Historien om Fredrik Virtanen har gått in i ett nytt skede. Han har nu petats som skribent från Aftonbladets ledarsida. Att Virtanen slutligen fick kicken kommer till viss del som en överraskning eftersom Aftonbladet är ökända för att tolerera nästan vad som helst hos sina anställda, inte minst beträffande låg kvalitet på ledarredaktionens texter. 

I en nylig intervju kring fallet Virtanen poängterar Pettersson att ”Fredrik Virtanen är en briljant skribent med stort patos”. Patos – alltså känslor – är enligt Pettersson det enda kriteriet för att bli en ”briljant” skribent på Aftonbladets ledarsida. Ju mer patos desto bättre, gäller tydligen. Detta borde dock inte komma som någon överraskning eftersom vänstern med Aftonbladets ledarredaktion i spetsen faktiskt oftast endast har just patos, alltså känslor, att komma med i samhällsdebatten.

Slaget om de två andra ingredienserna, etos och logos, har vänstern och inte minst Aftonbladets ledarredaktion redan förlorat. Gång efter gång publicerar Aftonbladet ledarkrönikor med noll trovärdighet där fakta, rationella argument, statistik, forskning och studier – alltså etos och logos – lyser med sin frånvaro.

Anders Lindberg är en i gänget som är ökänd för detta. Ett exempel är att han förnekar att tiggeri kan vara organiserat, trots att han med fakta motbevisats ett antal gånger. Fredrik Virtanen själv låg inte långt efter då han, i likhet med Lindberg, fördummar och förenklar debatten. Ett exempel är när han ställer priset på rödvin mot massinvandring och stämplar en presidentkandidat i USA som vill skydda sitt folk från migrerad terrorism per automatik som “rasist”. Daniel Swedin missleder å sin sida läsarna genom att felaktigt påstå att MIPEX mäter faktisk och konkret integration och att Sverige är världsmästare i just integration. Han mörklägger att MIPEX endast mäter bakomliggande integrationspolitik och policies och att Sverige ligger uselt till beträffande konkret och faktisk integration i diverse kategorier.

Ledarskribenter som dessa genomsyras av patos och samtidigt som de förkastar etos och logos. På så sätt vinner man uppenbarligen vänsterväljarnas fortsatta förtroende utan att begripa att man samtidigt tappar rationellt tänkande människors förtroende, alltså majoriteten av svenska folket.

Substantivet patos kan, utöver kopplingen till känslor, även kopplas till ett adjektiv som passar utmärkt i sammanhanhanget – nämligen patetisk, med andra ord att överanvändning av känslor är en patetisk form av bevisföring i retoriksammanhang, något som Aftonbladets ledarkrönikor representerar och bekräftar.

Kopplingen mellan patos och patetisk har genom åren till viss del försvunnit, kanske på grund av att etos och logos under en tid blev betydligt mer respekterade och applicerade i samhällsdebatten. Normalt tänkande individer vill läsa och höra rationella argument som bygger på fakta som kan bekräftas av någon form av objektiv data, inte bara en massa hysteriska och verklighetsfrånvända känslor där smutskastning är det centrala. Dock gäller inte den principen hos Aftonbladet och dess vänstersupportrar.

I Aftonbladets och Karin Petterssons värld är det “briljant” att som Fredrik Virtanen, helt utan bevisföring och rejält osmakligt, gapa “rasism” åt en meningsmotståndare som dessutom vid den tidpunkt då texten var presidentkandidat. Idag är den personen t o m president. I min värld är det Virtanen uppvisar briljansens raka motsats – djupt patetiskt. Därför har vi anledning att avsluta med att återkomma till rubriken för denna krönika.

Aftonbladets ledarredaktion visar – inte minst genom Fredrik Virtanens egen skribentstil och det beröm den får av redaktör Karin Pettersson – att kopplingen mellan just patos och patetisk återigen är högaktuell i Sverige. Aftonbladet som helhet och dess ledarredaktion i synnerhet tyngs vid sidan av skribenternas inkompetens också av den rådande destruktiva Aftonbladetkulturen som bl.a. inkluderar sexism, rasism och mörkläggning.

Slutligen riktar jag ett gott råd till Aftonbladets “feministiska” journalister att ha i åtanke när ni interagerar med kvinnor. Behandla kvinnor på samma sätt som ni skulle vilja bli behandlade av andra män i duschen ett amerikanskt fängelse. Följer ni det enkla rådet löses omedelbart Aftonbladets interna problem med strukturella sexuella ofredanden.

Detta är en opinionstext. Den återspeglar skribentens personliga åsikter.