Det går att rädda Sveriges ekonomi

Sverige är på väg ner i en djup och allvarlig ekonomisk kris. Det går att rädda landet, men det krävs en hel del hårt arbete. En bra början på det hårda arbetet är att svenska politiker lär sig av Europas mest framgångsrika ekonomi.

Vilken är det? Vi kommer dit. Det är inte Sverige, så mycket kan jag säga. Sedan 2015, då den europeiska ekonomin definitivt lämnade den senaste stora recessionen bakom sig, har svensk BNP vuxit med 2,9 procent om året i genomsnitt. Det räcker till en femtonde plats i den europeiska tillväxtligan.

Sverige har dock en bättre tillväxt än eurozonen, vars genomsnittliga BNP vuxit med mindre än 2,1 procent under samma period. I det här läget är det fundamentalt viktigt att svenska politiker inte bara gör allt rätt, utan även undviker att åsamka ekonomin mer skada.

En sådan skada vore att börja arbetet för en euroanslutning. Den här frågan dök upp i EU-valrörelsen, främst tack vare Jan Björklund, och fick just ingen uppmärksamhet. Det i sig själv brukar vara ett tecken på att den är väsentlig och värd att ta på allvar, men det finns ett annat skäl att titta närmare på den.

“Riksbanken har uttömt sina möjligheter”
Tack vare en synnerligen oansvarig penningpolitik har Riksbanken i praktiken uttömt sina möjligheter att stimulera den svenska ekonomin i en recession. Normalt är tanken att en centralbank i en lågkonjunktur kan sänka räntorna genom aktiv penningpolitik. Därmed blir industriinvesteringar billigare och hushållens kreditkostnader lättar.

Idag, med negativa räntor redan i en tid av tillväxt, finns inte den möjligheten längre.

Riksbankens enda penningpolitiska möjligheter idag består i att pressa upp räntorna, något ledande politiker är medvetna om – och något som alla från Brunkebergstorg till Helgeandsholmen paniskt vill undvika. De vet att exportindustrin, småföretagen, hushållen…alla skulle ta stryk av högre räntor.

Problemet är att Riksbanken heller inte kan sänka räntorna. Det enda som händer är att man ytterligare spär på redan överinflaterade bostadspriser, försvagar kronan och ger utländska investorer ännu en orsak att ta ut pengar ur Sverige.

“Ekonomisk kris används för impopulära reformer”
Oavsett vilket Riksbanken gör – ingenting eller sänker räntorna – kommer man att få sitta i utvisningsbåset under nästa lågkonjunktur. När bostadsmarknaden imploderar och skattebasen för den svenska invandringspolitiken skrumpnar ihop, öppnar sig en kris av nittiotalsmått, om inte värre.

Just här har vi receptet för en svensk euroansökan. Det vore inte första gången svenska politiker använt en ekonomisk kris för att genomföra stora, ofta impopulära så kallade reformer.

Sveriges medlemskapsansökan i EU blev aktuell efter en fabricerad räntekris 1990; Riksdagen genomförde ett helt paket av grundlagsreformer efter den stora nittiotalskrisen (bl.a. förlängningen av Riksdagens mandatperioder från tre till fyra år).

Göran Perssons auktoritära finanspolitik, försåtligt motiverad av nittiotalskrisens eftermäle, blev starten på en oansvarig invandringspolitik och ödeläggelsen av den svenska välfärdsstaten.

“Allt att förlora på euromedlemskap”
Sverige har allt att förlora och inget att vinna på ett euromedlemskap. Euron som valuta har varit en våt filt över den europeiska ekonomin. Inte nog med att eurozonens tillväxt varit direkt usel de senaste åren – den är dessutom på väg att bli ännu sämre. Fjärde kvartalet 2018 växte eurozonen med knappt 1,4 procent på årsbasis.

Nu planerar Europeiska Centralbanken ytterligare räntesänkningar, under redan farligt låga -0,4 procent.

