➤ KRÖNIKA Vi har ett tjugotal ministrar i den svenska regeringen. De har det högsta ansvaret inom sina respektive områden. Liksom företagsledare har de för detta ansvarsfulla arbete hög lön och mycket generösa förmåner och avgångsvederlag.

De flesta av dem har nu i fyra år styrt företaget Sverige. De har pratat och lovat. Sedan de efter invandrarkrisen 2015 tvingades inse att ” den humanistiska stormakten” med en promille av världens befolkning helt enkelt inte hade råd med den stora invandringen sägs statsminister Stefan Löfven ha tvärvänt. Sverige skulle minska invandringen till EU:s lägsta nivå. Men nu har vi den största invandringen i Europa samtidigt som den svenska välfärden raseras på område efter område. Resurserna räcker inte när vi på kort tid blivit ett par miljoner fler som ska dela på dem. Invandringen är på inget sätt lönsam och berikande för skattebetalarna.

Bostadsbristen och trångboddheten är ett gigantiskt problem. Det behöver byggas bostäder som aldrig förr. Ansvarig för detta var först Mehmet Kaplan. Han pratade och lovade, men ägnade sig mest åt att bygga ett islamskt Sverige. Nu har ansvaret tagits över av en annan miljöpartist – Peter Eriksson.  Han pratar om förenklade regler och lovar byggande när han sällsynt hörs av. Men några bostäder byggs knappt.

Integrationen är ett enormt misslyckande. Arbetslösheten bland invandrare är skyhög, utanförskapsområden växer och blir fristående enklaver med annat språk, annan kultur, annan religion och annan rättsuppfattning. Kommunernas ekonomi är konkursmässig. Segregationen är kanske Sveriges största problem med fredshotande följder. Ansvarig är migrationsminister Heléne Fritzon. Är det någon som hört henne framföra något enda konkret, pragmatiskt förslag för att motverka detta?

Sjukvårdsköerna fortsätter att växa inom alla områden. Sjukhusplatser står tomma beroende på personalbrist. Förlossningskliniker läggs ner. Assistenthjälp och sjuklön minskas. Apoteken saknar viktiga mediciner. Det behöver byggas äldreboende för 40 miljarder kronor. Socialminister Annika Strandhäll och hennes medansvariga ministrar pratar, utreder och finjusterar. Men saknar idéer om trovärdig verklig förändring. Men de slåss för att lägga ner väl fungerande privata vårdgivare.

Brottsligheten skenar i Sverige. Mord, skjutningar, bränder, rån, överfall, inbrott, knarkhandel, terrorhot och våldtäkter dominerar nyheterna. Vi har alarmerande nog flest våldtäkter i världen! Kvinnor och äldre vågar inte gå ut ensamma kvällstid. En illa organiserad, underbemannad polis tycks stå alltmer maktlös. Den knapphändiga brottsstatistik som sipprar genom det politiskt korrekta filtret visar att utlandsfödda är mycket kraftigt överrepresenterade. Men om det får vi inte tala. Justitieminister Morgan Johansson och hans medansvariga ministrar går som katt kring het gröt för att undvika att ta hänsyn till den helt avgörande faktorn för den galopperande kriminaliteten istället för att ta tag i verkligheten. Man kan inte lösa problem om man förnekar dess huvudsakliga orsak.

Den svenska skolans resultat är bedrövliga. Upp till 70 % av eleverna i utanförskapsområden slutar utan godkända betyg. Lärarbristen är stor och därmed är också skolklasserna stora. En stor del av eleverna talar inte svenska. Dessa enorma problem lovade utbildningsminister Gustav Fridolin lösa på 100 dagar. Ett barnsligt löfte som visar hur lite han begriper. Nu har han och medansvariga ministrar pratat och pratat och försökt lappa och laga i fyra år utan märkbart resultat. Men de slåss för att förbjuda väl fungerande privata friskolor.

Sverige har en halv miljon fattigpensionärer. Förödmjukande för den som jobbat och slitit ett helt liv. Det sägs att en nation ska bedömas efter hur de tar hand om sina gamla. Då borde dagens politiker ställas vid skampålen. De gamla betalar mer skatt än löntagare och får inte de generösa bidrag av alla sorter som ges till nysvenskar. Barn- och äldreomsorgsminister Lena Hallengren och övriga ministrar förmår inte mer än att som valfläsk inför valet öka pensionen med några hundralappar. Vilka snabbt äts upp av ökande avgifter etc.

Vi kan militärt försvara landet i en vecka. Försvarsminister Peter Hultqvist försöker återställa resurser – en gång kunde vi snabbt mobilisera hela den manliga delen av befolkningen – utbildade via värnplikten. Men han har motståndare inom regeringen och UD och det lär ta mansåldrar att återställa något av försvarsförmågan.

Det är lika illa med vår krisberedskap. Vid avspärrning klarar vi oss ett par dagar. Förr hade vi stora lager av livsmedel, drivmedel och insatsvaror. Nu ingenting. Förr fanns skyddsrum för alla – nu räcker de inte. 1950 hade vi 252.000 jordbruk. Nu drygt 3000 – och 220 läggs ner per år! Vad gör landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och övriga ministrar åt denna katastrofala situation? Sommarens torka visar hur sårbart Sverige är med Miljöpartiets jordbruksfientliga politik. Centerpartiet – det gamla bondeförbundet – tycker att svenskt jordbruk kan läggas ner helt och hållet!

Den svenska järnvägen är under all kritik. Ständiga stopp och förseningar. Vi har tillsammans med Hongkong världens dyraste bensin. Dieselbilar förbjuds. Vägunderhållet är eftersatt. Posten fungerar inte. Flygresor beskattas. Flygplatser läggs ner. Man undrar vad infrastrukturminister Tomas Eneroth gör åt problemen. Men liksom inför alla allvarliga problem slänger finansminister Magdalena Andersson några extra miljarder över katastrofsituationerna. Men pengar löser inte allt – och högkonjunkturen varar inte för evigt.

Man undrar vilken kultur som kulturminister Alice Bah Kuhnke vårdar. Den svenska kulturen påstås ju inte finnas. Nu klarar vi inte ens av att dela ut nobelpris. Det kulturevenemang som detta barbariska Sverige är mest känt för av allt.

Utrikesminister Margot Wallström har lyckats med konststycket att reta upp både israeler och araber. Hon är nu portförbjuden i hela Mellanöstern. USA och andra involverade i fredsansträngningarna talar inte längre med svenska representanter. Men hon lyckades mygla in Sverige i FN:s säkerhetsråd. Hur den kampanjen genomfördes lämnar många frågor. Men all dokumentation därom har UD hemligstämplat. När Polen skickar brandmän till Sverige säger dess regering : Våra hjärtan är med det svenska folket – inte den svenska regeringen. Ett så diplomatiskt skarpt uttalande säger en del om hur vår politiska ledning uppfattas av omvärlden.

Vad övriga ministrar fördriver tiden med är okänt. Något påtagligt för att leda landet ur alla olika kriser är det ju inte. Byt för guds skull ut denna hop av verklighetsfrämmande inkompetenta strebrar! Deras döva självförhärligande  tvärsäkerhet och förakt för folkviljan leder oss likt ett lämmeltåg över stupet.