Sedan en tid tillbaka erbjuder två av Göteborgs stads öppna förskolor riktade tider till så kallade regnbågsfamiljer. Sannegården på Hisingen och Draken i Johanneberg. Syftet sägs vara att bryta normer.

Enligt Vårt Göteborg, Göteborgs stads tidning, ligger ett medborgarförslag från 2018 bakom idén och de reserverade tiderna är till för alla regnbågsfamiljer med barn i åldrar 0-6 år. Med regnbågsfamiljer avses familjer där en eller flera vuxna och/eller barn är hbtqi-personer.

– Öppna förskolan är en arena för nätverksskapande. Vi börjar med riktade tider för att regnbågsfamiljer lättare ska hitta varandra, ha ett tillfälle där de kan vara norm och prata om gemensamma frågor, säger Rebecca Ekberg, specialpedagog på öppna förskolan Draken.

Pedagoger på alla öppna förskolor har fått en grundutbildning i normer och hbtq-frågor.

– Det ligger i vårt uppdrag att nå ut till minoritetsgrupper och vi har även riktade tider för andra grupper, säger Katerina Voutsinas, förskollärare på öppna förskolan Sannegården.

Spränga normer

Även Göteborgs-Posten har gjort ett reportage om Draken.

– Kanske kan vi spränga lite normer och visa att det finns olika sätt att leva och bilda familj på, säger Rebecca Ekberg till GP.

Efter att medborgarförslaget blev verklighet har man fått både ris och ros i sociala medier.

– Det blev en het potatis och först då började vi förstå hur viktigt det här var. Vi blev ytterligare stärkta, det här är något vi ska kämpa för. För oss är det här praktisk demokrati. Ett medborgarförslag vinner laga kraft och det känns jättefint att kunna veta att det går att påverka i vår stad, säger Rebecca Ekberg.

En av de återkommande frågorna har handlat om varför man isolerar sig ifall målet är att bli inkluderad.

– Man sluts ihop med grupper av en anledning. Därför kan det vara skönt att komma någonstans där man är norm och slipper bli ifrågasatt med privata och väldigt intima frågor. Hur fick du barn? Hur gick det till? Det finns ju ingen som frågar mig det, säger Rebecca.

– Det är en väldigt allmänmänsklig del. När vi reser och hör någon annan prata svenska kanske vi väljer att interagera med dem. Det är det här igenkännandet, att här vill man vara nära varandra. Och detta forum har inte funnits förr, säger pedagog Kerstin Olsson.

Vända en lastångare

Vidare pekar man på utvecklingen de senaste decennierna.

– Jag tänker att det här är en process i samhället. Går vi tillbaka 30 år så har det hänt mycket. Det var inte alls länge sedan homosexualitet betraktades som en sjukdom i Sverige. Det tar tid att vända en lastångare, så är det med vissa saker. Därför är det ännu viktigare att det vi gör här syns och hörs, säger Kerstin.

LÄS ÄVEN: Kommun utnyttjar barn i Pridepropaganda