Boken, vars omslag pryds av en bild med migranter på en gummiflotte på Medelhavet, innehåller en lista med rekommendationer för vilka ord som bör användas, vilka vinklar som bör lyftas fram och vilka som bör och inte bör få komma till tals i rapporteringen. När det gäller ord bör bara sådana användas som kan associeras till goda ”ideologier och konnotationer” medan ord som associerar till negativa synsätt på migration och EU-främmande kulturer och etniciteter bör väljas bort.

För att reportagen ska erhålla den önskade infallsvinkeln bör journalisten undvika att vara objektiv och allsidig. Exempelvis bör man undvika att intervjua det författarna utan att närmare precisera sig kallar för ”extremister”. Underförstått åsyftas av allt att döma personer och grupper med en uttalat kritisk syn på liberal invandringspolitik och multikulturalism.

Journalisten bör enligt handboken endast erbjuda läsaren ett ”ändamålsenligt register av röster och åsikter”. Ändamålsenligt är exempelvis att inkludera röster ”som tillhör migranter och medlemmar av minoriteter”.

Visa inte den andra sidan
Däremot avråds journalisten från att inkludera det man kallar ”extremistiska perspektiv”. Det finns enligt handboken ingen anledning för en journalist som arbetar med rapportering om migration och minoriteter att vara konsekvensneutral och ”visa den andra sidan”.

Om andra åsikter ändå tas med i rapporteringen skall dessa beskrivas som ”politiska och sociala aktörer som sprider hat för att främja sina egna intressen” och som ”hatpropaganda”. Journalisten bör alltid ”förmedla det genom att utmana sådan propaganda och sätta det i sin rätta kontext” och ”avslöja alla falska premisser den baseras på”.

Migranter har mer att erbjuda
När olika etniska grupper beskrivs skall ”stereotyper utmanas” och ”svepande generaliseringar undvikas” som riskerar ge en negativ bild av dessa grupper. I stället bör journalisten skriva om hur individer i grupper som romer, muslimer och migranter ”har mer att erbjuda”.

Vid rapportering av händelsenyheter, exempelvis brott, bör journalisten alltid kontextualisera, dvs inte bara rapportera fakta, utan också bibringa läsaren de ”grundläggande orsakerna”.

Samhällsorsaker framför religiös och kulturell bakgrund
Här är det viktigt att journalisten inte söker motiv i personens grupptillhörighet. Brott har enligt boken ”sällan med en persons etnicitet eller religion att göra”. Underförstått är det i stället socioekonomiska omständigheter som bör lyftas fram. Det är oklart om författarna menar att även brott som muslimsk terrorism, hedersmord, kvinnlig omskärelse och liknande bör beskrivas som orelaterat till kultur och religion.

Personupplevelser framför samhällsperspektiv
Rapportering om invandring och minoriteter bör enligt handboken heller inte ge ett större samhälls- och makroperspektiv. I stället bör journalisten borra sig ned och lyfta fram enskilda personers/migranters upplevelser och berättelser. Detta formuleras i boken som att ”berättelser om migration och etniska och religiösa minoriteter är komplexa. Försök inte att anpassa rapporteringen till accepterade större narrativ”.

Utelämna känsliga uppgifter
Handboken rekommenderar även att ”känsliga” uppgifter om exempelvis ”ras och etnisk tillhörighet” utelämnas. Även om journalisten har sådan information bör han eller hon vara medveten om att mediekonsumenterna inte kan hantera den lika bra som journalisten själv och därför behålla den för sig själv.

Läsare minns bara rubriker
Journalisten bör också betrakta den genomsnittlige tidningsläsaren som en person som bara klarar av att minnas rubriker, inte texternas innehåll. Eftersom rubrikerna ”ofta kan vara allt publiken minns” bör dessa formuleras så att de ger läsaren ”rätt” intryck.

Att iaktta dessa principer och rekommendationer i rapportering om invandring och minoritetsgrupper beskrivs i handboken som att ”upprätthålla de journalistiska grundprinciperna”, något som författarna anser vara extremt viktigt.

Kompletterande kursmaterial
Handboken kompletteras med ett stort antal ”goda exempel på migrationsrapportering” utformade som en interaktiv karta där journalisten kan öva och direkt få återkoppling på om man lärt sig rapportera ”rätt” eller fortfarande gör ”fel”.

Boken ska enligt Internationella Pressinstitutet även följas upp med en radiokampanj vars syfte är ”att mota hatpropaganda”. Boken finns att ladda hem som pdf-fil HÄR.