NYHETSKRÖNIKA • Det krävs ingen polis, ingen åklagare och ingen domstol. Det kan räcka med ett beslut på ett bankkontor för att en människa, ett företag eller en politisk organisation ska förlora möjligheten att fungera i det moderna Sverige. När bankerna inte längre nöjer sig med att hantera våra pengar, utan också blir grindvakter för våra åsikter, har vi fått ett demokratiskt problem av närmast historiska proportioner.
Tänk dig att du en morgon upptäcker att banken inte längre vill ha dig som kund. Inte därför att du har dömts för ekonomisk brottslighet.
Inte därför att någon domstol har förbjudit dig att bedriva verksamhet. Utan därför att banken efter en intern bedömning har kommit fram till att du inte längre är önskvärd.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Kanske får du en hänvisning till penningtvättslagstiftningen. Kanske får du veta att bankens riskbedömning förändrats. Kanske får du ingen begriplig förklaring alls.
Vad gör du då? Hur betalar du hyran? Hur tar ditt företag emot betalningar? Hur fungerar föreningen utan bankgiro? Hur ska du identifiera dig digitalt när allt från myndighetskontakter till sjukvård och vardagliga inköp bygger på tjänster som bankerna kontrollerar?
Vi har byggt ett samhälle där nästan varje medborgare är beroende av bankernas infrastruktur. Men vi har inte byggt ett motsvarande skydd mot att samma banker missbrukar sin makt. Det är ett häpnadsväckande politiskt misslyckande.
LÄS ÄVEN: SD-toppen om bankernas makt med nedstängda konton: ”Vi närmar oss Kina”
Banken blir åsiktspolis
Det är här frågan blir betydligt större än bankkonton och betalkort. Samnytt har tidigare rapporterat om en visselblåsare inom Nordea som berättat om interna utbildningsmaterial där bland annat betalningar till vissa medier uppmärksammades i samband med bankens riskbedömningar.
Det innebär inte i sig att varje sådan betalning leder till att ett konto stängs. Men redan tanken att en bank skulle kunna betrakta en människas mediekonsumtion eller politiska engagemang som något misstänkt borde få varenda demokrat att reagera.
Vad angår det banken vilka tidningar jag läser? Vad angår det banken vilka föreningar jag stödjer?
Och framför allt – vem har gett banken mandat att bedöma vilka politiska uppfattningar som är tillräckligt respektabla för att deras innehavare ska få delta i samhällsekonomin?
Det är när en politisk organisation väcker motvilja som principerna om föreningsfrihet, yttrandefrihet och likabehandling verkligen prövas. Att försvara banktjänster åt människor man tycker om är enkelt. Att försvara samma rättigheter åt människor man avskyr är själva poängen med ett fritt samhälle.
Jonas Andersson
En bank ska förhindra penningtvätt, inte tvätta bort misshagliga åsikter. Den skillnaden borde vara självklar. Men i ett samhälle där allt fler institutioner talar om värdegrunder, hållbarhet och socialt ansvar finns en uppenbar fara i att företag börjar uppträda som moraliska domstolar.
LÄS ÄVEN: REPORTAGE: Michael portades från banksystemet – ”Långsam statlig våldtäkt”
Det som presenteras som ansvarsfull riskhantering har istället blivit en mekanism för politisk sortering. Och den som sorteras bort har ofta mycket små möjligheter att försvara sig.
Kasselstrand och AfS – ett obehagligt lackmustest
Det senaste exemplet som aktualiserar frågan gäller partiet Alternativ för Sverige och partiledaren Gustav Kasselstrand. AfS har uppgett att SEB beslutat att säga upp flera av partiets centrala banktjänster, däribland Swish, bankgiro och internetbank, med verkan från den 6 december 2026.
Själva bankkontot ska enligt partiets uppgifter få finnas kvar. Partiet hävdar att banken inte lämnat någon konkret förklaring, trots att man redovisat efterfrågade uppgifter om sin verksamhet och sina transaktioner.

