”Det här är inte Sverige längre” – en rundvandring i Vivalla

I Vivalla rör sig vardagen som vanligt – barn, en del flickor i hijab, på väg hem från skolan, människor som passerar torget, småbutiker som öppnar och stänger. Samtidigt beskriver många boende en parallell utveckling under ytan: en successiv förskjutning i trygghet, samhörighet och lokala normer. I deras berättelser framträder en stadsdel där förändringarna över tid blivit allt mer påtagliga, och där frågor om säkerhet och ansvar blivit en del av det dagliga samtalet. Samnytt har besökt området och intervjuat boende.

Vivalla byggdes som en optimismens stadsdel. I dag fungerar området snarare som en studie i hur snabbt ett bostadsområde kan förvandlas när politiska beslut saknar förankring i sociala realiteter. Upplopp, IS-resenärer, gängrekrytering och återkommande skjutningar har satt sin prägel på Vivalla under 2000-talet – trots miljardprojekt, insatsteam och satsningar som i decennier skulle ”vända utvecklingen”. De vände den aldrig.

När Vivalla stod klart i slutet av 1960-talet var tanken enkel: moderna lägenheter för vanliga svenska familjer. Det tog inte många decennier innan den bilden rasade. Under 80- och 90-talen ändrades demografin radikalt, i takt med ett allt större mottagande av utrikes födda grupper, ofta med svag etablering på arbetsmarknaden.

LÄS ÄVEN: De förlorade stadsdelarna: ”Man ser knappt några svenskar här”

Politiker talade om mångfald. Boende talade om otrygghet. Kommunen talade om integration. Polisen talade om att tappa kontrollen. När Vivalla väl landade på polisens lista över ”särskilt utsatta områden” var det mest en formalisering av något som de boende redan visste: att området utvecklats till ett parallellt system där sociala normer, ordningsproblem och kriminalitet styr vardagen.

Upploppen och våldet – signaler som ignorerades

Vivalla är känt för några av de mest uppmärksammade händelserna i svensk förortshistoria. Upploppet 2013, där polis och räddningstjänst attackerades, var inte en isolerad händelse utan kulmen på flera års ökade spänningar. Tillsammans med avslöjanden om lokala personer som rest till Syrien för att ansluta sig till IS, och med ett växande lokalt gängtryck, placerades området i den nationella debatten.

Det är hattande hit och dit, det går i vågor. De öppnar polisstationen, så blir det lugnare, sen stänger de igen. Vi hade ju kvarterspoliser här under en period. Sen dras det in. Jag förstår inte vad poängen är.

”Maria”, Vivalla 2025

Om det fanns en punkt då politiker hade kunnat agera kraftfullt, var det här. I stället följde fler projekt, fler satsningar och fler rapporter – utan att något grundläggande förändrades. Skjutningar, rån och våldsbrott i ung ålder fortsatte, medan föräldrar flyttade därifrån så fort deras ekonomi tillät det.

Några hundra meter bort från Vivallas moské, där en skjutning inträffade för bara några veckor sedan, möter vi två svenska kvinnor i 70-årsåldern. De vill vara anonyma och vi kallar dem för Anna och Maria. Anna berättar att hon tidigare arbetat inom socialförvaltningen i området.

Hur upplever ni att Vivalla har förändrats de senaste decennierna?

– Ja, området var från början attraktivt, alla ville bo här. Jag minns när vi nekades lägenhet här och hur besvikna jag och familjen blev att vi istället fick en lägenhet nere i centrum. Men sen har det ju förändrats…

På vilket sätt, menar du?

– Alla känner väl till allt som hänt här, alla oroligheter. Idag skulle jag inte våga gå ut här på kvällen. Anna fortsätter:

– Fast så var det inte när jag jobbade på socialkontoret. Då kände jag mig säker, eftersom jag kände de flesta föräldrarna till ungdomarna som var stökiga. Om någon var hotfull mot mig nere i centrum kunde jag ta tag i honom och säga, hallå där, jag känner din mamma! Men det kan jag ju inte längre, jag är ju pensionär nu.

