Kriget i Ukraina hade kunnat undvikas och kan fortfarande avslutas genom förhandlingar. Det menar Columbiaprofessorn Jeffrey Sachs i en lång intervju med Malin Ekman på Stockholm Report. Han anklagar USA för att ha drivit fram en farlig konfrontation med Ryssland, efterlyser en självständig europeisk diplomati och riktar en fråga till Sveriges regering: Vad föreslår ni för att nå fred?

Neutralitet för Ukraina, ett uttryckligt stopp för landets Nato-anslutning och en överenskommen vapenstilleståndslinje. Det är huvuddragen i den lösning som den amerikanske nationalekonomen Jeffrey Sachs presenterar när han intervjuas av journalisten Malin Ekman.

Sachs är professor vid Columbiauniversitetet och har under flera årtionden varit ekonomisk rådgivare åt regeringar runt om i världen. Han arbetade med Polens övergång från kommunistisk planekonomi, gav ekonomiska råd under Michail Gorbatjovs och Boris Jeltsins tid vid makten i Ryssland och hjälpte Estland med införandet av en egen valuta. Han har även varit rådgivare åt tre av FN:s generalsekreterare.

I intervjun återkommer han till att Europas säkerhet måste omfatta samtliga berörda länder, även Ryssland. Att förstå motpartens säkerhetsintressen är enligt Sachs en förutsättning för att kunna avsluta kriget.

– I stället för att tala om att vinna och förlora, tala om vad lösningen är.

Pekar ut Natos utvidgning

Sachs menar att bakgrunden till kriget måste sökas långt före den ryska invasionen i februari 2022. Han pekar särskilt på diskussionerna om Tysklands återförening 1990 och Natos senare utvidgning österut.

Enligt hans beskrivning accepterade den sovjetiska ledningen återföreningen efter försäkringar från ledande västliga företrädare om att Nato inte skulle flyttas österut. Han hänvisar bland annat till dåvarande amerikanske utrikesministern James Baker, västtyske utrikesministern Hans-Dietrich Genscher och förbundskanslern Helmut Kohl.

Natos omfattning idag.

Ekman invänder att kritiker framhåller att det aldrig slöts något formellt avtal om ett sådant expansionsstopp.

Sachs svarar att utfästelserna finns dokumenterade och hänvisar till material som publicerats av National Security Archive vid George Washington-universitetet. Hans uppfattning är att även muntliga åtaganden på denna nivå kan vara rättsligt bindande. Men oavsett den juridiska frågan menar han att västmakterna bröt ett förtroende som varit avgörande för uppgörelsen.

Den centrala frågan är enligt Sachs också om det var klokt att försöka föra Nato till Ukraina. Han jämför med hur USA skulle reagera om Mexiko upplät sitt territorium åt kinesiska eller ryska militärbaser. Washington skulle aldrig acceptera ett sådant arrangemang vid den egna gränsen, hävdar han, men kräver samtidigt att Ryssland ska godta motsvarande utveckling i sitt närområde.

Bukarest blev en vändpunkt

Natos toppmöte i Rumäniens huvudstad Bukarest 2008 får en central plats i Sachs resonemang. Där slog militäralliansen fast att Ukraina och Georgien skulle bli medlemmar.

Sachs beskriver beslutet som ett amerikanskt projekt som drevs igenom trots europeiska betänkligheter. Han hänvisar till den dåvarande tyska förbundskanslern Angela Merkels motstånd och hennes bedömning av hur beskedet skulle uppfattas i Moskva.

LÄS ÄVEN: AFD-ledaren lovar stoppa stödet till Ukraina: ”De kan inte vinna – det är omöjligt”

Enligt Sachs gav Europas ledare därmed efter i en fråga som direkt berörde den egna kontinentens säkerhet. Han ser det som början på en utrikespolitisk underordning som fortfarande präglar Europas agerande.

Nato bör enligt honom förstås som en USA-ledd allians, där Washingtons ambitioner och prioriteringar väger tyngst. Han kopplar utvidgningen till en bredare amerikansk strävan efter dominans även på den eurasiska kontinenten.

Ukraina har i detta maktspel behandlats som en strategisk position snarare än som ett land vars främsta intresse borde vara att undvika krig, menar han.

Flera förlorade möjligheter till fred

Sachs beskriver maktskiftet i Ukraina 2014 som en USA-stödd kupp mot president Viktor Janukovytj. Han hänvisar till amerikanska politikers agerande under protesterna och det uppmärksammade telefonsamtalet där diplomaten Victoria Nuland diskuterade sammansättningen av en kommande ukrainsk regering.

Han kritiserar också Europas hantering. Frankrikes, Tysklands och Polens utrikesministrar hade medverkat till en överenskommelse med Janukovytj, men de europeiska regeringarna accepterade därefter snabbt den nya maktordningen, framhåller han.

Viktor Janukovytj. Bild: Ukrainas regering.

