Swish-afghanen ville få kommunen att betala maximalt bidrag – förlorade i rätten

19-årige Hossein Jafary har rönt stor uppmärksamhet under de senaste dagarna efter att han gått ut i Aftonbladet och beklagat sig över att han inte får använda appen Swish när han betalar ”nota på restaurangen med vänner”. Detta eftersom mannen lever på socialbidrag från kommunen och alla inkommande betalningar räknas som inkomst för att månaden därpå räknas av från bidraget. ”Det känns värdelöst”, sade Jafary till Aftonbladet. Idag kan Samhällsnytt avslöja att mannen krävt kommunen på maximalt bidrag genom ett tvivelaktigt upplägg med sin före detta gode man.

Jafary uppgav till Aftonbladet att han blev uppmärksammad på reglerna först i augusti. Samhällsnytt kan idag berätta att det inte stämmer. Enligt en dom av förvaltningsrätten i Stockholm (FR 14586-18) överklagade Jafary ett beslut av socialnämnden i Lidingö stad från den 28 maj 2018. I beslutet anges att socialnämnden ska räkna av 120 kronor som de sammanlagda inbetalningar på Swish kommer upp i från försörjningsstödet för juni månad.

I beslutet uppges även varför detta har gjorts, men Jafary nöjer sig inte med förklaringen, utan överklagar till förvaltningsrätten. I augusti kommer domen där rätten går helt på socialnämndens linje och avslår överklagandet. Ingenting av detta framgår dock i Aftonbladets eller den lokala tidningens Mittis rapportering.

När Samhällsnytt börjar titta närmare på fallet börjar fler märkliga omständigheter komma fram. Hossein Jafary ansökte om asyl i Sverige i oktober 2015. Som grund för asyl uppgav han att han är rädd att återvända till Afghanistan – där han inte varit sedan han var två år gammal – på grund av en gammal familjefejd över mark. Han uppgav till myndigheten att han var rädd för att bli dödad av sina släktingar som kunde få uppfattningen att han kom tillbaka för att kräva en del av marken.

Detta trodde dock inte Migrationsverket på – i ett avslagsbeslut som Samhällsnytt har tagit del av skriver myndigheten att uppgifterna om hotbilden mot mannen inte är tillförlitliga. Vidare konstaterar Migrationsverket att Jafarys ålder och födelsedatum ”är oklara”. Det har även konstaterats att Jafary inte lämnat in några handlingar för att styrka sin identitet.

Beslutet överklagades till migrationsdomstolen som i sak tillstyrkte Migrationsverkets beslut och höll med om att Jafary saknar några asylskäl. Dock tog domstolen ställning även i frågan om den så kallade gymnasielagen kan vara tillämplig – och kom fram till att den är det:

”Avsaknaden av giltigt pass utgör i Hossein Jafarys fall inte hinder för beviljande av tidsbegränsat uppehållstillstånd.”

Jafary har beviljats ett uppehållstillstånd för ”gymnasiestudier” i fyra år som löper ut i januari 2022. Samtidigt förblir han registrerad som född i mars 1999. När han fyller 19 i mars 2018 tar Lidingö stad bort familjehemsplaceringen av honom. Han fortsätter dock att bo kvar på sitt f.d. familjehem – ett svenskt pensionärspar med en adress på Lidingö. Kvinnan i paret är samtidigt hans gode man.

I april 2018 börjar familjehemsmamman dock kräva en hyra från honom – 6 tusen kronor, som skulle ha betalats ut av socialtjänsten i Lidingö stad. Men när kravet på att betala hyran inkommer från Jafary till kommunen vägrar den att betala hela beloppet – på grund av hyran är ”oskäligt hög”.

Jafary överklagar även detta beslut till förvaltningsrätten. Han anför att han fick muntlig uppgift om att socialtjänsten ska täcka en hyra på just cirka 6 tusen kronor per månad. Till domstolen uppger han även att ”det är viktigt för honom att bo i Lidingö”, eftersom han går i gymnasiet i den kommunen.  Socialtjänsten menar i sin tur att uppgiften om sex tusen kronor avsåg ett förstahandskontrakt, inte en hyra för ett rum som inneboende.

I en dom från den 3 augusti 2018 (målnr FR 10948-18) gav förvaltningsrätten delvis rätt till mannen. Medan domstolen höll med kommunen om att hyran var oskäligt hög och bestämt den till 3665 kronor, menade den att Jafary skulle ges en rimlig tid för att hitta ett nytt, billigare boende inom denna ram. Därför skulle hyran täckas i sin helhet i april – men inte längre fram. Men trots detta fortsätter Jafary att bo på samma adress.

När Samhällsnytt når hans gode man och f,d. familjehemsmamma på telefon är hon noga med att ta reda på vilken tidning som ville prata med Jafary och henne. Hon bekräftar samtidigt att Jafary bor kvar hos dem, men nu betalar han en lägre hyra:

– Nu är det en annan, lägre hyra.

Du har varit hans familjehemsmamma och gode man, men direkt efter att kommunen upphäver familjehemsplaceringen sätter du ett maxbelopp på sex tusen kronor som utlovats av kommunen, enligt Jafarys uppfattning, som hyra. Varför gjorde du det?

– Detta är vad hyreslagen säger. Jag måste ju utgå ifrån lagen när jag sätter hyran.

Men det är ju ni som hyresvärdar som bestämmer i slutändan, vilken minimihyra ni vill få, inte hyreslagen. Jag har tittat på marknadspriser för en etta för inneboende på Lidingö och det verkar som de flesta brukar ligga på mellan fyra och fem tusen kronor per månad för ett motsvarande rum. Hur kommer det sig att du har satt en så här hög hyra?

– Kommunen har ju sagt att de skulle betala det och vi utgick ifrån detta.

Kan det hända att det egentligen handlar om att ni lurade socialtjänsten för att maximera socialbidraget för Jafary, som egentligen bor gratis hos er och får hyran tillbaka från er på något sätt?

– (paus) Hyreslagen bestämmer vilken hyra vi kan få…

Har ni en bra relation till Jafary?

– Ja…

Samhällsnytt har försökt att komma i kontakt med Jafary. I ett sms svarade han till oss:

”Jag är i skolan och har inte lust att svara på flera journalister!”