➤ KRÖNIKA Först hette det att alla människor är lika mycket värda. Ett nonsenspåstående, självklart är mina barn mer värda för mig än andras barn. Men nu vill man gå längre, nu ska alla språk vara lika mycket värda.
På Fittja bibliotek i Stockholm ska man blanda alla språk i bokhyllorna för att inte svenskan ska framstå som ”bättre” än de andra. Tidigare har böcker på främmande språk ställts i en egen avdelning.
”Vi vill lyfta fram våra mångspråkiga medier och inte gömma dem längst i något hörn. Det ska synas i lokalerna att vi verkar i ett område med många språk och att det är en styrka att äga många språk”, säger bibliotekarien Pethra Öster till Stockholm Direkt.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
”Vi vill utmana den rådande föreställningen om hur böcker på de olika språken som talas i Botkyrka kan inordnas i biblioteksrummet. Vi har mötts med både förundran och skepticism, som det alltid blir när man utmanar rådande normer.”
Men det första språket besökaren på Fittja bibliotek möter är arabiska. Att det kan skapa ett intryck av att arabiska är mer värt än andra språk, tycks inte bekymra de ansvariga bibliotekarierna…
När jag läste en kurs i lingvistik vid Uppsala universitet hade vi en lärobok som hette ”Språktypologi och språksläktskap” av Lars-Gunnar Andersson. Där introducerades ett ämne som kallas ”ekologisk språkforskning”. De som sysslar med detta ämne klassificerar språk utifrån bland annat antalet talare och status, ja, indelar dem i ”starka” respektive ”svaga” språk. Svenskan hör till de starka språken.
Hur mäter man ett språks styrka? Ett sätt, förklarar Andersson, är att utgå från antalet talare, såväl modersmålstalare och andraspråkstalare. Ett annat sätt är att undersöka vad man kan ha språket till: om det har ett skriftspråk, om det trycks tidningar och litteratur, om det finns utbildning på språket och i så fall upp till vilken nivå. Majoriteten av världens språk används överhuvud taget inte i skolundervisning.
Vare sig man tittar på antalet talare, utbildningsmässig styrka eller tillgången på litteratur så är svenskan ett starkt språk. Man kan alltså säga att det svenska språket är starkare än till exempel swahili, ett bantuspråk jag har studerat. Men samtidigt är det självklart svagare än engelskan.
Vi kan alltså konstatera att språk kan rangordnas. Men det viktiga här är att Fittja bibliotek är ett svenskt bibliotek i Sverige, inte ett bibliotek ”i världen” eller på något neutralt territorium utan historia, utan kultur, utan identitet. Sverige är något, Sverige betyder något.
Låt oss gå med på att alla språk är lika mycket värda, vad det nu betyder. Men vi befinner oss ändå i Sverige och här måste svenskan ha en privilegierad ställning. Det finns en språklag från 2009 där det framgår att svenskan är ”mer värt” än andra språk i Sverige. I paragraf fyra står det: ”Svenska är huvudspråk i Sverige” och i paragraf sex står det: ”Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas”.
Det allmänna har alltså ett särskilt ansvar för svenskan, ett ansvar som man inte har för till exempel invandrarspråket arabiska. Ja, arabiska är varken huvudspråk eller svenskt minoritetsspråk – det är ett invandrarspråk. Vi har fem minoritetsspråk: finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.
Om alla språk ska vara lika mycket värda och behandlas på samma sätt, varför ska det bara gälla det skrivna ordet och inte de talade? Kommer jag att kunna be Pethra Öster om hjälp på swahili? ”Hujambo, Pethra! Tafadhali unisaidie. Ninatafuta kitabu cha kuhusu tarikhi ya Uppsala.”
Det betyder: ”Hej, Pethra! Var vänlig hjälp mig. Jag söker en bok som handlar om Uppsalas historia.”
Nej, jag tror inte Pethra kommer att kunna hjälpa mig. Men kanske kommer jag att kunna hjälpa henne att inse det absurda i att alla språk ska vara ”jämställda” i Sverige. Vad är nästa steg? Ska alla flaggor också vara lika mycket värda, så att vi hissar alla världens flaggor när det är flaggdag?
I Sverige har vi ett problem med att invandrare inte lär sig svenska tillräckligt bra. Biblioteken – som finansieras av det allmänna – behövs i det allmännas gemensamma ansträngning att stärka svenskans ställning och klart och tydligt markera för de som kommer hit att svenskan är den här nationens huvudspråk. Svenskan är en angelägenhet för oss alla – för det allmänna – det är inte arabiskan. Och inte heller swahilin, ett språk jag har stort intresse för och gärna läser på.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.