Allt fler unga kvinnor i Sverige säger att de inte vill ha barn, samtidigt som män i betydligt högre grad fortfarande uttrycker en vilja att bli förälder. En ny undersökning visar på ett tydligt könsgap som går på tvärs med traditionella föreställningar – och väcker frågor om värderingar, framtidstro och samhällets syn på familj och föräldraskap.

Sverige befinner sig just nu på historiskt låga nivåer när det gäller barnafödande. Förra året föddes i genomsnitt 1,43 barn per kvinna – den lägsta siffran som uppmätts i landet. Utvecklingen har fått regeringen att slå larm och tillsätta en utredning om varför allt färre väljer att skaffa barn.

Socialminister Jakob Forssmed har pekat på faktorer som ekonomi, boende, jämställdhet och livsbalans som möjliga hinder för familjebildning, och betonat statens ansvar att skapa bättre förutsättningar för föräldraskap. Han utspel och hypotes om dejtingapparna som den stora skurken i dramat väckte samtidigt uppmärksamhet av det mindre positiva slaget.

Tydligt könsgap i viljan att få barn

Men när frågan ställs direkt till unga vuxna framträder en mer komplex bild. I en undersökning från Aftonbladet i samarbete med Demoskop uppger 22 procent av kvinnorna mellan 20 och 45 år att de inte vill ha barn alls. Bland männen i samma åldersgrupp är motsvarande andel endast 8 procent.

Skillnaden är anmärkningsvärd och bryter mot tidigare mönster, där kvinnor och män i Sverige historiskt legat relativt nära varandra i synen på barn och familj. Än mer bryter den mot traditionella uppfattningar om könsrollerna.

Unga generationer bryter mönster

Enligt demografiforskaren Martin Kolk vid Stockholms universitet är det framför allt yngre generationer som driver utvecklingen. Han pekar på att kvinnor födda från mitten av 1990-talet och framåt hittills har fått betydligt färre barn än tidigare generationer i samma ålder.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: Inte dejtingapparnas fel att det föds för få barn i Sverige

Den centrala frågan, menar Kolk, är om detta handlar om uppskjutet barnafödande – eller om en större andel faktiskt kommer att förbli barnlösa även senare i livet. Utfallet får stor betydelse för samhällets långsiktiga demografiska utveckling.

Värderingar snarare än praktiska hinder

Kolk betonar att man ska vara försiktig med att tolka självrapporterade svar som definitiva livsbeslut. En åsikt man har som ung kan ändra sig längre fram i livet. Samtidigt konstaterar han att resultaten ligger i linje med internationell forskning från länder där födelsetalen sjunkit kraftigt.

Bild: Negative Space.

Mycket tyder, enligt honom, på att förändrade värderingar och livsprioriteringar spelar en större roll än konkreta hinder som ekonomi eller världsläge. Yngre vuxna lägger i högre grad vikt vid självförverkligande, sociala relationer, fritidsintressen och karriär, medan familjebildning inte längre ses som ett självklart livsmål i unga år.

LÄS ÄVEN: Allt färre kvinnor vill ha barn – klimatångest ökande skäl

Om detta främst handlar om en kulturell pendelrörelse – där barn kommer senare – behöver konsekvenserna inte bli dramatiska. Men om en ny norm håller på att etableras, där stora grupper aktivt väljer bort barn, kan effekterna bli långtgående.

Män mer positiva till föräldraskap

Det kanske mest överraskande i undersökningen är att männen i betydligt högre grad än kvinnorna säger sig vilja ha barn. I länder som Japan och Sydkorea har liknande mönster observerats, men i Sverige är detta relativt nytt.

Kolk konstaterar att könsskillnaderna historiskt varit små i Sverige och att utvecklingen därför sticker ut. Vad som ligger bakom att kvinnor i högre grad än män avstår från barn är ännu oklart, men forskningen pekar mot ett samspel mellan normer, förväntningar och hur föräldraskap uppfattas i relation till frihet och ansvar.

Framtidstro, normer och samhällsdebatt

Utanför den strikt demografiska forskningen förs också en bredare samhällsdebatt om möjliga förklaringar. I diskussionen lyfts bland annat att unga kvinnor i högre grad än män uppger oro för framtiden – kring klimat, global instabilitet och samhällsutveckling – vilket kan påverka viljan att sätta barn till världen.

Andra pekar på hur decennier av politiska och kulturella budskap format synen på könsroller och familjeliv, där traditionellt föräldraskap ibland framställts som ett hinder för självständighet och jämlikhet. Samtidigt menar kritiker att bilden av framtiden ofta domineras av överdrivet dystopiska scenarier, vilket riskerar att undergräva ungas framtidstro.

LÄS ÄVEN: Professorns mörka prognos: Svenskar i minoritet inom några decennier

Ytterligare en aspekt som ibland lyfts är att barnafödandet inte är jämnt fördelat mellan olika grupper i samhället – något som sällan diskuteras öppet men som påverkar den långsiktiga demografin. I folkmun och socialkonservativa politiska kretsar talas allt oftare om ett pågående ”folkutbyte”.

En öppen fråga för framtiden

Om utvecklingen är tillfällig eller markerar ett mer permanent skifte återstår att se. Klart är att skillnaden mellan kvinnors och mäns vilja att få barn väcker nya frågor – inte bara för forskningen utan också för politiken och samhällsdebatten i stort.

Hur Sverige väljer att förstå och hantera dessa förändringar kan få avgörande betydelse för landets framtida befolkningsutveckling, välfärd och sociala sammanhållning.

LÄS ÄVEN: Barnafödandet rekordlågt i Sverige – klimat- och krigsskrämsel får många att avstå