NYHETSKRÖNIKA • I denna nyhetskrönika skriver Samnytts Mattias Albinsson om hur flera myndigheter aktivt försöker bekämpa alternativa medier.

”Albinsson, Mattias. 2022.”

Där fanns tydligen mitt namn med. I en referenslista i en myndighetsrapport som handlar om informationspåverkan, bottar och Ryssland. Om ”desinformation, spridning av falska nyheter eller förstärkning av specifika budskap”. Med mera.

Min artikel under valrörelsen 2022, där jag intervjuar Botkyrka kommuns valsamordnare Agneta Olofsson, Botkyrkabon Eva Arvidsson samt Sebastian Bay på Valmyndighetens valsäkerhetsenhet, gillas inte av alla. Den har tagits med som något slags exempel på ”desinformation”.

LÄS MER: AVSLÖJAR: Röstbussar samlar in invandrares röster – ”Vet inte vad röstkortet är”

Jag ögnar igenom de 82 sidorna. Det verkar vara ett Twitterinlägg som gör att artikeln ansetts klandervärd. Vad som egentligen anses fel med den framgår inte.

Det gör det sällan.

Den liberaldemokratiska trojkan

De senaste åren har en trojka av myndigheter kommit att dedikera allt mer energi åt ett asymmetriskt krigande mot, inte minst, så kallat alternativa medier. De är Säkerhetspolisen (Säpo), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) samt Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Förra året fick de dessutom sällskap av nybakade utbrytaren Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF). Så nu är de fyra. Minst.

De är inte ensamma. En uppsjö mer eller mindre liknande myndigheter och offentliga organ ser som sin uppgift att bekämpa upplevda fiender till ett rådande samhällssystem de bekänner sig till.

I en färsk Säpo-rapport pekas vi, vi andra, diffust ut som ett hot mot det ”liberaldemokratiska systemet”. Ordet ”liberaldemokratisk” förekommer hela 50 gånger i rapporten.

LÄS ÄVEN: Säpo varnar för ny extremism: Alternativmedia – sprider konspirationsteorier att samhället är i förfall

Tydligen är det, enligt Säpo, mycket viktigt att vara ”liberaldemokrat” i Sverige. Eller åtminstone tro på det systemet. Tyvärr alla socialister, nationalister, libertarianer, anarkister, konservativa och er med annan ideologisk hemvist, eller som helt enkelt inte har någon: Ni är fienden. Eller riskerar att bli.

Rapporten innehåller visserligen en brasklapp om att det är okej om vissa aktörer framför ”legitim kritik” mot staten och ”påpekar brister i det liberaldemokratiska systemet”.

Vilka aktörer som anses ha denna heliga rättighet framgår inte, men uppenbarligen inte vi inom alternativmedia. Förmodligen måste man vara sådan där liberaldemokrat för att få kritisera det ”liberaldemokratiska systemet”. Lite som att bara invigda präster tillåts ifrågasätta gud och rådande teologi.

Hej, Spanska inkvisitionen!

I samma rapport finns visserligen ord som pressfrihet och yttrandefrihet med, men endast genom att det påtalas att det är sådant som systemets fiender (alltså vi) tycker är viktigt, och att vi ofta och gärna pratar om det.

Ehm… Ja?

Myndighetsvänstern

Det är ingen slump att Ebba Busch under valrörelsen 2022 talar om ”myndighetsvänstern”. Myndigheterna utgörs ytterst av människor, inte sällan sådana med vänstersympatier. Åsikter som färgar myndighetsutövningen.

Men att avfärda hela Myndighetssverige som ”vänster” är en kraftig förenkling. Det handlar snarare om en ideologisk politisering, för att inte säga radikalisering, som är svår att placera på en höger-vänsterskala. Den speglar ett samhällsparadigm, ett dogmatiskt klimat som i varierande utsträckning råder i Sverige och många andra länder.

Ebba talade om myndighetsvänstern, tidigare S-ledaren Håkan Juholt föredrog ”klägget”, Donald Trump ”träsket”. Andra begrepp är etablissemanget, de politiskt korrekta, globalisterna, kultureliten – hydran, för att låna ett ord från en av regeringens många yttrandefrihetsfientliga aktivister, har många namn. Du kan säkert komma på fler.