Minsk II-avtalet från 2015 var enligt Sachs en möjlighet att få slut på striderna i östra Ukraina. Han lyfter fram tanken på autonomi inom Ukraina för Donbas och jämför med det tyskspråkiga Sydtyrolens ställning i Italien.

Hans uppfattning är att USA och Ukraina inte ville genomföra denna lösning och att Tyskland och Frankrike misslyckades med att försvara överenskommelsen.

Även inför invasionen 2022 fanns en möjlighet att undvika ett större krig genom att tydligt utesluta ett ukrainskt Nato-medlemskap, hävdar Sachs. Och under förhandlingarna efter invasionen såg han ännu en öppning, när ukrainsk neutralitet diskuterades.

Enligt Sachs bidrog USA och Storbritannien då till att Ukraina fortsatte kriget i stället för att fullfölja en förhandlingslösning. Han pekar särskilt på den dåvarande brittiske premiärministern Boris Johnsons besök i Kiev i april 2022.

Berättar om samtalet med Jake Sullivan

Sachs återger också ett samtal som han säger sig ha haft med Jake Sullivan, tidigare nationell säkerhetsrådgivare åt USA:s president Joe Biden. Enligt Sachs uppmanade han Sullivan att acceptera en uppgörelse om att Nato inte skulle utvidgas till Ukraina.

Svaret var att alliansen hade en politik med öppen dörr för nya medlemmar. Samtidigt ska Sullivan ha försäkrat honom om att Ukraina ändå inte skulle bli medlem och att något krig inte skulle bryta ut.

– Ska vi få ett krig om något som inte kommer att hända? återger Sachs sin egen invändning.

LÄS ÄVEN: Belgiens premiärminister: ”Ledare i EU håller med mig men vågar inte säga det – vi kan inte vinna mot Ryssland”

Ekman frågar varför Washington inte kunde bekräfta offentligt att ett ukrainskt medlemskap var uteslutet, om det ändå inte bedömdes bli verklighet.

Sachs svarar att det handlade om makt. Att acceptera en gräns för Natos utvidgning skulle enligt honom innebära att USA erkände begränsningar för sitt eget handlingsutrymme.

Han hävdar att samma motsättning mellan privata bedömningar och offentliga ställningstaganden finns bland europeiska ledare – bakom stängda dörrar kan de medge att ett ukrainskt Natomedlemskap är olämpligt, men offentligt vill de inte säga det.

Ekmans invändning: Kan eftergifter leda till nya angrepp?

Ekman tar upp oron för att Ryssland skulle uppfatta eftergifter som svaghet och därmed uppmuntras att angripa fler länder. Hon beskriver också den utbredda bilden av ett auktoritärt Ryssland som vill återupprätta tidigare gränser.

Sachs svarar att säkerhetspolitiken måste utgå från konkreta arrangemang som minskar risken för krig. Hans budskap är inte att européerna ska lita på Ryssland, understryker han.

– Jag säger inte åt er att lita på Ryssland. Jag säger att det nuvarande kriget är en katastrof för Sveriges säkerhet.

Jeffrey Sach besöker WEF. Bild: WEF.

Han efterlyser en ordning där Sverige, de baltiska staterna, Ukraina och Ryssland alla kan känna sig säkra. Det kräver enligt honom att parterna erkänner varandras säkerhetsintressen och undviker att placera motståndaren inför oacceptabla militära hot.

Sachs hänvisar till John F. Kennedys fredstal 1963 och varningen för att tvinga en kärnvapenmakt att välja mellan en förödmjukande reträtt och kärnvapenkrig.

Mot den bakgrunden kritiserar han europeisk retorik om att Ryssland måste besegras eller förödmjukas. Han varnar särskilt för uttalanden om att väst skulle kunna inta Kaliningrad.

Riktar frågan till Sveriges statsminister

Sachs vänder sig flera gånger direkt till den svenska regeringen och statsministern. Han vill ha besked om huruvida Sverige fortfarande anser att Nato ska utvidgas till Ukraina och hur regeringen i så fall bedömer konsekvenserna för Europas säkerhet.

Formuleringar om att stå med Ukraina, att Ukraina måste vinna eller att stödet ska fortsätta så länge det krävs ger enligt Sachs inget svar på hur kriget ska avslutas.

– Jag vill se vad den svenska regeringen säger om hur man når fred. Vad skulle det kräva?

LÄS ÄVEN: Forskaren: Svenska medier och politiker vilseleder med propaganda om Ukraina-kriget

Han efterlyser en konkret beskrivning av den uppgörelse regeringen vill åstadkomma och vilka kompromisser som skulle kunna göra den möjlig.

Samtidigt anklagar han Europa för att sakna egen diplomatisk handlingskraft. Europeiska ledare borde utse en förhandlare och börja tala med Ryssland, i stället för att vänta på USA eller be om en plats vid förhandlingsbordet, menar han.

Kritiken riktas även mot Donald Trump. Sachs säger att han hoppades att Trump skulle avsluta kriget, men att presidenten enligt hans bedömning saknar förmågan att formulera och genomföra en sammanhängande fredspolitik.

