DO:s beslut kritiseras för att gå emot principen om att det svenska samhället ska vara grundat på sekulär upplysning. DO får också kritik för att gå på tvärs med likabehandlingsprincipen genom att godta särrättigheter för vissa grupper utan saklig grund.

Hindra smittspridning
I sak handlar tvisten om att Södersjukhuset i syfte att minimera risken för smittspridning mellan patienter kräver att all vårdpersonal har kortärmad klädsel. Muslimska fundamentalister anser emellertid att det är otillåtet, ”haram”, för kvinnor att visa någon del av huden. Man kräver därför undantag från de hygienregler som gäller för vårdpersonal.

I det aktuella fallet krävde kvinnan att få använda löstagbara ärmar och menade att hygienkraven därmed skulle anses vara tillgodosedda. Sjukhusledningen höll inte med. Dels finns fall där smittspridning pga slarv och stress skett då denna sorts plagg används och dels tar det tid från arbetet att byta ärmar när man har flera patienter att ansvara för och växla mellan.

Lika för alla
Sjukhuset ansåg också att klädreglerna inte kunde anses utgöra diskriminering eftersom de gäller lika för alla. Den muslimska kvinnan lät sig inte nöja, utan anmälde saken till DO, som nu alltså ger henne rätt.

Indirekt diskriminering
I sitt beslut menar man att det visserligen inte kan anses vara direkt diskriminering att ha samma regler för alla. Däremot finns i svensk lag också något som kallas för ”indirekt diskriminering” och som innebär att samma regler för alla ändå kan innebära diskriminering.

Detta lagrum var ursprungligen avsett att förhindra att arbetsgivare ställde praktiskt orimliga krav på sina anställda. Exempelvis skulle det inte gå att komma undan att göra en handikappanpassning av en arbetsplats med hänvisning till att man ställer samma krav på alla – personer utan funktionshinder såväl som rullstolsburna.

Politiserad diskrimineringslag
Lagen om indirekt diskriminering har dock senare fått en mer politiserad ordalydelse. Den har därigenom allt oftare kommit att användas av religiösa fundamentalister och andra grupper, bl.a. HBTQ-aktivister, där det inte finns några praktiska hinder mot att tillmötesgå de krav som ställs på en arbetsplats men där man av olika skäl, religiösa eller politiska, inte vill följa dem.

DO hänvisar i sitt beslut bl.a. till en dom i Stockholms tingsrätt från 2016 där en fundamentalistiskt muslimsk tandläkarstudent på Karolinska Institutet krävt att få använda engångsplagg av liknande slag som i det aktuella fallet och i likhet med detta också fått nej av KI. Tingsrätten ansåg dock att detta var att betrakta som indirekt diskriminering.

Inte alla muslimer
I det aktuella DO-beslutet förs långa och intrikata juridiska resonemang kring rekvisiten för indirekt diskriminering. Resonemangen får dock kritik för att inte vara tillämpliga, då de inte tar hänsyn till att bruket skyla sina underarmar inte är ett centralt krav inom islam som alla eller ens en övervägande majoritet av muslimer i Sverige iakttar.

Risk för diskriminering räcker
Man menar att det får orimliga konsekvenser om vem som helst kan åberopa religiösa skäl för vad som helst, utan att detta har en stark och bred förankring i en etablerad religion. Man är också kritisk till att DO inte anser sig behöva grunda ett beslut av detta slag på att ha konstaterat att faktisk diskriminering föreligger, direkt eller indirekt. DO anser att det räcker med att ”det föreligger risk” att SöS klädregler kan innebära diskriminering för att besluta som man gör.