En psykiskt sjuk man skickas till en lägenhet som delar hus med ett LSS-boende. In i det sista försöker han att få hjälp från ansvariga med det som han upplever som outhärdliga störningar från grannar – men trots alla signaler ignoreras han av myndigheterna. Till slut får han ett psykiskt sammanbrott och dödar sin granne – en 21-årig kvinna – med 130 knivhugg samt skadar hennes syster allvarligt. För sin gärning döms han till livstid i fängelse – trots att domstolar medger en allvarlig psykisk störning som påverkat hans agerande.

Det här dramat fick sin början 2012 när Rebar Hesso från kurdiska staden Al-Hasaka i Syrien kom till Sverige och sökte asyl. Hans personnummer som visar att han är född den 1 januari 1991 tyder på att han saknade id-handlingar när han kom till Sverige och därmed endast har ett ungefärligt födelsedatum.

Det tog dock inte lång tid innan han fick ett permanent uppehållstillstånd i Sverige. Enligt hans egna uppgifter i offentliga handlingar hade han en utbildning inom data. Så småningom börjar han jobba som snickare på ett husföretag i Vetlanda. Enligt hans före detta chef var han lättlärd och pratade bra svenska – dock verkade han sikta högre än så och talade om att han hade mer ambitiösa planer än att arbeta inom träindustri.

Missa inte vårt PLUS-innehåll!

Hej då, Omid! Afghan utvisas trots lång vistelse och familj i Sverige

På jobbet hamnade han i konflikt med en annan person – och blev så arg att han ansåg att han inte kunde jobba på samma arbetsplats som han.

Ett år innan mordet flyttade Rebar från en annan adress till Lasarettsgatan. Anledningen till flytten var störningar från hans tidigare granne. En rättsmedicinsk utredning som beställts av tingsrätten ska senare visa att Rebar led av en allvarlig psykisk störning och autism. Men trots detta flyttas han till en lägenhet som ligger i samma byggnad där ett LSS-boende för personer med lätta handikapp finns.

Efter att ha sagt upp sig levde mannen en ensam och isolerad tillvaro – med Youtube-klipp och dataspel på dagarna. Han täckte sina fönster med tidningar (se bild i bildspelet).

Och även på den nya platsen blev han utsatt för störningar och oljud. Som mest stör han sig på en granne över honom – 21-åriga Amanda. Totalt finns sju störningsanmälningar mot Amanda dokumenterade. En säkerhetsvakt från Securitas som tillkallades av Rebar vid flera tillfällen på grund av hög musik från Amandas lägenhet och som vittnade i tingsrätten medger att ”ljudnivån var rätt hög” när han var på plats. Efter upprepande besök meddelade han till Rebar att denne ska ringa till polisen istället.

Så här beskriver Rebar helgen innan mordet:

” På söndagen var det fortsatta störningar men han ringde inte Securitas. Två tjejer kom till honom och sa att de kom från kommunen. Han fick besked att Amanda kunde göra vad hon ville fram till kl. 22.00 men inte efter. De kom överens om detta. Han ringde upp kvinnan kl. 23 och frågade om de inte hade kommit överens om att det skulle sluta. Han ringde bostadsbolaget på morgonen direkt på söndagen och sa att han inte hade sovit på hela natten.

Kl. 11.00 ringde hon upp och sa att hon skulle skicka ett papper till kommunen – det var det hon kunde göra, så han somnade. Amanda väckte honom vid cirka 16-tiden. Han vaknade som en helt annan människa, det gjorde ont i hans huvud, han förvandlades kanske till ett vilt djur. Han bankade med staven. Hon bankade tillbaka. Han ringde sin vän som hade hittat en annan bostad men inte precis just då. Han tänkte också åka till Danmark, men hade inget pass. Han tänkte sova på hotell, men hade inga pengar.

Oljuden – som från en hammare – fortsatte ovanför honom, han hade öronproppar och plastfolie runt sitt huvud men det hjälpte inte.”

Vid kl. 1 natten mot måndagen den 20 februari 2018 ringer Rebar till 114 14 och säger att han ska ta saken i egna händer om inte polisen gör något. Någon polispatrull kommer dock inte – och slutligen går han upp till sina grannar och bankar på dörren. Klockan är då kvart i två på natten. Amanda som hade sin syster på besök och kom just hem från McDonalds efter att ha firat sin födelsedag öppnar inte, utan sms:ar istället till boendepersonal som finns i en lägenhet i samma komplex.

