Ekeroth: ”SD förtjänar din och min röst”

Idag öppnar vallokalerna för förtidsröstningen. Den 13 september avgörs sedan Sveriges framtid. För mig är valet enkelt. Sverigedemokraterna förtjänar din och min röst.

Inte bara för att jag varit en aktiv SD:are sedan 2006. Inte för att allt blivit bra. Inte för att Sverige på fyra år har hunnit reparera flera decenniers politiskt vansinne. Och definitivt inte för att jag är nöjd med precis allt som hänt.

Den som följt mina ledare här på Samnytt vet att jag återkommande har kritiserat Tidösamarbetet när förändringarna gått för långsamt. Jag har kritiserat den fortsatt höga invandringen, vansinnet med utdelningen av medborgarskap, biståndet, myndighetscheferna och de borgerliga partiernas oförmåga att fullt ut förstå vilken ödesstrid Sverige befinner sig i.

Men just därför kan jag också säga detta med gott samvete:

Sverigedemokraterna har under dessa fyra år åstadkommit mer för att vrida Sverige tillbaka mot förnuft än vad någon rimligen kunde ha förväntat sig av ett parti som inte ens sitter i regeringen. Det är värt att komma ihåg.

Utvecklingen enorm

När SD krävde hårdare straff var partiet ”extremt”. När SD krävde utvisning av utländska brottslingar var partiet ”främlingsfientligt”. När SD krävde anonyma vittnen var det ”rättsosäkert”. När SD krävde visitationszoner var det ”auktoritärt”. När SD varnade för massinvandringens konsekvenser var det ”rasism”.´När SD varnade för islamisering, klansamhällen, segregation och importerad kriminalitet skulle partiet helst tystas, isoleras och kastas ut ur det anständiga samhället.

Sedan gick åren och verkligheten gav SD rätt. Det är nästan svårt att ta in omfattningen av omsvängningen.

Regeringen har genomfört en straffrättslig omläggning som hade betraktats som politisk science fiction när jag själv satt i riksdagen och motionerade om många av just dessa saker.

Sedan den 1 augusti gäller bland annat dubbla straff som utgångspunkt för brott med koppling till kriminella nätverk. Närmare 50 straffskalor har skärpts. Straffen för upprepad brottslighet skärps kraftigt och livstid kan användas i fler fall.

Mängdrabatten pressas tillbaka. Straffsystemet görs om. Brottsoffret och samhällsskyddet flyttas fram på gärningsmannens bekostnad. Villkorlig frigivning har skärpts så att fler dömda får sitta en större del av sina straff. Och regeringen har gått vidare med att sänka straffbarhetsåldern till 14 år för allvarliga brott och kraftigt minska ungdomsrabatten.

Läs de meningarna igen.

Det här är idéer som Sverigedemokrater under åratal blev förlöjligade, demoniserade och brunsmetade för. Nu är de svensk lag eller på väg att bli det.

Det säger något ganska fundamentalt om vilket parti som hade rätt – och vilka som hade fel.

Massinvandringen pressas tillbaka

Samma sak gäller migrationen. Jag har själv varit en av de hårdaste kritikerna av att det gått alldeles för långsamt. Redan 2023 skrev jag att den demografiska klockan tickade och krävde betydligt snabbare åtgärder. Den kritiken står jag för.

Men man måste också kunna konstatera när utvecklingen faktiskt vänder.

Under 2025 sjönk antalet förstagångsansökningar om asyl till 6 741. Migrationsverket beskriver nivån som den lägsta på 2000-talet. Och i juli månad delades endast 98 medborgarskap ut – en galen förändring jämfört med tidigare år.

2018 var det exempelvis drygt 3000 medborgarskap i juli månad. 2019 beviljades 5610 stycken. Mellan 3000-5000 har varit den normala nivån. Nu alltså 98 (!). Det är en stor framgång, om än sent.

