Vänsterliberal politik urholkar principen om alla människors lika värde

Från vänsterliberalt håll upprepas ständigt ”alla människors lika värde” som den maxim man har som ledstjärna och som påstås skilja den egna politiska anständigheten från de oanständiga socialkonservativa motståndarna. I själva verket finns det ingen som urholkar människovärdets humanistiska princip mer än vänsterliberalerna själva.

Det bör initialt påpekas att det av vänsterliberaler myntade begreppet är, som många av oss andra förgäves försökt påpeka, en felöversättning av engelskans ”equal in dignity”, det vill säga att alla människor omfattas av en grundläggande människovärdighet, vilket är något annat och bara den plattform utifrån vilken var och en sedan genom förkovran, arbete och nytta ansvarar för att skapa sitt eget individuella värde i vårt meritokratiska samhällssystem och visavi våra medmänniskor.

Statsminister Stefan Löfven (S), som med emfas sagt sig omhulda allas lika värde-principen, tycker samtidigt att han är värd en månadslön i nivå med vad en invandrad städare tjänar om året. Det ökande antal svenskar som sover på bussar och varmluftsutsläpp och tvingas gå till ’Vid din sida’ för att inte svälta ihjäl är inte värda så mycket ens i Löfvens Sverige.

Löfven tycker också att han på skattebetalarnas bekostnad är värd att omge sig med flera livvakter när han ska ge sig ut i det otrygga samhälle som han och hans gelikar har skapat. Kreti och pleti – exempelvis unga killar och tjejer i riskzonen för förnedringsrån och våldtäkter – skulle förmodligen bli utskrattade om de ringde till Säpo och begärde livvaktsbeskydd.

Den vanlige medborgarens värde i Stefan Löfvens socialdemokratiskt styrda Sverige är numera så lågt att han eller hon inte ens kan påräkna att polisen rycker ut eller utreder ett så kallat mängdbrott. För laglydiga invandrare i de områden som Löfven et consortes låtit förfalla till laglöst land och no go-zoner är situationen allra värst, trots att denna grupp framhålls som en av dem man värnar mest om.

Om Löfven och hans medministrar skulle insjukna i covid-19 när de är ute och shoppar i strid med de egna förmaningstalen till nationen så kan de påräkna VIP-vård. 93-åriga Agda får ligga och självdö i panikångest och andnöd på äldreboendet i den vanskötta äldreomsorg som regeringen Löfven bär det yttersta ansvaret för. Möjligen kan hon få en palliativ morfinspruta så hon tystnar.

Det vänsterliberala hyckleriet är i sig osmakligt, göder politikerförakt och undergräver tilltron till demokratin. Men när det i sin praktiska tillämpning går så långt att man dagtingar med allas rätt till grundläggande människovärdighet blir det ännu mycket allvarligare.

En 12-årig flicka kan idag inte räkna med att kunna rasta sin hund i förorten utan att bli nedskjuten i en gängkriminell drive by-attack. Det var åratal sedan en 11-årig flicka kunde strosa sorglöst på en gågata i centrala huvudstaden utan att se sig över axeln för att inte bli nedmejad av en terrorist i kapad lastbil. Ännu längre sedan är det sedan det gick att julhandla i staden utan att riskera hamna mitt i en självmordsbombares terrorattack.

En hel generation av unga killar och tjejer vågar idag knappt gå utanför dörren av rädsla för att rånas, våldtas, misshandlas, knivskäras, skjutas och förnedras. Inte ens skolan är fredad från sådan brottslighet. De skolor som hittills varit förskonade från våldet ska nu få sin ”rättvisa” släng av sleven i det senaste experimentet om hur segregationen ska brytas.

Gradvis nöter det vänsterliberala maktetablissemanget ned allas vår värdegrund om vad som är fundamental människovärdighet. Att bli utsatt för grova brott blir det nya normala, rädslan och otryggheten något vi vänjer oss att leva med som en del av vardagen. Invandrares liv lär vi oss är extra lite värda när en eller flera i den gruppen numera skjuts ihjäl varje vecka.

Den vänsterliberala politiken undergräver också den egna kriminalpolitiska diskursen om att brottslingar snarare ska ses som offer för ofördelaktiga socioekonomiska omständigheter än att själva vara ansvariga för sina illgärningar.

Bland de som inte resignerat inför utvecklingen väcker det vänsterliberala pratet om att det ”är samhällets fel” en allt större ilska. Inte bara tvingas den skötsamme medborgaren leva med otryggheten att bli nästa rån- eller våldtäktsoffer. De politiker som genom sitt vanstyre skapat detta samhälle vältrar med sin retorik dessutom över skulden för brottsligheten på vanligt folk – vi betalar inte tillräckligt mycket i skatt för att utjämna de socioekonomiska klyftorna eller så är vi vardagsrasister som inte ger invandrarna en chans att komma in i samhället och därmed hänvisar dem till brottets bana.

Den acceptans man eventuellt tidigare haft för det här resonemanget kring varför någon blir kriminell minskar för varje dag som den grova brottsligheten ökar. Toleransen med de vänsterorienterade kriminologer som hävdar att svaret är att dalta ännu mer med de kriminella är på många håll nere på noll.

När rättssamhället rämnar tillägnar sig alltfler i stället en syn på brottslingar som mänskligt avskräde och manegen krattas för krafter med en kriminalpolitisk ”endlösung” på problemet att kliva fram. Då har vänsterliberalerna sett till att fösa iväg medborgarna tämligen långt från sin princip om allas lika värde.

Det man i dessa politiska läger inte har förstått är att det medborgarna mer än något annat kräver är ett styre som kan garantera ett samhälle med lag och ordning, trygghet och välstånd. Om det går att inrätta med iakttagande av humanistiska principer också för de som hotar detta samhälles existens så föredrar man det.

Men om det visar sig inte vara möjligt, då är det inte det förstnämnda kravet man till syvende och sist överger utan de sistnämnda principerna. Redan idag umgås många mellan skål och vägg med tanken att de som begår grova brott kanske bara borde hämtas om natten och försvinna för att sedan aldrig mer återses, om det är vad som krävs.

När det förfall vi ser eskalera gått så långt att sådana tankar slår rot i en majoritet av medborgarnas sinne, då har vänsterliberalerna inte bara slagit den sista spiken i sin egen kista utan också brutaliserat hela samhället. Förhoppningsvis frånhänds de makten innan de hunnit utplåna allt vad människovärde heter från såväl praktik som värdegrund.

Författare av texten

Mats Dagerlind

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.