KRÖNIKA • Politikerna och de så kallade journalisterna talar om humanitet och inkludering. Men resultatet av den okontrollerade invandringen är ett Sverige där vanligt folk inte längre har råd att bo tryggt, och där ungdomar inte hittar någonstans att börja sina liv. Trygghet – en gång något självklart – har blivit en klassfråga.

Det är inte längre våldet eller brottsligheten som förvånar. Det är att allt detta blivit normalt – en del av vår vardag. Men under ytan av otrygghet pågår också en annan, tyst katastrof: den ekonomiska segregationen som följt i spåren av massmigrationen.

När människor flyr från förorternas våld, från det som politikerna kallar “mångfald”, stiger priserna i de områden där svenskheten fortfarande lever kvar. Bostäderna i tryggare kommuner har fördubblats i värde, medan priserna i de mångkulturella områdena står stilla eller faller. Resultatet är ett land där trygghet inte längre är en mänsklig rättighet – utan ett ekonomiskt privilegium.

LÄS ÄVEN: Vreden växer i skuggan av journalistikens svek

Den danska forskningen, som jag skrev om nyligen, bekräftar det som många svenskar redan förstått: invandringen driver upp priserna inte där de utomeuropeiska migranterna bor, utan där de inte bor. Det är i de svenskdominerade kvarteren som värdena skenar, därför att efterfrågan på trygghet nu överträffar efterfrågan på själva bostäderna. Sverige har blivit ett land där tryggheten har ett pris – och där priset bara kan betalas av de som redan äger.

Sverige håller på att bli ett land för de rika och de rädda. De rika köper sig fria – från mångkulturen, från brotten, från otryggheten. De rädda tiger – för att inte förlora jobbet, statusen, gemenskapen. Men det finns fortfarande människor som vägrar tiga. Som ser vad som har hänt, och som förstår vad som står på spel: vårt språk, vår kultur, vår trygghet, vår framtid.

Jonas Andersson

Det som nu sker är ingen tillfällighet, utan resultatet av årtionden av politisk förnekelse. Sverige har förvandlats från ett land byggt på gemenskap, arbete och ansvar till en experimentverkstad för globalistiska idéer. Politikerna har offrat nationen på det ideologiska altaret, och svenska familjer betalar priset – med sin trygghet, sin framtid och sitt land.

LÄS ÄVEN: 800 bombdåd senare – svenskar söker skydd på Åland

Samtidigt: Socialdemokraternas linje med tvångsblandning, att tvinga in migranter i svenska områden är rent vansinne. Den löser inte segregationen – den flyttar den. Resultatet blir att även de sista trygga bostadsområdena riskerar att förvandlas till samma otrygga och obeboeliga miljöer som de som svenskar redan flytt ifrån.

För den verkliga katastrofen hade aldrig kunnat ske utan medlöparna i media. De som i årtionden har kallat sig journalister men i själva verket är aktivister, moralister, ideologer – människor som hellre låter ett land gå under än erkänner att de haft fel. De har haft alla resurser, all tillgång till fakta, men valde att tiga eller blåljuga.

Jonas Andersson

Allt detta hade kunnat undvikas. Men i decennier har de som styrt landet – från Reinfeldt till Löfven, från Andersson till Kristersson – vägrat tala klarspråk. De har kallat det “ansvar”, “öppenhet” och “solidaritet”. Men i verkligheten har de sålt ut tryggheten, språket och sammanhållningen – den svenska kulturen – för att blidka sina egna förvrängda ideal och sin förmenta godhet inför mediernas vänsterlutande grindvakter.

De sa att invandringen var lönsam. Att Sverige behövde arbetskraft – och raketforskare. Att vi var en ”humanitär stormakt”. Att förnedringsrånen och våldtäkterna inte hade med kultur att göra. Allt var lögn. Och under tiden har svenska ungdomar stått utan bostad, svenska kvinnor våldtagits och svenska skattebetalare fått finansiera en social katastrof utan motstycke. Men de största lögnarna av alla sitter inte i riksdagen.

För den verkliga katastrofen hade aldrig kunnat ske utan medlöparna i media. De som i årtionden har kallat sig journalister men i själva verket är aktivister, moralister, ideologer – människor som hellre låter ett land gå under än erkänner att de haft fel. De har haft alla resurser, all tillgång till fakta, men valde att tiga eller blåljuga.

LÄS ÄVEN: Från bombdåd till skolfrid – svenska barnfamiljer flyr till Åland

De har skyddat makten, stämplat oliktänkande, smutskastat människor som såg vad som hände. De har förlöjligat varningar, avfärdat oro och censurerat verkligheten. Och nu, när landet står inför en ekonomisk och social kollaps, försöker de låtsas som om ingen kunde ha vetat.

Men det var de som skulle veta. Det var de som hade uppdraget att granska – och som svek det uppdraget. Ingen regering, ingen myndighet, ingen lag kan skada ett land så djupt som en feg och korrupt journalistkår. Det är de som har format berättelsen, förvrängt verkligheten och förvandlat sanningen till något farligt.

Sverige håller på att bli ett land för de rika och de rädda. De rika köper sig fria – från mångkulturen, från brotten, från otryggheten. De rädda tiger – för att inte förlora jobbet, statusen, gemenskapen. Men det finns fortfarande människor som vägrar tiga. Som ser vad som har hänt, och som förstår vad som står på spel: vårt språk, vår kultur, vår trygghet, vår framtid.

Det här handlar inte längre om invandring eller integration. Det handlar om överlevnad, om ett folk som står vid randen till att förlora allt som en gång gjorde Sverige till ett av världens mest fungerande samhällen. Frågan är bara hur länge lögnen kan leva, när sanningen står och knackar på dörren.

LÄS ÄVEN: Sorgen

Advokatbyrå: Tvinga lärare säga ”hen” till 7-årig pojke kan strida mot Barnkonventionen