Det kommer inte att finnas något reformutrymme för den regering som ska styra Sverige efter höstens val. Det slår tunga ekonomiska bedömare som Konjunkturinstitutet (KI) och Ekonomistyrningsverket (ESV) fast. Tvärtom har man räknat fram att en kommande regering skulle behöva höja skatten eller skära i välfärden med 40 miljarder kronor för att klara överskottsmålet i statsfinanserna och bibehålla nuvarande nivå på de statligt finansierade välfärdstjänsterna.

I den rödgröna regeringens vårbudget var det enskilt största ökningsanslaget 5 nya miljarder kronor för inkvartering av så kallade ensamkommande flyktingbarn. Samtidigt får den krisande polismyndigheten nöja sig med 200 miljoner extra och hela välfärdssektorn med en förstärkning på 1,5 miljarder.

Cirka 40 till 50 miljarder i statsbudgeten går numera till direkta kostnader för migration och integration. Ett stort antal årliga miljarder inom andra budgetområden kan också relateras till kostnader och åtaganden för migrationen, inom vård, omsorg, skola, rättsväsende osv. En del av dessa miljarder hamnar primärt på kommunernas budgetar men finansieras sekundärt i stor utsträckning av staten via det kommunala utjämningssystemet.

Migration, högt barnafödande och ökad medellivslängd de tunga posterna
Dessa kostnader utgör den allt annat överskuggande orsaken till att reformutrymme saknas och att stora skattehöjningar krävs för att bibehålla standarden på den svenska välfärden. Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket och Ekonomistyrningsverket nämner i sina analyser den ”mycket höga invandringen” som en av de främsta kostnadsdrivande områdena. Högt barnafödande och att äldre lever längre pekas också ut som stora kostnadsposter för staten.

Magdalena Andersson har ställt ut löften på runt 40 miljarder kronor som KI och ESV menar att det inte finns utrymme för, inte om överskottsmålet ska uppnås, trots att detta sänkts från en procent till en tredjedels procent. Ska dessa finansieras krona för krona behöver finansministern antingen höja skatterna med lika mycket eller skära i välfärden med motsvarande belopp.

Inte realistiskt höja skatten eller skära i välfärden med 40 miljarder
Det anser inte KI och ESV är realistiskt att någon regering efter valet kommer att göra, inte heller en borgerlig sådan, varför även reformlöften inför valet från Alliansen måste tas med en god portion salt. Mer realistiskt än drastiska skattehöjningar och nedskärningar är att de aviserade reformerna inte genomförs.

Tidigast 2020 spår KI och ESV att det kommer att gå att nå överskottsmålet men anser att det inte heller då kommer att finnas något reformutrymme. Alla pengar kommer att gå åt till att behålla nuvarande nivåer på välfärden.

Bygger på optimistiska bedömningar
KI:s och ESV:s prognoser bygger på en optimistisk bedömning av utvecklingen på bostadspriserna i Sverige och av den internationella ekonomin. Om bostadspriserna skulle falla kraftigt och världshandeln påverkas negativt av exempelvis ett handelskrig mellan USA och Kina kan de svenska statsfinanserna försämras avsevärt. Detta om konsumtionen minskar och arbetslösheten ökar.

Nordea-analytiker vill att överskottsmålet slopas
På storbanken Nordea gör man en delvis annan bedömning. Detta eftersom man där i motsats till KI och ESV inte tycker att överskottsmålet i statsfinanserna behöver respekteras. Släpper man den ”käpphästen” och stimulerar marknaden med stora statliga investeringar genom lån blir reformutrymmet betydligt större.

Även på Nordea pekar man ut den höga invandringen som en betydande orsak till att kommunerna går back och ställs inför stora ekonomiska ”utmaningar” trots att det råder högkonjunktur. Men man lägger också skulden på de svenska ”40-talisterna som börjar bli gamla och kosta och belasta sjukvården mycket”.

Nordeas analytiker anser att staten nu bör tillåta sig att spendera över tillgångarna under ett antal år, underförstått för att detta krävs till följd av de stora åtagandena för migrationen i spåren av systemkollapsen 2015. När sviterna av den krisen lagt sig kan man enligt Nordea återgå till att rätta mun efter matsäcken.