Det är AfS uppgifter. SEB:s egen förklaring till det enskilda beslutet är inte klarlagd, och det är därför inte fastställt att politiska åsikter ligger bakom.
I Kina har staten utvecklat långtgående möjligheter till digital övervakning och kontroll. I Sverige är det i stället privata banker som tillhandahåller stora delar av den infrastruktur som gör det möjligt att leva ett normalt liv. Systemen är naturligtvis inte identiska, men principen att ekonomisk tillgång kan bli ett instrument för social kontroll är tillräckligt oroande för att vi ska reagera innan den normaliseras.
Jonas Andersson
Men just därför är fallet så principiellt intressant. Man behöver inte dela en enda av Kasselstrands politiska uppfattningar för att inse vad som står på spel. Tvärtom.
LÄS ÄVEN: Widar Nord efter domen: Swedbank stängde mitt konto för att jag står bakom Fria Tider
Det är när en politisk organisation väcker motvilja som principerna om föreningsfrihet, yttrandefrihet och likabehandling verkligen prövas. Att försvara banktjänster åt människor man tycker om är enkelt. Att försvara samma rättigheter åt människor man avskyr är själva poängen med ett fritt samhälle.
Om ett lagligt politiskt parti kan få sina möjligheter att ta emot betalningar och bedriva verksamhet kraftigt begränsade genom ett beslut av en privat bank, måste vi åtminstone kunna kräva att banken redovisar sakliga skäl och att beslutet går att få oberoende prövat.
Annars har vi accepterat att en privat aktör kan få ett inflytande över det politiska deltagandet som ingen väljare någonsin har gett den. Och då bör vi fråga oss vilka som står näst på tur.
”Då börjar vi närma oss Kina”
När jag intervjuade Sverigedemokraternas riksdagsledamot David Perez, ledamot i finansutskottet, var han ovanligt tydlig.
– Har du inte möjligheten att få ett bankkonto då blir du en andra klassens medborgare.
Han betonade att människors lagliga politiska åsikter inte ska påverka deras rätt till betaltjänster. Och han gick längre:
– Det är ju polisen som ska ta det ansvaret. Det är inte banken. Vi är alla oskyldiga inför lagen tills du har blivit dömd. Så det är väldigt konstigt att döma människor på förhand. Då börjar vi närma oss Kina.

Jämförelsen är drastisk, men frågan är viktig att ställa. Vad skiljer ett fritt samhälle från ett auktoritärt om medborgarnas tillgång till grundläggande samhällsfunktioner kan villkoras av deras politiska uppfattningar?
I Kina har staten utvecklat långtgående möjligheter till digital övervakning och kontroll. I Sverige är det i stället privata banker som tillhandahåller stora delar av den infrastruktur som gör det möjligt att leva ett normalt liv.
Systemen är naturligtvis inte identiska, men principen att ekonomisk tillgång kan bli ett instrument för social kontroll är tillräckligt oroande för att vi ska reagera innan den normaliseras.
Perez uttryckte också sin motvilja mot tanken att människor med kontroversiella åsikter skulle tvingas söka sig till särskilda banker.
– Det är inte så vi ska ha det att vi ska ha en apartheid här. Att vissa får gå till vissa banker och andra får inte gå.
Det är svårt att invända mot grundtanken. Vi kan inte ha ett banksystem för de politiskt accepterade och ett annat för dem som anses besvärliga.
LÄS ÄVEN: Bankkälla: Kunder som stöttar alternativmedier kartläggs
Varför har politikerna låtit detta fortsätta?
Det märkligaste är kanske inte att bankerna har skaffat sig denna makt utan att våra folkvalda har låtit dem behålla den. Redan 2023 presenterades den statliga utredningen Staten och betalningarna.