LÄS ÄVEN: Kista: Här skulle Sverige bygga framtiden – nu flyr företagen och svenskarna

Samtalet kommer in på polisens agerande och att polisstationen i Vivalla centrum är stängd.

– Det är hattande hit och dit, det går i vågor. De öppnar polisstationen, så blir det lugnare, sen stänger de igen. Vi hade ju kvarterspoliser här under en period. Sen dras det in. Jag förstår inte vad poängen är med det, säger Maria och fortsätter:

– Det blir ju ingen uthållighet i det, man vet liksom inte vad det är som gäller. De strösslar pengar över området, men ingen tycks veta vad de tänker att det ska leda till. Hon utvecklar:

– Det finns ju ärkekonservativa krafter i den här moskén, men det finns ju också en falang som jobbar för integration och samverkan och så.

När du säger ärkekonservativa, menar du då salafistiska eller wahabitiska krafter?

– Ja, att de ska hålla sig för sig själva, att de inte ska ha så mycket kontakt med det svenska.

– De tänker ”vi ska inte tappa våra ungdomar”, fyller Anna i.

LÄS ÄVEN: Jättemoskén i Skärholmen: Hemlig finansiering, islamistiska kopplingar – och oro bland boende

Hon tar också upp att flera av de radikaliserade ungdomarna i Vivalla hade blivit påverkade av en radikal imam i Göteborg och även terroranklagade Mehdi Ghezali som satt fängslad på Guantánamo.

Mehdi Ghezali, ofta kallad ”Guantánamosvensken”, har tydliga kopplingar till Örebro där han tillbringade delar av sin uppväxt. Han greps i Pakistan efter 11 september-attackerna och fördes till det amerikanska fånglägret Guantánamo, där han satt fängslad mellan 2002 och 2004.

När han frigavs återvände han till Sverige och mötte stort medieintresse, inte minst i Örebro där många fortfarande minns den omstridda presskonferensen vid hans hemkomst. Ghezali kom senare att kopplas till flera islamistiska miljöer och utredningar, även om han aldrig dömts för något terrorrelaterat brott.

– Han var ju alltid här och han hade sitt lilla hov här. Han uppfostrade dem och han gifte sig med unga tjejer, säger Maria.

LÄS ÄVEN: På promenad i framtiden vi aldrig valde – det Sverige som blivit ett främmande land för sitt eget folk

Att det är demografin som förändrats råder det ingen tvekan om och båda kvinnorna säger att de inte känner igen sig längre och att Vivalla inte längre känns som ett svenskt område.

Hur ser ni på det här med återvandringsbidraget, som flera partier nu pratar om?

– Jag förstår inte hur det ska fungera, säger Anna.

– Det är något konstigt med alltihop, säger Maria och utvecklar:

– Vi hade en man som knivskar en kvinna utanför Clas Ohlson här i förra veckan [hon pekar mot Clas Ohlson-butikens entré], kvinnan var helt okänd för honom. Kanske gjorde han så för att få stanna i Sverige? Om man blir dömd för ett brott så får man ju stanna, men är man skötsam och gör rätt för sig så blir man utvisad. Anna fyller i:

– Sådant här sprider sig bland dem som bor här. Misstron mot samhället ökar.

Jag har bott här sedan 1965 och Vivalla var ett fint område när jag växte upp, det var inget dåligt område. Det var Sveriges första, eller största miljonprogramsområde, med tror jag, 8 000 bostäder. Det blev dåligt på 90-talet. Då blev det bara arbetslösa och invandrare som flyttade dit. Då började nedgången, sedan blev det bara värre och värre och värre.

”Sven”, Vivalla 2025

Kvinnorna nämner Johan Forssell (M), som de kallar ”våran lille Johan” och skrattar.

