Under min tid i Riksdagen la jag förslag som var kontroversiella och före sin tid, ofta till och med långt före, men som sedan anammats i olika former av de andra partierna. Ja, till och med av SD (till exempel mitt förslag från 2012 om förvar av asylsökande). På senare år har jag dessutom kommit att mer och mer inse att jag står för ytterligare en kontroversiell åsikt, som jag tror är det enskilt bästa sättet att bekämpa gängen och den organiserade brottsligheten, förutom att stoppa invandringen och införa ordentlig återvandring.

Förbudstiden i USA varade mellan 1920-1933. Under denna period var tillverkning, transport, import, export och försäljning av alkoholhaltiga drycker förbjuden. I korthet ledde det förbudet till att alla drack alkohol ändå, men den organiserade brottsligheten var den enda som tjänade på det. Al Capone har väl kommit att gestalta den konsekvensen mest av alla.

En annan konsekvens är att produktionen av naturliga orsaker till största delen låg i kriminellas och hemmabryggares händer, vilka ville vara ifred från myndigheterna, vilket gjorde att kvaliteten på produkterna varierade avsevärt. Det fanns många fall då människor dött, blivit blinda, förlamade eller fått hjärnskador efter att ha druckit dålig sprit gjord på industrialkohol med olika, giftiga tillsatser som träsprit eller isopropanol.

Till slut upphävdes förbudslagen, 14 år efter dess tillkomst, och enligt uppgifter ska inte antalet alkoholister hade inte blivit färre under denna tid.

“Om tio år är Sverige narkotikafritt”

Tanken har varit med mig ett par år nu och efter att jag såg en dokumentär om denna tid i USA insåg jag att situationen med förbudet mot narkotika är exakt densamma.

Jag är även medveten om att det är ett av de mest kontroversiella saker man kan säga i Sverige.

En legalisering av narkotika i mina ögon handlar alltså inte om någon liberal syn på narkotika i sig. Men om ens fokus är att bekämpa gängen och den organiserade brottsligheten, vilket var mitt fokus under min tid i riksdagen, då är en legalisering det enskilt bästa man kan göra, förutom givetvis att stoppa invandringen och påbörja massiv återvandring, som såklart hade varit den bästa åtgärden.

Den socialdemokratiska justitieministern Morgan Johansson, som aldrig varit i framkant när det gäller något inom kriminalpolitiken, gjorde ett klart humoristiskt uttalande till TT år 2002, när han var “folkhälsominister”:

Om tio år är knarket borta

Mer än dubblerats sedan 2002

Sedan Johanssons uttalande år 2002 har antalet anmälda narkotikabrott mer än dubblerats, från 406 till 1100 per 100 000 invånare, enligt BRÅ:s statistikdatabas (klicka för större bild).

Enligt tidningen Forskning och Framsteg från i juni i år har användningen ökat i hela Europa, inklusive Sverige:

Att kokain är på frammarsch i Europa märks framför allt på att antalet beslag har ökat. Sedan 2014 har också antalet personer som söker behandling för kokainproblem i Europa ökat med 35 procent.

– Det här är en utveckling vi ser även i Sverige. Beslagen ökar och allt fler söker behandling för narkotikaberoende på grund av kokain.

Om inte narkotikaanvändningen ökat så ligger det inom vissa grupper åtminstone på samma nivåer. BRÅ rapporterar:

Den självdeklarerade användningen av narkotika bland skolungdomar i Sverige har legat relativt stabilt sedan millennieskiftet. Sedan 2004 har andelen gymnasieelever i år 2 som uppgett att de provat narkotika varierat mellan 13 och 16 procent för flickor, och mellan 16 och 21 procent för pojkar.

Enligt CAN, som även BRÅ hänvisar till i deras kortanalys år 2018, har dock frekvensen ökat av de som använder droger:

Bland elever som använt narkotika finns dock en ökningstendens vad gäller mera frekvent användning.

Ingen märkbar förändring trots lagskärpningar

Vad vi med lätthet kan konstatera är att droger är minst lika använt och tillgängligt som för 17 år sedan, trots en rad straffskärpningar.

I en rapporten “Kriminaliseringen av narkotikabruk En utvärdering av rättsväsendets insatser BRÅ-rapport 2000:21” som utvärderar vilka konsekvenser kriminaliseringen av bruk av narkotika år 1988, och den efterföljande straffskärpningen år 1993, konstaterar de följande:

Utifrån de uppgifter som finns tillgängliga om narkotikamissbrukets utveckling finns det inga entydiga tecken på att kriminaliseringen och straffskärpningen skulle ha haft någon avskräckande effekt på ungdomars drogvanor och därmed minskat nyrekryteringen.

Andelen ungdomar som uppger att de prövat narkotika har ökat under 1990-talet. Utvecklingen i Sverige liknar i det avseendet den som finns i många andra länder.

På sidan 83 och 84 i CAN:s rapport från 2011 står det:

Mellan 1988 och 2010 har antalet resurstimmar polisen ägnat narkotikabrotten i det närmaste fyrdubblats37 (tabell 66), och idag är rättsystemet mer restriktivt än tidigare gällande narkotika [..]

Att priserna sjunkit samtidigt som beslagen stigit senaste 15–20 åren pekar på en ökad insmuggling av narkotika och därmed en ökad tillgänglighet. Tillgängligheten har alltså ökat, inte bara i ekonomiska termer utan även i fysiska [..]