Fredsplanen: Neutralitet och en överenskommen skiljelinje

Sachs förespråkar en europeisk säkerhetsordning inom ramen för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Utgångspunkten ska vara odelbar säkerhet – att ett lands säkerhet inte stärks på ett annat lands bekostnad.

Ukraina ska enligt förslaget kunna närma sig ett EU-medlemskap, men som en neutral stat. Nato ska uttryckligen avstå från att ta in landet och Ukraina ska slå fast sin neutralitet. Därtill vill Sachs se en överenskommen vapenstilleståndslinje och ett ömsesidigt åtagande att inte använda våld för att ändra gränserna.

Zelenskyj träffar ukrainska soldater. Bild: Ukraina regering.

Han skiljer mellan att acceptera faktisk administrativ kontroll över ett område och att erkänna ett rättsligt territoriellt anspråk. En uppgörelse skulle därmed enligt honom kunna stoppa striderna utan att parterna först måste enas om vem som juridiskt har rätt till varje område.

LÄS ÄVEN: Stor tysk tidning: Ukraina kommer förlora kriget

Överenskommelsen bör enligt Sachs stödjas av internationella garantier, övervakning, tillbakadragande av militära styrkor och åtgärder för rustningskontroll.

Han går också längre och säger att han själv skulle vilja avveckla Nato till förmån för ett eget europeiskt säkerhetssystem med en inkluderande överenskommelse med Ryssland. Hans bedömning är att USA:s maktutövning i dag skapar större problem än trygghet för Europa.

”Jag tror på fred”

I slutet av intervjun bemöter Sachs bilden av sig själv som försvarare av den ryska ledningen. Han framhåller att han har arbetat med flera av regionens länder och att hans kritik av västmakterna bottnar i en övertygelse om att kriget går att avsluta.

– Jag är ingens försvarare. Jag är definitivt inte Putins försvarare eller någon annans. Jag tror på fred, och jag tror att fred är möjlig.

LÄS ÄVEN: Ukrainas sparkade försvarsminister varnar: Ukraina håller på att förlora kriget

Vägen dit går enligt Sachs genom att granska det egna agerandet, bemöta motparten med respekt och förhandla om de frågor som driver konflikten.

Den alltmer uppskruvade retoriken leder i motsatt riktning, varnar han.

Om Jeffrey Sachs:

”Den amerikanske nationalekonomen Jeffrey Sachs spelade en betydande roll i övergången från kommunistisk planekonomi till marknadsekonomi i Östeuropa och det forna Sovjetunionen under åren 1989–1993. Han var ekonomisk rådgivare åt flera regeringar och bidrog bland annat till Polens ekonomiska reformer och införandet av Estlands nya valuta.”

Länder och ledare som Sachs var rådgivare åt:

Polen (1989–1991): Rådgivare åt den antikommunistiska Solidaritetsrörelsen och därefter den första icke-kommunistiska regeringen under Tadeusz Mazowiecki. Arbetade med finansminister Leszek Balcerowicz kring omfattande marknadsreformer, som blev kända som ekonomisk chockterapi. Målet var att snabbt avveckla planekonomin, bekämpa inflationen och införa kapitalism.

Sovjetunionen (1990–1991): Gav ekonomiska råd under Michail Gorbatjovs sista år vid makten. Arbetade med förslag om ekonomisk stabilisering och omfattande västligt stöd för att hantera Sovjetunionens ekonomiska kris.

Ryssland (1992–1993): Ekonomisk rådgivare åt president Boris Jeltsins regering efter Sovjetunionens upplösning. Förespråkade stabilisering av ekonomin, reformer och omfattande internationellt ekonomiskt stöd. Sachs har senare betonat att han arbetade med makroekonomiska frågor och inte ansvarade för Rysslands kontroversiella privatiseringsprogram.

Estland (1992): Hjälpte den nybildade staten att utforma och införa sin egen valuta, den estniska kronan, som ersatte den sovjetiska rubeln. Arbetet var en del av Estlands övergång till marknadsekonomi och ekonomiska självständighet från Ryssland.

Slovenien (1991–1992): Rådgivare åt landets första regering efter självständigheten från Jugoslavien. Bidrog till införandet av den slovenska valutan tolar och ekonomiska stabiliseringsåtgärder.

Jugoslavien (1989–1990): Rådgivare åt den siste federale premiärministern Ante Marković. Hjälpte till med ett ekonomiskt stabiliseringsprogram som syftade till att bromsa inflationen och reformera ekonomin före landets upplösning.

Fotnot:
Intervjun har mötts av kritik för bristande kritiska motfrågor och för att ge utrymme åt vad kritiker beskriver som ryska propagandanarrativ. Ekman har framhållit behovet av att utmana en enligt henne påfallande likriktad rapportering om Ukrainakriget. Sachs avvisar för sin del att han försvarar Putin och säger att han förespråkar fred. Samnytt har sökt Malin Ekman för en kommentar.