Trots att Johan Forssell är född i Stockholm har han starka band till Örebro, där han tillbringade en stor del av sin uppväxt i bland annat Sörbyängen och Lillån och spelade fotboll i Sturehovs IF.

LÄS ÄVEN: Ministern tyst om arabkaos – vill däremot slänga ut nunnor som säljer vantar och julsaker

I dag är han en av Moderaternas mest framträdande ministrar och ansvarar för migrations- och asylpolitiken i regeringen. Den lokala Örebrobakgrunden har han lämnat sedan länge, men den utgör fortfarande en del av berättelsen om den politiker som i dag har en av landets mest avgörande och omdebatterade portföljer.

– Jag tror inte att Johan vet vad han håller på med, avslutar Maria.

Miljardsatsningar – utan resultat

Örebro kommun och staten har lagt enorma resurser på Vivalla: upprustningar av bostäder, sociala projekt, integrationsinsatser, språkundervisning, fritidsgårdar, trygghetsskapande åtgärder och kameraövervakning. Men varje gång ett projekt avslutats har det följts av ett nytt, med samma mål och samma problemformulering.

Frågan är om man försökt lösa problem som i grunden inte är organisatoriska utan strukturella. Ett område där en majoritet av invånarna står utanför arbetsmarknaden, där många barn växer upp med svag språklig förankring och där lokala grupperingar utövar social kontroll kan inte stabiliseras genom fler kurser och fler fritidsledare, menar många. Det är en obekväm men nödvändig slutsats, får vi höra.

Samnytt möter en svensk man i 65-årsåldern utanför en restaurang och vi inleder ett samtal. Vi kallar honom Sven.

Hur känner du för utvecklingen i Vivalla?

– Jag har bott här sedan 1965 och Vivalla var ett fint område när jag växte upp, det var inget dåligt område. Det var Sveriges första, eller största miljonprogramsområde, med tror jag, 8 000 bostäder. Han fortsätter:

– Det blev dåligt på 90-talet. Då blev det bara arbetslösa och invandrare som flyttade dit. Då började nedgången, sedan blev det bara värre och värre och värre. Han går vidare:

– Jag är inte så rädd för att åka till Vivalla centrum på dagarna idag, men på natten, det vete fan.

Sven beskriver området som förfallet och kommer in på begreppet ”särskilt utsatt område”:

– Men nu har ju Tyresö klassats som ett utsatt område, det fattar jag inte, det låter ju inte klokt. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Sven berättar att han numera bor i Örebro centrum och att han trivs bättre med det.

Skulle du kunna tänka dig att flytta tillbaka till Vivalla?

– Nej, inte en chans.

Vardagen – mellan normalitet och undertryck

När vi rör oss genom Vivalla framträder en vardag som rymmer flera lager. På gårdarna leker barn, några flickor i hijab, några orientaliska caféer och mindre butiker håller öppet. Majoriteten av kvinnor bär hijab eller niqab.

Samtidigt återkommer berättelser från de äldre svenskar vi pratar med om en parallell verklighet: om vilka platser man undviker efter mörkrets inbrott, om personer som utövar informell kontroll och om en polisnärvaro som ofta sker i punktvisa insatser snarare än i långvarig form.

LÄs ÄVEN: Gick emellan bråk på Ramadan Cup i Vivalla – sköts ihjäl

Flera boende delar bilden av ett område där det normala och det problematiska löper tätt intill varandra. Den som bott länge känner väl till dynamiken – hur en vanlig vardag kan samsas med händelser som snabbt förändrar stämningen i ett kvarter eller en trappuppgång.

Vivalla är långt ifrån det mest förlorade området i landet, men utvecklingen här visar hur ett bostadsområde av medelstor svensk typ kan förändras när befolkning, demografi, kultur, trygghet och lokala maktstrukturer skiftar över tid.

Många av de utmaningar som i dag präglar stadsdelen har beskrivits i rapporter och utredningar under flera decennier. Trots detta återkommer samma frågor i både kommunala och nationella diskussioner – frågor som fortfarande saknar svar.