I spåren av HBTQ-rörelsens och identitetspolitikens frammarsch på senare år kommer nu vad många menar är en backlash. Ett kraftigt ökande antal unga, framför allt tjejer, med psykologiska störningar söker sig till könsbytesvården i tron att det är lösningen på deras identitetsproblem. Det visar sig nu att alltfler ångrar de oåterkalleliga kirurgiska ingreppen och sjukhus får också kritik för att operera bort bröst på så unga flickor som 14 år. SVT Uppdrag Granskning belyser situationen i ett program som fått rubriken ”Tranståget och tonårsflickorna”.

Att uppleva att man har en annan könstillhörighet än den kropp man är född i kallas könsdysfori och är en psykiatrisk diagnos. Trots det behandlas den allt oftare med kirurgi och hormoner, dvs könsbyte eller ”könskorrigering”.

Fram tills relativt nyligen var det ett fåtal personer i Sverige som sökte sig till vården för att få byta kön men på senare tid har utvecklingen exploderat. Läkare larmar nu om att många ungdomar tror att deras naturliga identitetssökande i tonåren är könsdysfori. Inte sällan handlar det dessutom om unga med allvarliga psykiska problem som självskadebeteenden och anorexi och/eller diagnoser som autism.

Efter krav från RFSL och HBTQ-rörelsen har kirurgiska och hormonella könsbytesingrepp börjat utföras på personer långt under myndighetsålder. På en av landets största mottagningar, Karolinska i Stockholm opereras så unga personer som 14 år, dvs innan ens fullt genomgången pubertet. Inte bara kirurgiska ingrepp är i dessa åldrar oåterkalleliga, även att sätta in starka könshormonbehandlingar under puberteten får permanenta effekter.

SVT Uppdrag Granskning har kontaktat Karolinska för att få svar på hur många så unga personer man opererat men sjukhuset har vägrat svara på det. Man har även talat med föräldrar till barn som brottas med den här sorten könsidentitetsrelaterade tankar och som är oroliga för att sjukhusen utan att kontakta föräldrarna ska utföra könsbyten på barnen som dessa senare när de mognat kan komma att ångra.

Oroliga föräldrar berättar
En förälder berättar att det besked de fått från könsbytesvården är att de inte säger nej till någon, att man i stället ser det som jätteviktigt att ”bekräfta” de ungdomar som kommer och inte ifrågasätta deras uppfattning om att de lider av könsdysfori. Tvärtemot vad vetenskapen säger om att könsdysfori är en psykiatrisk diagnos får föräldrar också höra från könsbytesvården att ”det är en identitetsfråga – inte en diagnos”.

– Jag blir ju alldeles kall när jag förstår hur snabbt det kan gå och hur oförsiktigt man hanterar den här gruppen av faktiskt sköra människor, säger en orolig förälder till SVT och menar att den här sortens ingrepp inte bör utföras på personer som inte uppnått mogen ålder.

En annan förälder berättar för SVT Uppdrag Granskning att man haft problem med dottern som mått dåligt, haft det motigt i skolan och med kompisar och som nu plötsligt tror sig ha hittat orsaken till allt detta – att hon egentligen är en pojke. Föräldern berättar att detta kom som en total överraskning, man har inte sett några pojkaktiga beteenden hos dottern tidigare som skulle signalera att problemen har med könsidentitet att göra.

Föräldern misstänker också att könsbyte inte alls är lösningen för dottern. Problemen har inte försvunnit utan snarare ökat sedan dottern inledde sin könsbytesprocedur.

– Vi har sett att hon bara mått sämre efter att ha påbörjat den här resan, den här förändringen. Så vi är jätteoroliga att hon kommer fortsätta må ännu sämre om man driver den utvecklingen vidare. Det är förstås en jättestark oro som vi har.

Tillgänglig statistik visar också att den psykiska översjuklighet som finns i den här gruppen inte minskar bland de som genomgått ett könsbyte. Det är dubbelt så vanligt att personer med könsidentitetsstörningar begår självmord och det gäller även för de som tagit steget att byta kön.

En tredje förälder som SVT Uppdrag Granskning talat med vittnar också om med vilken lättvindighet könsbytesvården hanterar de ungdomar som söker sig dit. Föräldern berättar att deras 15-åriga dotter bara fick en enda fråga: ”Är du säker?” och sedan skrev remiss direkt med kommentaren ”Grattis, vad modig du är”. Ingen utredning kring om dotterns psykiska problem kunde bero på något annat.

