SD-ledaren Jimmie Åkesson går till angrepp mot den så kallade Girjasdomen i en debattartikel och kräver att den rivs upp. Han menar att domen har skapat ojämlik tillgång till statens mark på etnonationalistisk grund och vill se en återgång till vad han beskriver som principen om att naturen tillhör alla som bor i Sverige oavsett härkomst.
I sin debattartikel riktar Jimmie Åkesson skarp kritik mot Girjasdomen och dess konsekvenser. Han beskriver Sveriges natur som ett gemensamt arv och menar att den historiskt har präglats av öppenhet, där människor kunnat röra sig fritt och ta del av jakt och fiske på lika villkor oavsett etnicitet.
Enligt Åkesson har detta förändrats i grunden genom domen. Han hävdar att staten i praktiken har lämnat ifrån sig kontrollen över jakt- och fiskerättigheter på statlig mark till en begränsad etnisk grupp, vilket enligt honom bryter mot principen om likhet inför lagen.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Han skriver att detta har lett till att “vanliga svenskar – jägare, fiskare och friluftsmänniskor – stängs ute” och att ett slags uppdelning har uppstått där vissa ges företräde framför andra. Särrättigheterna grundar sig på om ”rätt” blod flyter i personens ådror eller inte.
Kräver politisk förändring
Mot denna bakgrund aviserar Åkesson att Sverigedemokraterna vill driva frågan politiskt under nästa mandatperiod. Målet är att riva upp domen och återställa vad han beskriver som jämlik tillgång till naturresurser på statlig mark.
LÄS ÄVEN: Samer föredrar kärnkraft framför vindsnurror
Han betonar att statlig mark i grunden tillhör hela befolkningen och därför också bör vara tillgänglig för alla, oavsett bakgrund. I artikeln formulerar han det som att statens mark ska vara öppen “oavsett postadress, etnicitet eller medlemskap i en särskild grupp”.
Resonemanget förs fram som en rättvisefråga snarare än ett angrepp på någon specifik grupp, där Åkesson framhåller att förändringen skulle innebära ett “återställande av rättvisa”.
Ekonomiska och kulturella argument
I artikeln lyfter Åkesson också fram de praktiska konsekvenserna av begränsad tillgång till jakt och fiske. Han menar att detta inte bara påverkar enskilda fritidsutövare, utan även landsbygdens ekonomi och det lokala föreningslivet.
Jakten och fisket beskrivs som viktiga delar av svensk kultur och tradition, med betydelse för både företag och ideella organisationer. När tillträdet begränsas riskerar det enligt honom att slå mot hela den struktur som vuxit fram kring friluftslivet.
“Två tankar i huvudet samtidigt”
Samtidigt försöker Åkesson i texten balansera sin kritik genom att understryka vikten av att värna samisk kultur. Han framhåller att samiska traditioner, språk och näringar är en viktig del av Sverige och att dessa ska skyddas.
Men han menar att detta inte behöver stå i konflikt med allas tillgång till naturen. Enligt Åkesson är det möjligt att kombinera särskilda rättigheter kopplade till renskötsel och kultur med en generell öppenhet för jakt och fiske på statlig mark.
LÄS ÄVEN: DEBATT: Rennäringen är ohållbar
Han argumenterar för en modell där staten återtar ett tydligare ansvar för naturresurserna, samtidigt som samiska rättigheter fortsatt erkänns – men inte, enligt hans synsätt, i form av exklusiv kontroll över jakt och fiske.
Vill “återställa” principen om gemensam natur
Sammanfattningsvis målar Åkesson upp Girjasdomen som ett avsteg från en grundläggande svensk princip: att naturen är gemensam. Genom att riva upp domen vill han, enligt egen beskrivning, återgå till ett mer enhetligt system där samma regler gäller för alla.
Han avslutar med att beskriva förslaget som ett steg mot ett mer sammanhållet samhälle, där naturen åter blir “vår gemensamma”.