I stora drag beskriver alla dessa ord exakt samma fenomen. En berättelse om ett vi mot ett dem, där bara den ena gruppen tillåts uttrycka åsikter eller beskriva verkligheten. En liten välsignad grupp som får producera kultur och journalistik, skriva debattartiklar eller tycka till inom en fastlagd så kallad ”åsiktskorridor”, eller verklighetskorridor. Alla andra förväntas endast konsumera dessa åsikter och verklighetsskildringar.

Har du skrivit ett inlägg på Facebook där du berättar om egna upplevelser, som inte faller inom denna fastlagda ram, så riskerar du, hur sann din utsaga än är, bli stämplad, utfryst och i värsta fall åtalad och brottsdömd. Allt för att du berättat om något du upplevt. Din egen vardag. Som inte föll makten i smaken.

Till exempel. Det kan anses vara hets mot folkgrupp att påpeka att det var ett gäng somalier som pissförnedringsrånade dig när du var på väg hem från busshållplatsen. Eller araber som eldade upp din bil. Eller afghaner som våldtog din dotter. Missaktande, som lagen säger, mot de stackars förövarna. Det finns en uppsjö sådana rättsfall.

Härmed definieras även ett unikt maktförhållande där den ena kulturskapande eliten härskar över de andra på ett sätt få despoter i historien kunnat drömma om. Vad ger mer makt än att kunna diktera för miljoner att det de ser, hör och känner inte är eller får vara sant?

Ett decennium av repression

Ännu värre för sådana som jag. Journalister inom alternativ media. Jag behöver inte ens uttrycka en åsikt, klägget ser mig som en fiende enbart genom mitt yrkesutövande.

Jag kan skriva en artikel om Elon Musks senaste raket till Mars, det kommer alltid finnas några som tolkar in rasism och andra som ser rysspropaganda i den. Alltid. En evig ”liberaldemokratisk” kampf mot allt man gör.

Det började för över tio år sedan, när aktivister på Expressen, Dagens Nyheter och Resumé med flera satt och ringde runt till annonsörer och hotade dem med negativ publicitet om de annonserade hos deras nya konkurrenter. Sådana där medier ska inte få några intäkter.

Några år senare uppvaktade den S-ledda regeringen nätjättarna, Facebook, Google med flera, och krävde att de censurerade och stängde av alternativa medier från deras plattformar. Sådana där medier ska inte få synas.

Därefter började storbanker stänga såväl företagskonton som privata bankkonton för alternativmedier och deras anställda. Sådana där medier ska inte kunna ha prenumeranter.

Och för ett par år sedan ville Morgan Johansson kriminalisera ”organiserad rasism”, där han vid en pressträff tydliggjorde att han var ute efter att stoppa tidningar han ogillar. Sådana där journalister ska sitta i fängelse.

LÄS ÄVEN: Regeringens nya förslag: Förbjud ”rasistiska” tidningar

För att inte tala om dödshot, attentat, obstruerande byråkrater, IT-attacker med mera med mera. Listan kan göras lång.

Som grädde på moset dyker det alltid upp någon förnumstig liberal och säger att jag ska vara glad att jag i alla fall inte bor i Ryssland, i Sverige finns det åtminstone yttrandefrihet, följd av en lillgammal socialist som tycker jag ska ”sluta vara rasist”, så slipper jag allt detta ovan.

Just det.

Tyvärr inte tillgänglig

Åter till Säpo-träsket. De gånger jag haft kontakt med Säpo, MSB och liknande aktörer, så vill de sällan prata med mig. De ställer absolut inte upp på intervjuer.

Det är inte så konstigt. De har pekat ut mig som sin fiende. De har som sagt till och med högst insinuant namngett mig i en offentlig rapport.

Men jag gör ett nytt försök. Jag provar att ringa upp chefen för kontraterrorism och författningsskydd, Fredrik Hallström, som ansvarar för den senaste rapporten. Vill han svara på mina frågor?

I telefon ombeds jag skicka en formell intervjuförfrågan via mejl. Kort därefter får jag svar. Som väntat tackar han via en kollega nej.

Tänk om han svarat mig själv. Då hade han kanske blivit smittad med något otäckt?

Säpo interagerar aldrig med medier som kan tänkas ställa kritiska frågor. Hur hade det sett ut? Att låta sådan där systemhotande pressfrihet härja fritt? Nej, tack!

Nåväl. Jag följer lydigt Säpos uppmaning och ställer en fråga via mejl. Det är trots allt grundlagsskyddade medier, visserligen en allt mer urholkad grundlag, som Säpo gång på gång pekar ut i sina rapporter.

