Den invandrardominerade grova och väpnade gängkriminaliteten i spåren av flera decennier av expansiv migrationspolitik är idag ett så omfattande och systemhotande samhällsproblem att den helt dominerar den kriminalpolitiska debatten. Nu går landets åklagare samman och publicerar en kravlista till politikerna på vilka nya och förstärkta verktyg man behöver för att mer effektivt kunna lagföra gängbrottslingarna.

29 åklagare går på fredagen tillsammans ut i en debattartikel i Expressen med en rad uppmaningar till regering och riksdag på vad man vill se lagändringar och lagskärpningar för att klara av sin arbetsuppgift som i tilltagande utsträckning kommit att handla om att lagföra unga gängkriminella med utländsk bakgrund.

Åklagarna inleder med att pessimistiskt konstatera att den invandringsrelaterade gängkriminaliteten nu är så etablerad i Sverige att inga förändringar av lagarna och deras tillämpning kan få denna typ av brottslighet att försvinna “i ett slag“, att det “inte finns någon quick fix” utan att detta är en problematik som landets styrande låtit eskalera i decennier och också kommer att ta lång tid att få bukt med.

Artikelskrivarna menar ändå att de krav man nu riktar till rikspolitikerna skulle “rita om spelplanen rejält för dagens triumferande gängkriminella“. Konkret vill de 29 åklagarna se nedanstående förändringar samtidigt som man brasklappar för kritik om enögdhet genom att vidgå att “brottslighet har många och komplexa orsaker” och att “åtgärder måste sättas in på många samhällsområden“. Man vill av samma skäl bedyra att förslagen inte “inskränker en human kriminalvård” för gängkriminella:

Åklagarnas krav:

Före år 2010 kunde ungdomar som ertappades med brott anhållas och förhör hållas direkt. Här vill åklagarna se en återställare. Gängkriminella “ska inte omedelbart släppas ut på gatan igen för att triumfera för sina kompisar“, skriver man.

Åklagarna vill se en differentierad straffmätning där brott som begås inom ramen för organiserad brottslighet ger strängare påföljder. Förebilden är Danmark där dubbla straff utdöms för gängkriminellt relaterade brott.

Man kräver också strängare straff än dagens vid återfallsbrottslighet och ett förändrat synsätt på villkorlig frigivning i förtid efter avtjänande av två tredjedelar av strafftiden som idag beviljas slentrianmässigt för alla brottslingar. “Den villkorliga frigivningen bör vara en förmån för den skötsamme, inte en rättighet“, skriver åklagarna.

De 29 vill se lägre trösklar för häktning, alternativt någon annan ny form av frihetsberövande av unga gängkriminella. Idag blir det alltför ofta nej från domstolarna på åklagares yrkande om häktning.

Den idag utbredda metoden där äldre gängbrottslingar låter yngre begå brotten därför att dessa om de ertappas får lägre straff eller inget straff alls är också något som åklagarna vill råda bot på genom en lagändring där sådant utnyttjande blir en försvårande omständighet vid utmätning av straff

Inspirerade av amerikansk lagstiftning anser åklagarna att kriminella som medverkar till att ett brott klaras upp ska kunna få strafflindring. “Rättsordningen ska inte premiera den som är solidarisk med sina medbrottslingar och vägrar medverka vid utredningar” fastslår man.

En utvidgad definition av vad som konstituerar vapenbrott står också på åklagarnas önskelista. Det bör innefatta alla hantering av illegala vapen, inklusive skottlossning, posering med vapen i gangstgerrapvideor samt överlämnande av vapen och mottagande av betalning för vapen. Sådana föremål som sprängmedel, handgranater och pansarskott vill man också tydligt ska anses som vapeninnehav.

En bredare tillämpning av lagen om skyddande av brottsling är ett annat åklagarkrav. Brottet ska innefatta även sådant som förstörande av bevis. Här vill man också se en skärpning av straffen. En vidgad kriminalisering anser man också behövs när det gäller otillbörlig påverkan av rättsprocess, exempelvis att köpa vittnen.

