Medan stater i USA och länder i Östeuropa vidtar åtgärder för att begränsa kvinnors tillgång till abort, arbetar andra aktivt för att avskaffa praktiskt taget all reglering av ett sådant ingrepp.

I en ny riktlinje från Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderas bland annat att alla tidsgränser för när en abort kan utföras ska slopas, att alla krav på skanning före ingreppet ska slopas samt att slopa det ska krävas godkännande från tredje part när flickor och kvinnor ska göra abort.

WHO:s riktlinjer är rekommendationer för klinisk praxis och hälsopolitik över hela världen och riktar sig därför till exempelvis sjukhus och politiker. I korthet säger riktlinjerna att alla hinder för abort kan tvinga kvinnor att göra olagliga och osäkra aborter. Vissa menar att vetenskapliga studier visar att begränsningar av tillgången till abort inte har någon effekt och argumenterar därmed att det inte finns det någon anledning att ha dem.

Samtidigt anser WHO att länder bör begränsa vårdpersonalens rätt att säga nej till abort på etiska och religiösa grunder.

Glömmer den etiska aspekten

Men den kanadensiska professorn i hälsoetik Eike-Henner Kluge vid Victoria University menar att WHO:s riktlinjer inte upp den etiska aspekten av abort, vilket enligt honom visar att organisationen inte är intresserad av etik utan av att främja en politiskt korrekt ståndpunkt. Han är inte imponerad av nivån på den etiska reflektionen i vägledningen.

– När det gäller abort måste man ta hänsyn till tre parter: kvinnan, fostret och mannen. Den centrala frågan är om det som aborteras är en människa eller inte. WHO är bara intresserad av en av de tre parterna och erkänner inte vid något tillfälle att det finns en fråga om när ett foster blir en människa och abort därmed blir oetiskt, säger professorn.

”Inte sant”

Eike-Henner Kluge är särskilt kritisk till WHO:s argument att begränsningar av när i graviditeten en abort kan utföras är godtyckliga och inte baserade på vetenskap. Det är inte sant, hävdar professorn, som personligen förhåller sig till de officiella kriterierna för när en person förklaras hjärndöd.

– Enligt dessa kriterier kan en person betraktas som död när det inte längre finns någon hjärnaktivitet. När man arbetar med dessa kriterier i livets slutskede måste man också göra det i livets början. Och här anser jag att det finns tillräcklig hjärnaktivitet vid 22-24 veckor för att säga att det är en människa och att det därför skulle vara fel att döda den”, säger Ehan och tillägger att WHO:s misslyckande med att erkänna att abort är en etisk fråga återspeglas i alla andra förslag i vägledningen om att avskaffa regleringen av abort:

– När allt kommer omkring har länder restriktioner för tillgång till abort just för att de, till skillnad från WHO, erkänner att det finns etiska implikationer med förfarandet. Dessa restriktioner ökar inte risken för att kvinnor söker sig till illegala aborter, så länge landet i fråga garanterar dem rätten att göra abort i ett tidigt skede.

Personalen kan säga nej

Även om WHO anser att praktiskt taget all reglering av abort är meningslös eftersom den inte påverkar det faktiska antalet aborter, är man inte helt emot reglering när det gäller läkares rätt att vägra att hjälpa till vid abort. I praktiskt taget alla länder, inklusive Danmark, kan sjukvårdspersonal vägra att hjälpa till med en abort om det strider mot personens samvete.

Men även denna rättighet kan stå i vägen för att kvinnor och flickor ska kunna göra abort så snart som möjligt, menar WHO, som därför kräver att vårdpersonal ska hindras från att utöva denna rättighet i ”brådskande och akuta situationer”.