Långa perioder av extremt låga räntor skapar stora systemfel i ekonomin, bland annat genom att ge konstgjord andning till lågproduktiva industrier (”zombieföretag” som Wall Street Journal kallade dem) som annars skulle fallit ifrån under trycket från en fri marknad. Än värre är att låga räntor ger oansvariga politiker mycket billig kredit att spendera mer pengar – något ECB varit särskilt behjälpliga med sedan den stora ekonomiska krisen för tio år sedan.

Den billiga centralbankskrediten kan bl.a. användas för att finansiera en ännu mer ”generös” invandringspolitik.

“Titta på framgångssagor istället”
Sverige har nog med problem som det är. Landet behöver inte cementera dessa genom att ansluta sig till den sakta förtvinande eurovalutan.

Det vore bättre att titta efter ekonomiska framgångssagor och fråga sig vad som skapat dessa. Man behöver inte titta särskilt långt bortom Sveriges gränser. De två starkast växande ekonomierna i Europa i fjärde kvartalet 2018 var:

• Polen på andra plats med 4,7 procent på årsbasis, och
• Ungern på första plats med 5,3 procent på årsbasis

För hela 2018 låg förvisso Irland och Malta före dessa två, men den irländska ekonomin är starkt volatil och den maltesiska lider av problematiska monoindustriella problem.

“Långsiktigt stabila”
Ungern och Polen är däremot långsiktigt stabila ekonomier och urstarka exempel för Sverige att följa. En bra början är att kombinera en ansvarsfull penningpolitik (utan euroanslutning!) med en likaledes ansvarsfull invandringspolitik. Det räcker inte, men det är en nödvändig början.

Hushållen mår utmärkt i både Polen och Ungern: privatkonsumtionen växte med 3,7 procent i Polen och 5,2 procent i Ungern. Jämför dessa siffror med 1,1 procent i eurozonens kärnland Tyskland, 0,5 procent Frankrike och -0,1 procent i Sverige.

Företagsinvesteringarna var också starka i förra årets sista kvartal: 12,8 procents tillväxt i Polen och otroliga 23,4 procent i Ungern!

“Ungern har en beundransvärd utveckling”
Men det blir bättre. Just den ungerska ekonomin är en beundransvärd, långsiktig makroekonomisk framgångssaga. Hushållen har ökat sin konsumtion med 2,4 procent om året de senaste åtta åren, jämfört med knappt 2,1 procent i Sverige. De senaste fyra åren har skillnaden varit ännu större: nästan 4,5 procent i Ungern jämfört med 2,4 procent i Sverige.

Företagssektorn mår utmärkt i Ungern. De senaste åtta åren har den ökat sina investeringar med i genomsnitt 6,4 procent per år. Jämför detta med 3,8 procent i Sverige. Investeringar i fabriker, lagerlokaler och kontorsbyggnader har vuxit med 9,2 procent om året (3,6 procent i Sverige) med en ännu högre siffra, 14,9 procent per år, för de senaste fyra åren.

I kategorin maskiner och annan utrustning har ungerska företagsinvesteringar ökat med 7,1 procent om året de senaste åtta åren (knappt 3,5 procent i Sverige), men den för framtiden kanske viktigaste kategorin är den som på engelska kallas ”intellectual property products”, exempelvis mjukvara för datorer.

Här har ungerska företag ökat investeringarna med 6,3 procent om året i åtta år – en årstakt nästan dubbelt så hög som i Sverige.

“Sveriges politiker bör svälja sin förtret”
Kombinationen av starka industriinvesteringar och en hög tillväxt i privatkonsumtionen borgar för en lång, stabil positiv ekonomisk utveckling. Det är så man bygger ett land med framtidstro.

Sverige kan också bli ett land med framtidstro. Det krävs bara att Sveriges politiker sväljer sin förtret över ungrarnas patriotism, sätter sig på ett plan till Budapest och börjar behandla ungrarna med respekt.

Det har de förtjänat.

Sven Larson, Ph.D., Political Economist
Larson är utvandrad från Sverige till USA, forskar inom ekonomisk politik och har skrivit ett flertal böcker, bl.a. Industrial Poverty om den europeiska välfärdsstaten och The Rise of Big Government