– Gränspolisen ansvarar för utredningarna av organiserad människosmuggling. Sådan smuggling innebär att man i vinstsyfte tar betalt av folk för att transportera dem till Sverige. Ibland står det någon på Arlanda utan pass som uppger att “jag är insmugglad” och då kan man utreda det. Det är vad man “får över disk”. Det är nästan som att sitta i en reception och ta emot brottsanmälningar. Det handlar oftast om enskilda smugglingar och det måste utredas och det görs, men det är ju inte ens toppen på isberget. Det är en så liten del av det hela, förklarar polisen “Anders”.

De som smugglar in människor i organiserad skala tjänar grova pengar. Det handlar om 100-tals miljoner varje år, kanske mer.

– Liksom med stöldligor måste gränspolisen bevaka dem. Man måste vara med dem i vardagen för att kunna gripa dem och det gör man inte. Vad jag vet är det flera år sedan som det utreddes ett ärende som man kan kalla “självinitierat”. Det finns gott om folk som yppar något för oss eller att det förekommer mycket spring av utlänningar på den här eller den här adressen. Ofta finns det många trådar att dra i, men det finns en ovilja att göra det, menar ”Anders”.

– Det är svårt att utreda den här typen av brottslighet. Det kräver resurstimmar för att utreda och för varje brott som är uppklarat så blir det ett streck i statistiken. Om du tar 100 enkla brott som du löser genom telefonsamtal och tar en akt och skickar till åklagaren så har du ganska fort klarat av 100 stycken. I exemplet med ligorna kanske det tar två månader innan åklagaren får ärendet.

“Anders” säger att det som förr kallades pinnjakt, delvis har försvunnit, men visst mäts det fortfarande.

Felprioritering
– Ta exemplet att någon jobbar här utan arbetstillstånd, det är ett bötesbrott och det kan man ägna resurstid åt, men den som i genomsnitt tjänar cirka 100 000 kronor per insmugglad människa, skiter man i. Det är ett brott som leder till nfängelse. Den prioriteringen görs inte och jag kan inte ge någon förklaring. Varför i helvete gör man inte detta, det är jättemärkligt, anser “Anders”.

Utredningsenheten på gränspolisen har ansvar för att utreda människosmuggling.

Enligt “Anders” går det antagligen till så här: En gruppchef silar informationen uppåt och uppger att nu jobbar vi med det här och så här många brott är uppklarade. Även för enhetschefen ser det ju bra ut att så många utredningar är klara. Det finns flera utredningar som visar att det finns flera hundra insmugglade i Sverige på en smugglare gånger 100 000 kronor, ibland mer. Det är ganska mycket pengar, otroliga summor i omlopp.

Prioriterat uppdrag
Grov organiserad människosmuggling är ett prioriterat uppdrag från regeringen och det hör också ihop med ambitionen att utvisa fler. Det är ju också på så sätt som polisen kan hitta folk som är här illegalt. Det råder inga tvivel om att det här är ett prioriterat brott och en prioriterad brottskategori.

– Jag vet inte om det saknas förmåga eller om man är hårt driven av pinnjakten. Det är riktigt illa att polisen inte satsar mer mot den här typen av brottslighet. Människosmuggling är jättevanlig, det sker dagligen. De stora människosmugglingarna kanske inte är vanliga, att många kommer samtidigt, men att det kommer 10-20 insmugglade och att det inträffar 20 gånger på ett år och då gäller det bara en smugglare. Det kanske finns 10 smugglingsnätverk och då blir det stora summor.

“För många chefer”
Anders tycker att det finns alldeles för många chefer och för få poliser på fältet. Han säger att avigsidorna fanns redan innan polisens omorganisation, men den har inte förbättrat situationen.

– Nya organisationen var tydlig med mindre chefer och mer personal ute på gatan, men det har blivit tvärtom. Har aldrig någonsin varit med om så många chefer som nu. Det tillsätts administratörer, planerare, ja allsköns benämningar på folk, men ut på gatan ska de tydligen inte. Det finns cirka åtta-tio chefer på ett mindre antal poliser. Märkligt eftersom en hel avdelning med utredare och folk som jobbar operativt mot olika brott drogs in under sommaren. Det finns en upp och nedvänd pyramid när det gäller personal på Arlanda. Det finns en stationschef, en planerare, gruppchefer och ytterligare ett antal personalkategorier på chefsnivå. Det går inte att försvara, tycker ”Anders”

– Låt folk jobba istället för att planera hur de ska jobba. Omfördelning av resurserna är viktigare än mer personal. Visst behöver vi fler poliser, men många hål skulle täppas till bara genom att sätta folk på rätt plats.