Spårbytet har avskaffats. Preskriptionsreglerna har skärpts. Kraven på arbetskraftsinvandring har höjts. Kontrollpolitiken har skärpts. Reglerna för anhöriginvandring har stramats åt. Och nu går regeringen vidare med att avskaffa permanenta asylrelaterade uppehållstillstånd.

Det är fortfarande inte tillräckligt. Det krävs massiv återvandring. Fler utvisningar. Färre medborgarskap och indragna medborgarskap. Betydligt hårdare vandelskrav. En fullständig uppgörelse med det parallellsamhälle och den islamisering som decennier av ansvarslös politik har skapat.

Men riktningen är äntligen en annan.

Det är inte längre politiken som SD stod ensamt och skrek sig hest om medan sju andra partier tittade åt ett annat håll utan numera Sveriges regeringspolitik.

Rekordbra ekonomi

Också på andra områden har kursen lagts om.

Kärnkraften har gått från något som skulle avvecklas till en central del av svensk energipolitik. Förbuden mot nya reaktorer på nya platser har rivits upp och staten har skapat ett system för finansiering av ny kärnkraft.

Den extrema reduktionsplikten som drev upp svenska dieselpriser sänktes kraftigt. Skatterna på bensin och diesel har sänkts jämfört med tidigare beslutade nivåer.

Och det heliga enprocentsmålet för biståndet – denna märkliga svenska föreställning att en bestämd del av allt vi producerar automatiskt ska skickas ut ur landet – har avskaffats. Regeringens egna beräkningar visar besparingar på tiotals miljarder jämfört med om målet hade legat kvar.

Resultaten visar sig. Som Samnytt skrev häromdagen har hushållen efter fyra år med Tidö nu rekordbra ekonomi med stigande reallöner, räntor som gått ner och den reala disponibla inkomsten nu på den högsta nivå som hittills uppmätts.

Jag hade velat gå längre, mycket längre i vissa frågor. Men frågan inför ett val är inte om du kan konstruera ett hypotetiskt parti i en hypotetisk verklighet. Frågan är vem som faktiskt kan förändra Sverige.

Politik är inte en fantasivärld

Här kommer vi också till alla dessa små partier som dyker upp vid varje val och lovar den rena läran. De behöver dock aldrig kompromissa, aldrig förhandla fram en budget, aldrig få 175 mandat bakom ett lagförslag. De behöver aldrig förhålla sig till trilskande samarbetspartier.

Det är enkelt att vara fullkomlig när man inte behöver åstadkomma någonting. Man kan sitta på läktaren och kräva 100 procent och sedan fördöma den som faktiskt lyckades få igenom 70. Problemet är att Sverige inte räddas från en läktare utan genom makt, mandat och förhandlingar.

Genom att steg för steg vrida politiken så långt det bara går åt rätt håll – och sedan flytta den ytterligare nästa mandatperiod.

En röst på ett parti långt under riksdagsspärren kan kännas skönt i fem minuter. Ett slags politiskt långfinger. Men sedan räknas mandaten – och Magdalena Andersson tackar för hjälpen.

Det är den krassa verkligheten.

Vad är alternativet?

Det är också den fråga varje väljare som tvekar måste ställa sig. Vad exakt är alternativet?

En socialdemokratiskt ledd regering som måste hålla Miljöpartiet, Vänsterpartiet och sannolikt Centerpartiet på gott humör? Samma politiska miljö som under åratal förnekade de problem vi nu försöker reparera?

Tillbaka till politiker som först kallade SD:s verklighetsbeskrivning rasistisk, sedan erkände problemen tio år för sent och därefter presenterade en urvattnad kopia, om man ska tro deras falska retorik, av SD:s politik som sin egen?

Vill man se Sverige kastas tillbaka till politiskt kaos, med kommunister och antisemitiska krafter nära regeringsmakten, en återgång till hög invandring och växande islamism, politiskt påtvingad ”blandning”, mildare kriminalpolitik och återupplivade straffrabatter, samtidigt som landsbygden pressas tillbaka, biståndet till omvärlden sväller, skatterna höjs och hushållens ekonomi försämras – då är det de rödgröna man ska rösta på. Och samma effekt får du om du väljer soffan.

