmobeslut i betesfrågan om att inget ska ändras, LRF har stämmobeslut om att de ska göra något åt den, men gör ändå inget. Samma sak med Jordbruksverket, alla andra partier, alla andra medier, ingen av dem vill ha mjölkproduktionen kvar i Sverige eftersom den förändring som skulle krävas, och inte kostar ett öre, är omöjlig att genomföra. Att få lika villkor som övriga EU för mjölkproduktionen, det vill säga att mjölk som produceras ekologiskt har beteskrav men inte kor som producerar vanlig mjölk, det är helt omöjligt.

Till saken hör att marknaden på mindre än ett år har sänkt ekoproduktionen i Sverige totalt och Arla betalar för att slippa ta emot ekomjölk. Konkurrensverket utreder nu varför maten har blivit så dyr. Nästa steg kommer vara att den vanliga mjölken blir för dyr att göra i Sverige när volymerna blir små. Mejerier i Sverige läggs ned och grannländer förser oss med ännu mer mjölk och mjölkprodukter. Till exempel Finland som inget beteskrav har.

Vi skriver detta öppna brev därför att vi vill ha alla berörda aktörers och opinionsbildares konkreta åsikt i betes-frågan: Tycker ni att den svenska beteslagstiftningen, helt unik i världen, ska tillåtas slå ut den svenska mjölkproduktionen? Det är en enkel ja- och nej-fråga.

Per Andersson
Mjölkbonde i Sörmland