SVT:s hantering av Önnevall-fallet oacceptabel från början till slut

388 Shares

➤ KRÖNIKA  SVT-utrikeskorrespondenten Fredrik Önnevall och hans filmteam har dömts för människosmuggling i tre instanser. Domstolarnas milda påföljd med endast villkorlig dom och böter ger skäl att kritisera rättsväsendet för vänsterliberal politisering. Än värre är emellertid SVT:s agerande som måste anses stå i strid med såväl public service-uppdraget som grundläggande demokratiska principer.

Bakgrunden till domen är att Önnevall 2015 beslöt att olagligt föra in en ung syrisk migrant till Sverige som redan befann sig i säkerhet i EU och där man dessutom passerade ytterligare ett stort antal säkra länder under smuggelfärden hit.

Önnevall och hans kollegor som befann sig i Grekland på uppdrag av SVT valde att självsvåldigt åsidosätta det man var där för att göra för att i stället dokumentera ett eget olagligt människosmugglingsprojekt. De hävdar åtminstone att de inte informerade sina överordnade på SVT om saken.

Den uppgiften kan i skenet av hur SVT senare agerat ifrågasättas. Mycket talar i stället för att Önnevall gjorde det han gjorde med ledningens goda minne, vilket i så fall ger övertrampet en ännu grövre dimension.

Men om vi ändå utgår från att det stämmer borde filmteamet redan när de kom tillbaka till Sverige och saken uppdagades ha blivit föremål för skarpa disciplinära åtgärder för att ha åsidosatt sitt uppdrag för att i stället begå brottsliga handlingar.

SVT borde ha beslagtagit filmmaterialet, överlämnat det till polisen och bett dem inleda en förundersökning om brott. Så länge den pågick borde Önnevall och de övriga två i teamet ha stängts av från allt arbete på SVT och när fällande dom vunnit laga kraft borde alla tre ha avskedats.

Så agerar en ansvarstagande publicist och i synnerhet en som har den särställning och det public service-uppdrag som SVT har. En sådan aktör står upp för att svensk lag ska följas som ett uttryck för att land ska med lag byggas och att lagar är stiftade av landets högsta demokratiska församling. En sådan aktör accepterar inte att anställda begår brott på arbetstid och missbrukar plattformen för anarkistisk aktivism.

Dessvärre är SVT inte en sådan aktör, vilket varit välkänt i flera decennier men utan att politikerna ingripit. I stället har man nu beslutat tvinga hela svenska folket att betala för verksamheten via skattsedeln – verksamhet som till stora delar inte med bästa vilja i världen kan anses rymmas inom public service-begreppet och där man dessutom medvetet och systematiskt bryter mot direktiven om opartiskhet och saklighet.

Önnevall-fallet är bara ett av många skräckexempel på detta. SVT-ledningen begick här varje fel man kan göra. I stället för att gå till polisen och stänga av teamet, valde man att sända filmmaterialet och det dessutom vinklat på precis det sätt som den antidemokratiske och för lagen likgiltige Önnevall önskat missbruka sin anställning och sitt uppdrag för att göra.

Det kunde ha varit försvarbart om SVT sänt delar av materialet i ett nyhetsinslag där man rapporterade om filmteamets övertramp och avstängning och där man meddelade att man tog avstånd från deras agerande. Men nu gav alltså SVT:s ledning i stället Önnevall full tillgång till plattformen för inte bara aktivistiska utan rent olagliga aktioner.

Och det stannar inte där. I stället för avstängning togs Önnevall i försvar av SVT:s ledning. Han till och med belönades med att bli ankare för en ny programserie. Bolaget har också med licensbetalarnas pengar betalat Önnevalls och de övrigas advokatkostnader som sammanlagt utan tvekan uppgår till flera hundratusen kronor, kanske rentav en miljon eller mer. Det är pengar som SVT fått för att producera program, inte för att betala kriminella medarbetares rättegångskostnader.

När domen nu vunnit laga kraft ända upp i Högsta domstolen fortsätter SVT att försvara Önnevall och hans team som alla tre får arbeta kvar. SVT:s kommunikationsdirektör Sabina Rasiwala säger dessutom i ett uttalade att ”vi tar inte ställning i skuldfrågan”.

Det är fullständigt horribelt uttalande. Självklart måste en public service-aktör som SVT ta ställning för gällande lag och en dom som stått sig ända upp i högsta rättsliga instans. Något annat kan inte komma ifråga. SVT är inte någon liten anarkistisk tidskrift som kan ta sig rätten att ta ställning mot rättsstat och demokrati.

Rasiwala spär dessutom på med att förneka att Önnevalls agerande eller för den delen SVT:s medlöperi skulle vara ett politiskt ställningstagande av det slag som bolaget enligt sändningstillståndet inte har rätt att göra. I stället menar hon att det endast handlar om ett ”humanitärt ställningstagande”.

Rasiwala tycks inte förstå att det uttalandet implicerar att SVT inte anser att svensk lag och svenskt rättsväsende lever upp till humanistiska värderingar. Detta trots att Sverige har världens mest liberala och generösa lagstiftning och domhistorik på invandringsområdet. Vad är det om inte ett politiskt ställningstagande, och ett anmärkningsvärt sådant därtill?

Fortfarande finns möjligheten för SVT att göra om och göra rätt – att sparka Önnevall och de övriga dömda, riva upp beslutet att betala trions rättegångskostnader och be svenska folket om ursäkt för hur man hanterat fallet.

Utsikterna för att det kommer att ske är dock små. Och från och med januari kan du heller inte ”rösta med fötterna” mot SVT genom att säga nej till att betala för verksamhet av det här slaget. Du kan förvisso avstå från att titta, men betala får du göra lik förbannat. Det har sju av åtta riksdagspartier ställt sig bakom. Det kan vara något att tänka på när du går till valurnan i det extraval som nu ser ut att krypa allt närmare.

388 Shares

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.