I fredags trädde EU:s mediefrihetsförordning i kraft fullt ut. Den nya förordningen gör bland annat skillnad mellan ”kvalitetsmedietjänster”, och medier som inte har unionens välsignelse.
De uttalade syftena med mediefrihetsförordningen, eller European Media Freedom Act (EMFA), är inte minst att värna det redaktionella oberoendet, skydda journalisters källor och säkerställa att medieaktörer inte kan bannlysas från stora nätplattformar.
Den nya EU-lagen syftar även till att öka transparensen kring mediers ägande, ytterligare stärka de statliga mediernas roll och betonar, motsägelsefullt kan tyckas, vikten av mediepluralism.
”Kvalitetsmedietjänster”
Samtidigt gör den nya mediefrihetsförordningen tydlig skillnad mellan önskvärda och icke-önskvärda medier. På ena sidan finns sådant som EU kallar för ”kvalitetsmedietjänster”. De definieras som medier ”som har producerats av journalister på ett oberoende sätt och i enlighet med etiska och journalistiska standarder och som därmed förmedlar tillförlitlig information”.
LÄS ÄVEN: Är pressfriheten mer utsatt i EU än i Ryssland?
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
På den andra sidan finns ”aktörer på mediemarknaden, vilka ofta är verksamma inom olika mediesektorer, som systematiskt ägnar sig åt desinformation eller informationsmanipulering och informationspåverkan”.
Den senare kategorin av medier vill EU på olika sätt bekämpa. Och det som kallas för ”kvalitetsmedietjänster” ses enligt förordningen som ett ”motgift mot desinformation och utländsk informationsmanipulering och informationspåverkan”.
Ibland tillåtet att avlyssna journalister
Den nya EU-förordningen förbjuder även användandet av spionprogram eller annan övervakningsprogramvara för att avlyssna eller på andra sätt i hemlighet övervaka journalister.
Det är ”nödvändigt att säkerställa att leverantörer av medietjänster, inbegripet journalister, som är verksamma på den inre marknaden för medietjänster kan förlita sig på ett gediget harmoniserat skydd i fråga om användning av inkräktande övervakningsprogramvara i unionen, även när medlemsstaternas myndigheter anlitar privata parter för användningen av den”, står att läsa i förordningen.
Vid misstanke om viss allvarlig brottslighet är det emellertid fortsatt tillåtet att avlyssna journalister. I den nya förordningens Artikel 4 görs vissa undantag från övervakningsförbudet, med hänvisning till artikel 2.2 i EU:s rambeslut 2002/584/RIF.
I det rambeslutet listas brott som terrorism, mord, kapning av flygplan eller fartyg, liksom rasism och främlingsfientlighet, som särskilt grova brott som unionen vill bekämpa, och som det därför görs undantag för.
LÄS ÄVEN: Fängelsedomen mot Samnytt placerar Sverige i samma liga som Ryssland och Belarus