– Vi hade nog förväntat oss att vuxna läkare, psykologer och kuratorer skulle kunna säga till en femtonårig person att vi tror att ditt problem handlar om helt andra saker. Att om de kommer fram till att så är fallet, att de skulle kunna säga att vi inte tror att du kommer må bättre av hormonbehandling eller en könskorrigering, utan vi tror att du behöver det här istället.

Könsbytesläkare avvisar kritiken
Per-Anders Rydelius, som är överläkare vid Kid-teamet på Karolinska, mottagningen som behandlar barn som diagnostiserats med könsdysfori ser dock inga problem med att operera bort brösten på flickor som just utvecklat dem och upplever övergången till kvinna från flicka som ovan och besvärlig.

– Om brösten plågar mig så att jag inte kan visa mig ute och inte kan vara med andra ungdomar, om jag inte kan gå i skolan, inte känna att jag trivs. Då är det väl rimligt att om föräldrar, vi professionella och ungdomen har den uppfattningen, hjälpa henne att slippa bysten, säger han till SVT.

Han får stöd av Olle Söder, som är hormonläkare på samma avdelning på Karolinska och är en av de läkare i Sverige som behandlat flest unga som söker för könsdysfori. Han menar att om en ung person gjort detta med könsbyte till en fix idé som dominerar tillvaron så är det hans uppgift att hjälpa dem att få som de vill.

Unga flickor får brösten bortopererade
Bara de senaste åren har Karolinska opererat bort brösten på 134 unga flickor i åldrarna 14-20 år. Några nationella riktlinjer eller regler för hur unga patienterna får vara finns inte. Skälet till att riktlinjer saknas är att det saknas vetenskaplig evidens för könsybytesvården som kan utgöra underlag för ett regelverk.

Många läkare opererar dock inte omyndiga personer utan föräldrarnas medgivande. Risk föreligger samtidigt att föräldrarna kan drivas av identitetspolitiska idéer och delvis vara orsaken till att barnet tror sig vara drabbat av könsdysfori.

Statistiken över ångrande otillförlitlig
Könsbytesoperationerna försvaras med statistik som visar att relativt få har ångrat sig, även om det förekommit. Statistiken grundar sig dock på hur det sett ut tidigare, där antalet som genomgått operationerna och hormonbehandlingarna varit mycket få och där ingreppen gjorts i relativt mogen ålder och efter mångåriga kontakter med sjukvården.

Läkare varnar nu för att ångerfrekvensen kan komma att stiga dramatiskt när könsbytena går ned i åldrarna och utförs på personer som kanske bara befinner sig i en pubertetsfas eller i själva verket lider av något helt annat men förletts att tro att det rör sig om könsdysfori. Att över hälften av de unga flickor som behandlas lider av andra psykiska diagnoser som anorexia, autism och självskadebeteenden pekar i den riktningen menar kritikerna.

Könsbytare som ångrat sig berättar
SVT Uppdrag Granskning har intervjuat Sametti som i unga år bytte kön i tron att hon led av könsdysfori. Idag ångrar hon sig bittert. Men ingreppen är irreversibla och kan inte återställas. Dem måste hon leva med resten av livet. Däremot har hon bytt tillbaka sitt juridiska kön till kvinna.

Det var när Sametti hörde om transrörelsen som hon upplevde att hon kom till klarhet om vad hon var – en transperson. Ganska snart efter könsbytet började Sametti dock tvivla och idag konstaterar hon att det inte var en lösning på hennes psykiska problem. ”Jag har inte hittat någon lösning på dem.”

En annan ung könsbytare som SVT intervjuat är “Mika”, som egentligen heter något annat och vill vara anonym eftersom hon fruktar kritik från transvärlden där hon menar att det finns ett tryck att inte gå ut offentligt med att man ångrat sitt könsbyte. ”Mika” genomgick för en tid sedan en könskorrigering och fick då lugnande besked från vården om att i princip ingen ångrar sig.

”Mika” gick därför vidare med könsbytet i tron att det skulle vara lösningen på hennes identitetsproblem och att orsaken till dessa var att hon var född i fel kropp.