En funktionell översyn och modernisering till dagens brottsverklighet behövs enligt åklagarna också när det gäller förberedelse- och stämplingsbrott.

De 29 har också synpunkter på domstolarnas bevisvärdering. Här är man kritisk till att “sammanlänkade bevis inte får läggas ihop och att omständigheterna kring hur den misstänktes berättelse uppstått saknar betydelse”. Åklagarna hänvisar till att andra och ur lagföringssynpunkt effektivare regler gäller i andra med Sverige jämförbara länder.

Vidare vill åklagarna komma till rätta med problemet att åtalade och vittnen ändrar sina berättelser efterhand. De skriver att domstolarna “bör lägga mer vikt vid uppgifter som lämnas tidigt i utredningen” och att “det bör införas en tidsgräns i rättegången efter vilken parterna inte får komma med nya uppgifter utan särskilda skäl“.

Åklagarna riktar också en uppmaning till politikerna att göra data- och teleoperatörer tydligare ansvariga för hur deras tjänster missbrukas för gängkriminell verksamhet. Det bör inte vara tillåtet med krypterad kommunikation som inte polisen kan avlyssna trots domstolsbeslut, anser man. Så var det fram till år 2000.

Det ska enligt de 29 inte heller vara tillåtet med anonyma kontantkort och man kräver att all data- och teletrafik som kan inhämtas i Sverige också ska “falla under svensk domsrätt” och inte kunna ogiltigförklaras som bevis i domstol. Överhuvudtaget vill man se färre begränsningar än dagen om vem som får avlyssnas i kommunikationer som ingår i brottslig verksamhet.

Något som åklagarna också menar behövs är en upprensning och omtag i de “snåriga, svårbegripliga och ibland dysfunktionella” reglerna om förverkande och beslag i samband med att brottslingar grips och döms. Målsägandens/brottsoffrets rätt behöver här sättas mer i centrum.

Konkret handlar det om att vinster från brottslig verksamhet måste kunna konfiskeras. Åklagarna vill i fall där det framstår som uppenbart att tillgångarna är åtkomna genom brott att omvänd bevisbörda bör gälla, där brottslingarna måste kunna visa att pengar och annat har intjänats lagligt för att de inte ska beslagtas och förverkas.

Man skriver också, mot bakgrund av ett antal uppmärksammade och kritiserade skadeståndsfall att “det är stötande” att skadestånd som betalas ut till kriminella efter att de suttit häktade men inte kunnat fällas för brott inte får utmätas för att betala skulder som den kriminelle har, inte ens när det gäller skadestånd till dennes brottsoffer.

Strängare straff för den som skändar en avliden och kriminalisering av deltagande i brottsliga organisationer är annat som de 29 vill ska införas.

Har ytterligare krav

Åklagarna avslutar sin debattartikel med att förklara att man har ytterligare förslag och uppmaningar till landets styrande politiker men att man på grund av hur lång en debattartikel maximalt får vara i Expressen inte kan räkna upp dem. Det framgår inte om dessa, givet den fastslagna kopplingen mellan invandring och gängkriminalitet, fokuserar på invandringsrelaterade förändringar som fler utvisningar, återkallande av förvärvade medborgarskap och en mer restriktiv invandring.

De 29 åklagare som undertecknat artikeln är: Jonas Arvidsson, Grethe Lindskog, Emilie Källfeldt, Annika Wennerström, Anette Wiberg-Koffner, David Ludvigsson, Peter Ståhl, Michael Hansson, Reena Devgun, Anna Arnell, Johan Udén, K-E Esbo, Helena Ljunggren, Neela Frisell, Chatrine Rudström, Martin Selander, Ewa Korpi, Anna Edebalk, Eva Wintzell, Lena Medelius, Henrik Attorps, Ewamari Häggkvist, Lars Lindman, Stina Lundqvist, Patrik Sonevang, Magnus Pettersson, Thomas Ahlstrand , Anne-Christine Maderud och Paulina Brandberg