Nej tack. Vi har provat det. Vi vet hur den sagan slutar.

SD hade rätt

Det är kanske detta som väger tyngst för mig. Vi i Sverigedemokraterna såg vad som höll på att hända med Sverige långt innan det var riskfritt att säga det. Partiet stod där när nästan hela medierna, kultursfären, myndighetssverige och det politiska etablissemanget pekade finger.

Vi vek oss sig inte. I val efter val. År efter år. Skandalrubrik efter skandalrubrik.

Utfrysning. Hat. Avskedanden. Demonstrationer. Mediedrev. Familjer som splittrades över politik. Människor som höll tyst om vilket parti de röstade på av rädsla för konsekvenserna. Ändå växte SD. Från några procent, till riksdagen, till Sveriges näst största parti.

Till ett parti vars politik i dag präglar svensk kriminalpolitik, migrationspolitik och energipolitik. Det är en politisk bedrift som är lätt att glömma när man står mitt i den. Jag glömmer den inte.

Nu avgörs om arbetet fortsätter

Och fortfarande återstår det viktigaste. Massinvandringens konsekvenser försvinner inte på fyra år. Islamiseringen av Sverige försvinner inte på fyra år. Gängkriminaliteten som byggts upp under decennier försvinner inte på fyra år. Parallellsamhällena försvinner inte på fyra år.

Den politiserade statsapparaten, bidragsindustrin, aktivistmyndigheterna och hela det vänsterliberala ekosystem som vuxit sig starkt under generationer monteras inte ned på fyra år.

Fyra år räckte för att bromsa. Nästa mandatperiod måste användas för att vända.

Det är därför jag inte köper uppgivenheten från människor som säger att ”ingenting har hänt”. Det är helt enkelt inte sant. Sverige-skutan har börjat vända. Nu är frågan om det ska fortsätta.

Idag börjar det

Idag den 26 augusti öppnar förtidsröstningen. Den pågår fram till valdagen den 13 september. Då finns det ingen anledning att sitta hemma. Ingen anledning att vänta på det perfekta partiet. Ingen anledning att kasta bort sin röst på ett politiskt experiment som inte har en chans att påverka regeringsmakten. Och framför allt ingen anledning att lämna över landet till samma politiska krafter som skapade problemen från början.

Vill du ha hårdare straff? Rösta på partiet som krävde dem innan de blev populära.

Vill du ha lägre invandring? Rösta på partiet som stod ensamt mot massinvandringen när nästan hela etablissemanget försvarade den.

Vill du ha fler utvisningar? Rösta på partiet som tjatat om det i decennier.

Vill du stoppa islamiseringen och de parallella samhällena? Rösta på partiet som faktiskt vågar tala om dem.

Vill du fortsätta återupprätta ett Sverige där svenska medborgares trygghet, välstånd och framtid kommer först?

Då finns det för mig bara ett rimligt alternativ.

Sverigedemokraterna

Inte för att arbetet är färdigt. Utan för att det äntligen har börjat. Inte för att allting blivit rätt. Utan för att Sverige för första gången på mycket länge rör sig åt rätt håll. Vi har redan sett vad några år med verkligt SD-inflytande kan åstadkomma.

Föreställ er då vad som blir möjligt med ett ännu starkare mandat.

Så res er ur soffan. Ta med legitimationen. Gå till vallokalen. Och ge dem som hånat, förnekat och förstört Sverige ett valresultat de aldrig glömmer.

Den 13 september ska inte bli dagen då återställandet av Sverige avbröts. Det ska bli dagen då det växlade upp. Rösta Sverigedemokraterna. För att jobbet inte är färdigt. För att Sverige är värt att slåss för.

🇸🇪🇸🇪🇸🇪