– Jag såg det verkligen som att mitt största hinder i mitt liv var att min kropp inte speglar vem jag är. Om jag får löst den biten, då kommer många andra saker att bli betydligt lättare.

Men så blev det inte. ”Mikas” psykiska problem fortsatte, hon mådde fortfarande dåligt efter könsbytet. Hon upptäckte då att hon var långt ifrån ensam om att ångra sig och att upptäcka att könsbyte inte var svaret. Det finns numera till och med en term för den gruppen, ”detransitionerare” och forum på Internet för de som detransitionerat.

– Nu i efterhand tycker jag att det är helt sjukt rent ut sagt hur den här processen går till.

Förslag att sänka åldern för könsbyte kritiseras
Idag finns en undre åldersgräns på 18 år för att genomgå ett fullständigt könsbyte där könsorganen opereras bort. Efter påtryckningar från HBTQ-rörelsen har de rödgröna regeringspartierna dock aviserat att man vill sänka åldern till 15 år. Förslaget möter kritik från läkare som befarar att det kan utmynna i en regelrätt katastrof.

– Jag är rädd att vi inom bara några år betraktar det här som en skandal av Macchiarini-format, säger Christopher Gillberg, professor inom barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs universitet, till Expressen.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet riktar Gillberg tillsammans med flera andra akademiska auktoriteter på området skarp kritik mot det han menar är ett ansvarslöst experimenterande på en stor grupp ungdomar med psykiska problem. Han menar att det helt saknas vetenskapligt underlag för att behandla den här gruppen med kirurgiska och hormonella könsbyten och att ingen etisk granskning av verksamheten sker. Ofta sker de oåterkalleliga ingreppen på minderåriga dessutom i strid med föräldrarnas vilja.

Gillberg menar att det är olika ”påtryckningsgrupper” i samhället som ligger bakom den explosionsartade ökningen av unga som söker sig till könsbytesvården. Han får medhåll från en annan läkarauktoritet, Jovanna Dahlgren, professor vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, som också är kritisk och vittnar om att hon personligen känner till flera fall där personer som genomgått könsbyte ångrat sig.

Uppvaktade Socialstyrelsen med varnande skrivelse
Regeringsförslaget om sänkt ålder resulterade i att en grupp bestående av läkare, psykologer, forskare och föräldrar till barn som ångrat sina könsbyten i november förra året skickade en skrivelse till Socialstyrelsen där man kommunicerade sina farhågor och sin oro. Man anser att regeringen politiskt forcerar beslutet utan att det finns ett godtagbart utredningsunderlag kring problematiken med den kraftiga ökningen av unga med könsdysfori.

Skrivelsens författare konstaterade också att förekomsten av de som ångrar könsbyte förnekas och negligeras. Även SVT Uppdrag Granskning konstaterar att sådan politiskt obekväma uppgifter undertrycks. ”Det är en känslig fråga i transvärlden” berättar könsbytare som har ångrat sig och upplever att de inte får samma stöd därifrån nu som de fick när de ville byta kön.

I skrivelsen varnar man för att könsdysfori kan ”smitta” när det får stor medial uppmärksamhet och uppfattas som något av en trend. Många unga griper tag i informationen och invaggar sig själva eller övertygas av andra att det är könsdysfori de lider av. Den sortens spridning har tidigare konstaterats för andra psykiska åkommor som ätstörningar och självskadebeteenden. Och unga flickor är i samtliga dessa fall en särskilt utsatt grupp.

”Vi måste vara medvetna om att det finns en risk att det förutom ’äkta’ transpersoner också kan finnas unga personer som hittar och lockas av en lösning på sina problem som inte är rätt i längden. […] Riskerna med den snabba medicinska behandlingen av unga med plötsligt debuterande könsdysfori kan därför inte anses som acceptabla. […] Att okritiskt acceptera den kraftiga ökningen av personer som vill genomgå könskorrigerande behandling som att det är ett mörkertal som kommer fram i ljuset är farligt” står det bland annat i skrivelsen till Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen meddelade en månad efter mottagandet av skrivelsen att man inte kommer att agera på något sätt med anledning av denna. Om någon förälder till en ångrande könsbytare vill klaga hänvisar Socialstyrelsen dem till respektive lokal vårdgivare.