Poängen är väl egentligen bekant – samhället har inte en tillnärmelsevis lyckas bekämpa narkotikan, trots straff- och lagskärpningar och trots ökat fokus från polisen.

Mig veterligen har inget demokratiskt samhälle ens varit nära att lyckas.

Fallet Portugal

Ett land utmärker sig beträffande narkotikapolitiken; Portugal, som avkriminaliserade narkotika år 2001. Enligt Forskning.no har det varit mycket framgångsrikt och lett till färre brukare till och med, efter en initial mindre uppgång direkt efter. Effekter såsom mindre kriminalitet, det problematiska missbruket minskade, mindre utgifter för staten p.g.a. missbruket och att rättsväsendet kan fokusera på annan brottslighet som är värre, kunde ses.

Väldigt få negativa effekter kunde påvisas. Caitlin Hughes, kriminolog och senior forskare vid National Drug and Alcohol Research Centre i Australien menade till och med att det inte kunde ses några negativa effekter, annat än en liten uppgång omedelbart efter lagändringen, som sedan försvann.

Smart att fortsätta på samma misslyckade väg?

Om vi då kan konstatera att Sverige inte klarat av att bekämpa narkotikan, och något annat är närmast omöjligt att påstå, måste man ställa sig ett par frågor:

  • Vad indikerar att detta misslyckande drastiskt skulle ändras framöver?

Om man inte har ett bra svar på den frågan, kommer nästa:

  • Om vi då konstaterat att vi misslyckats och inte heller har anledning att detta ändras framöver, är det då smart att fortsätta på samma väg, medvetna om att de enda som tjänar på det är organiserad brottslighet?

Mitt svar är numera nej.

Inte nog med att den grova organiserade brottsligheten tjänar stora pengar på det, utan den äter sig med tiden, och med de resurser narkotikan ger dem, även in i övriga samhället, gör det mer korrupt och urholkar samhällskontraktet. Man behöver inte titta långt söderut för att se en sådan utveckling. Faktum är att man kan se det väldigt tydligt redan i delar av Sverige, ta bara Södertälje som ett exempel.

Och när det väl börjat, när korruption och tilliten väl försvunnit, är den oerhört svår att bygga upp igen.

Det är en av grundproblemen, som gör att kampen mot organiserad brottslighet även har en stark tidsdimension.

Vilka argument kvarstår mot legalisering?

Det enda jag kan komma på är att användningen då väntas öka, vilket skapar skador, lidande och kostnader. Men Portugals exempel talar i stora drag emot det.

Ska man legalisera alla droger? Det kan helt klart diskuteras. Det finns olika grader i helvetet såklart. Cannabis räknas i stort som mycket ofarligare än heroin eller metamfetamin.

För min del handlar det som bekant vid det här laget att bekämpa organiserad brottslighet och då kan jag mycket väl tänka mig att man legaliserar de delar där det svider mest.

Slå där det gör mest ont

I intervjuundersökningar svarar majoriteten av dem som använt narkotika att de använt cannabis (se t.ex. Zetterqvist (red) 2018 och Sundin m.fl. 2018). CAN gjorde en försiktig uppskattning av cannabismarknaden i Sverige till 1 miljard kronor.

Rörande kokain och heroin av befolkningen 17–84 år är det dubbelt så vanligt att under senaste 12 månaderna ha använt kokain (0,9 %) jämfört med amfetamin (0,5 %) (Sundin m.fl. 2018).

Samtidigt uppgav den vuxna befolkningen 17–84 år exempelvis år 2017 att endast 0,2 % har använt heroin eller opium senaste 12 månaderna.

Såhär ser antal beslag och antal kilo ut för fyra olika droger:



I en artikel på SVT från 2017 skrev de:

Beslagen av cannabis är på väg mot rekordnivåer. För kriminella gäng innebär marknaden stora inkomster och när droghandeln ska delas upp följer konflikter med dödsskjutningar.

Samtidigt stod enligt Folkhälsomyndigheten opioder (heroin etc) för 93 procent av de drogrelaterade dödsfallen år 2016.

Min uppskattning är att man borde börja med att legalisera cannabis, kokain och amfetamin som högst troligen utgör den största marknaden för de kriminella och därmed slår hårdast mot deras ekonomi.

Opioder kan fortfarande vara kriminaliserat dels för att de utgår högst troligen en långt mindre inkomstkälla och dels just för att fara, beroende och dödligheten är som värst i denna grupp av droger.

Allt annat har försökts

Jag vet att jag svär i kyrkan, men det har jag gjort så många gånger innan i det svenska offentliga samtalet, oavsett om det handlat om utvisningar, medborgarskap, skärpta straff för kriminella eller mer resurser och befogenheter till rättsväsendet.

Ofta kritiserades och hånades mina förslag, förslag som idag anammats av mina meningsmotståndare.

Här kommer jag nu med ett nytt förslag, som om det diskuteras i vidare kretsar med all sannolikhet kommer kritiseras, troligen även hos Sverigedemokraterna.

Men med allt ovanstående i beaktande; ökad tillgänglighet, misslyckade försök under alla år att bekämpa narkotikan, framväxten av gängen och den organiserade brottsligheten, inte minst på grund av massinvandringen, lärdomarna från USA:s förbudstid och Portugals nya politik på området, gör att jag blivit allt mer säker på följande:

Enda sättet att effektivt bekämpa gängen, fram till dess att vi åtminstone har modet nog att utvisa dem, är att legalisera de droger som ger dem mest intäkter.