”Är det Hallströms (och Säkerhetspolisens) inställning att grundlagsskyddade medier är ett hot mot demokratin?” undrar jag.

Jag nöjer mig med denna enda fråga för att göra det enkelt. En fråga borde de klara av.

Jag får svar, oklart från vem. Vederbörande vill inte skriva under med sitt namn. Många ord, men inte svar på min fråga.

Hepp.

En ”bashelor”

Jag tittar närmare på de där rapporterna. Vilka är det som skriver dem egentligen? Vem har etablissemanget anlitat?

Båda två har en gemensam nämnare i en kvinna, en tidigare säljare på HM, som studerat kriminologi i Lund. ”Bashelor in criminology”, som hon själv uttrycker det på LinkedIn.

I januari 2019, när hon är 22 år, skriver hon sin examensuppsats på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). Sedan augusti förra året diktar hon ihop rapporter åt dem och Säpo. Inte minst om alternativmedia.

Inget ont om HM-expediter, men jag är inte övertygad om att de ens efter en ”bashelor” har rätt kompetens att peka ut folk som påstådda hot. Mot något eller någon. Möjligen att hon är kompetent att betygsätta mitt sinne för mode.

Man hade kunnat skratta åt cirkusen. Men jag blir faktiskt lite lite arg. Lite kränkt.

Säpo hade under flera års tid en man anställd som spionerade åt Ryssland. När spionerihärvan efter många år nystades upp fattade Säpo självt omedelbart misstankar om att mannen spionerat åt Iran. Eftersom han kommer från Iran.

Alltså har Säpo anställt någon som de själva hela tiden misstänkt kunde ha lojaliteter gentemot främmande makt. Hade han varit ”pursvensk”, som en Expressen-skribent uttryckte det, så hade sådana misstankar aldrig uppstått. Inte om han varit född i Norge eller Finland heller.

”Hur ser din relation till Norge ut? Spionerar du åt den norska regeringen?” hade aldrig någon förhörsledare från Säpo någonsin frågat.

LÄS ÄVEN: ÅTAL: Försvarsmakten beordrades ”öka mångfalden” – anställde iranier som spionerade åt Ryssland

Magstarkt, kan tyckas, att en myndighet med anställda som spionerar för främmande makt, och högst sannolikt är nedlusad med betydligt fler av den varan, hånfullt sitter och pekar finger åt andra.

Lite som mobbar-wannaben med kreativ bokstavskombination som sitter på staketet runt skolgårdens lekplats. Där ingen vill säga något elakt tillbaka eftersom fröken sagt att det är synd om honom.

– Du är ett hot. Och du är ett hot. Du är också ett hot! Ni är dumma allihop!

Dags för storstädning

Det finns få tecken på ljusning i tunneln. Efter Rysslands invasion av Ukraina har jakten på dissidenter och upplevda fiender både katalyserats och eskalerat. Lik en elakartad cancer förökar sig denna myndighetsmiljö – de blir både fler och sprider sig till andra myndigheter – och allt fler avkrävs politiskt korrekt trohet av sin generaldirektör.

I många avseenden smälter den också allt mer ihop med den Nafo-konspiracistiska sfären. Den där Putin får skulden för stulna svenska fartkameror och arga tanter på Twitter. Där allt och alla riskerar att stämplas som ”rysstroll”.

LÄS ÄVEN: EXKLUSIVT: Han är ”ryske agenten” som påstås sno fartkameror åt Putin

Vad som är sant och falskt är här underordnat i en märklig och diffus kamp.

Så här kan det inte fortsätta.

Tanken från början med alla dessa myndigheter som jobbar med försvar och säkerhet måste ändå ha varit att skydda Sverige mot hot. Svenskarna betalar ohemult mycket skattepengar åt alla dessa tyckmyckna pösmunkar.

Då kan man tycka att de borde ägna sig åt det också. Och när de inte gör det, borde någon ingripa och se till att de gör det. Att de slutar anställa ryska spioner från Iran, att de inte låter HM-expediter skriva deras anaslyser och att de slutar undergräva pressfriheten.

Så: Jimmie Åkesson, dags att storstäda Säpo och övriga myndighetsvänstern!

Men nej, jag har inga förhoppningar om att Sverigedemokraterna kommer göra ett skit åt det. De är själva en del av problemet.