Marcus kommer och knackar på hos Rebar för att prata med honom. Samtalet spårar dock ur snabbt när Amanda med sin syster lägger sig i det:

– Åk tillbaka till ditt hemland om det inte passar, sade de till mannen.

– Det fixar vi, svarade han, sprang in i sin lägenhet och kom tillbaka med en kniv.

[soliloquy id="240394"]

Först försökte han angripa boendepersonalen Marcus.

– Det var mord i hans blick, uppger Marcus senare i domstolsförhandlingen.

Marcus klarade sig genom att säga att han inte gjort någonting och flytta på sig så att Rebar kunde fortsätta till trappan mot Amanda och hennes syster. Själv låste han in sig på sitt rum och ringde polisen. Boendet hade ett direkt larm till polisen, men av någon anledning visste Marcus inte om detta.

Det dröjde dryga 40 minuter innan första polispatrullen anlände till boendet. Under den tiden hann Rebar döda Amanda med 130 knivhugg och allvarligt skada hennes syster.

Trots att de hade låst in sig i sin lägenhet bröt han ut deras köksfönster – som vetter mot loftgången – och tog sig in i lägenheten. De tog sig in på toaletten, men orkade inte hålla emot dörren för mannen. Så här beskrev det överlevande vittnet, Amandas syster, händelseförloppet i tingsrätten:

” Rebar var jättearg och helt stissig, kom in och högg henne med kniv vid nyckelbenet rakt ner i lungan, sparkade henne i magen. Hon själv försökte skydda Amanda. Hon fick ett slag över näsan så att det blödde. Hon ramlade sedan med näsan mot väggen och hamnade i fosterställning. Amanda sa “Hjälp”, hon hann inte ringa. Rebar gick på Amanda, knivhögg henne i halsen, köttade henne i ryggen. Blodet forsade ner i duschsilen. Amanda sa “Hjälp, förlåt mig”. Rebar svarade “För sent, det är redan för sent”.

Detta var innan han skar halsen av Amanda. Hon tittade inte, men hon hörde. Amanda ramlade och föll på magen. De var tätt intill varandra. Amandas arm var på Zandra. Hon själv spelade död för att rädda sig själv. När hon senare reste sig upp låg kniven på Amanda. Hon var helt förstörd. Det var kanske 50 knivhugg hon hörde i badrummet. Det lät likadant. Det sista Amanda sa var “Aj, aj, nej, nej.” ”

Innan Rebar lämnade badrummet ska han ha sagt ””Har du dött nu?” till Amanda.

Polisen hittade henne på en soffa i vardagsrummet där hon höll på att förblöda. Knivhugget punkterade en av hennes artärer och lunga. Enligt ett läkarutlåtande i polisens förundersökningsprotokoll är sådana skador direkt livshotande – döden kan inträffa inom 20 minuter om patienten inte får vård.

Rebar överlämnade sig själv till polisen och var, enligt ingripande patrullen, lugn och samlad. Väl i häktet försökte han att ta sitt liv. I ett samtal med en psykiatriker menade han att han kommer att hamna i fängelse och hans liv saknar en mening. Enligt ett rättsmedicinskt utlåtande lider Rebar av allvarlig psykisk störning och autism – vilka ska ha påverkat hans agerande på morddagen. Tingsrätten rekommenderas att döma honom till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Trots detta dömdes han av Eksjö tingrätt i juni 2018 till livstids fängelse med hänvisning till att det finns synnerliga skäl för att utdöma ett fängelsestraff. Rebar Hesso dömdes även till utvisning från Sverige på livstid. I sin motivering vidhöll tingsrätten att utvisningen till Syrien är omöjlig att verkställa i dagsläget, men att det inte hindrar att utdöma straffet eftersom situationen kan ändras när och om Rebar blir frigiven.

I oktober 2018 fastställdes domen av hovrätten utan några ändringar, men i slutet av oktober överklagade Rebar domen till Högsta domstolen. Han förnekar inte mordet, men menar att han är i behov av vård istället för fängelse. Domen kan läsas i sin helhet på följande länk: B309-18