Men det är inte tillräckligt. Sverigedemokraterna har haft ett betydande inflytande över regeringspolitiken under mandatperioden. Då duger det inte att enbart konstatera att problemet är allvarligt och hänvisa till kommande motioner. Det behövs lagstiftning.
Jonas Andersson
Problemen med tillgången till grundläggande betaltjänster är alltså knappast någon ny upptäckt. Ändå avstyrkte finansutskottet under våren 2026 motioner om ett starkare skydd för bankkunder.
Även Sverigedemokraterna stod bakom utskottets linje, hur det nu är möjligt…
Perez förklarade för mig att SD inte ville stödja Socialdemokraternas reservation eftersom partiet samtidigt stödde Tidöregeringen. Han berättade också att SD nu förbereder en egen kommittémotion om rätten till betalkonto.

Men det är inte tillräckligt. Sverigedemokraterna har haft ett betydande inflytande över regeringspolitiken under mandatperioden. Då duger det inte att enbart konstatera att problemet är allvarligt och hänvisa till kommande motioner. Det behövs lagstiftning.
Banker ska vara skyldiga att lämna begripliga och konkreta motiveringar när de säger upp kunder. Det ska finnas en verklig möjlighet till oberoende prövning. Och den som bedriver laglig verksamhet ska inte behöva riskera ekonomisk utestängning på grund av sina åsikter.
LÄS ÄVEN: Visselblåsare på Nordea avslöjar: Så kartlägger banken dig
Samtidigt måste penningtvättslagstiftningen tillämpas proportionerligt. Bankernas skyldighet att bekämpa ekonomisk brottslighet är nödvändig, men får inte bli en allmän ursäkt för beslut som ingen utomstående kan granska.
En annan viktig fråga gäller företag, föreningar och politiska organisationer, vars rätt till betaltjänster inte har samma skydd som konsumenters rätt till grundläggande betalkonton. Det är en lucka som borde ha täppts till för länge sedan.
Det börjar med de obekväma
Jag tror att många svenskar fortfarande betraktar den här frågan som något som främst berör andra. Politiska partier som blivit utmålade som dåliga? Alternativmedier – sådana medier som statstelevisionen anser är dåliga?
Kontroversiella opinionsbildare? Människor som säger saker som inte uppskattas i etablissemanget?
Makt tenderar att utvidgas när ingen sätter gränser. Det är därför vi har grundlagar, rättssäkerhetsprinciper och skydd för individen. Inte för att garantera att alla tycker rätt, utan för att människor ska kunna tycka olika utan att förlora sina grundläggande möjligheter att leva och verka.
Jonas Andersson
Men det är ett farligt sätt att resonera. För den dag vi accepterar att ett privat företag kan neka en laglydig människa tillgång till samhällsviktiga tjänster därför att hennes åsikter uppfattas som olämpliga, har vi redan accepterat principen.
Då återstår bara att bestämma vilka åsikter som ska betraktas som olämpliga nästa gång. Och vem som ska få bestämma det.
I dag kan det handla om Gustav Kasselstrand och Alternativ för Sverige. I morgon kan det handla om en annan politisk rörelse, en företagare, en journalist eller en pensionär som stödjer fel förening.
Den som tror att sådana mekanismer alltid kommer att användas mot just de människor han själv ogillar har inte förstått hur makt fungerar.
Makt tenderar att utvidgas när ingen sätter gränser. Det är därför vi har grundlagar, rättssäkerhetsprinciper och skydd för individen. Inte för att garantera att alla tycker rätt, utan för att människor ska kunna tycka olika utan att förlora sina grundläggande möjligheter att leva och verka.
Bankerna har fått förtroendet att förvalta våra pengar och möjliggöra våra betalningar. De har inte fått mandat att förvalta våra samveten.
Och om våra folkvalda inte förmår dra den gränsen, då är det inte bara bankernas makt vi behöver diskutera. Då behöver vi också fråga oss vad våra politiker egentligen anser att friheten är värd.










