LEDARE • Det är svårt att undgå det mönster som gång på gång upprepar sig i den vänsterliberala sfären: när någon på högerkanten andas fel i närheten av ett utländskt konto är det “utländsk påverkan”, “hybridkrigföring” eller “demokratihot”. Men när vänsterliberaler själv klampar runt med utländska pengar och politiska påtryckningar i bagaget – då är det helt plötsligt en ädel kamp för demokrati.

Vi har sett det i USA: hela Trumps presidentskap förföljdes av påståenden om “Russia collusion” – samverkan med Putin för att vinna valet. En kampanj som visade sig vara grundlös, men som trots det eldade på medier, politiker och halva västvärlden under flera år. Liknande kampanjer har bedrivits i Rumänien, Ungern, Polen och Sverige – alltid med samma grundton: att allt konservativt eller nationalistiskt egentligen är ett ryskt projekt.

Men när vänstern och liberalerna själva springer utländska makters ärenden – då är det tyst. Eller ännu värre: då hyllas det som “internationell solidaritet” och “demokrati”.

När vänsterliberaler gör det – då är det “för demokratin”

Titta bara på hur svenska politiker gärna tar omvägar till Bryssel för att få sina åsikter godkända. Eller som när EU-parlamentarikerna Alice Bah Kuhnke (MP) och Emma Wiesner (C) åker till Ungern för att delta i Budapest Pride – ett rent propagandajippo iscensatt av EU:s vänsterliberala maktapparat för att provocera och undergräva en suverän nations folkvalda styre.

LÄS ÄVEN: Hårdnande Pride-krig mellan von der Leyen och Orbán

Och när Sverige inte skickar officiella representanter till Prideparaden i Budapest, då anklagar Bah Kuhnke (MP) den svenska regeringen för att vara “svag”.

– Svagt att inte stå upp för Sveriges värderingar när det verkligen gäller, sa Alice Bah Kuhnke, på plats i Budapest, till DN.

Man kan undra: är det verkligen svagt att inte delta i politiska manifestationer som har till syfte att påverka ett annat lands inrikespolitik?

Men det är så vänsterliberaler arbetar. Att påverka andra länder, med stöd av utländska NGO:er (icke-statliga organisationer), EU-organ, George Soros-finansierade tankesmedjor eller amerikanska bidragsprogram som USAID – det är alltid acceptabelt.

LÄS ÄVEN: USA har finansierat och utbildat journalister världen över

Till och med beundransvärt. Det är först när det är fel åsikter som framförs – alltså konservativa, nationalistiska eller populistiska sådana – som det helt plötsligt är ett hot.

“It’s OK when we do it”

Det gamla internetmemet “It’s OK when we do it” borde tryckas på de vänsterliberala partiprogrammen. För det är kärnan i deras logik. Dubbla måttstockar är inte ett undantag, utan själva grunden för hur de tänker – eller snarare, inte tänker.

Man kan knappt räkna alla gånger svenska vänsterliberala röster har varnat för utländsk påverkan. De anklagar alternativa medier som ifrågasätter utvecklingen i Sverige och Europa för att vara ”Putinvänliga”, svartmålar politiska motståndare som ”stödda av Kreml” utan några som helst bevis, och försöker ta kontroll över det fria ordet genom att stämpla obekväma åsikter som ”desinformation” och ”hybridpåverkan”.

LÄS ÄVEN: Sverige på plats och protesterar mot valet i Georgien

Men vem pratar om den massiva påverkan som EU bedriver, både ideologiskt och ekonomiskt, mot medlemsländer – men även utanför unionen – som inte lyder minsta vink? Vem granskar hur George Soros-fonder driver politiska kampanjer för ökad invandring, upplösta gränser och urholkad nationell suveränitet? Vem talar om den amerikanska närvaron – ekonomisk, medial och diplomatisk – i europeiska val?

Hyckleriet är inte ett misstag – det är ett medvetet vapen

Det här handlar inte om omedvetenhet eller naivitet. Det handlar om makt. Vänsterliberaler använder “utländsk påverkan” som ett slagträ – inte för att skydda demokratin, utan för att bevara sitt eget tolkningsföreträde. Att misskreditera motståndare som “främmande agenter” är en gammal totalitär taktik, välkänd från både Sovjetunionen och dagens Kina.

När vänsterliberaler är i opposition, skriker de om “informationspåverkan” och “valpåverkan”. När de själva styr, använder de samma metoder – men då heter det bland annat “utvecklingsbistånd”, “demokratiska projekt” “internationellt samarbete” eller “människorättsprojekt”.

En konservativ motstrategi krävs

Det är hög tid att avslöja denna dubbelmoral från vänsterliberaler, gång på gång. Att inte låta dem komma undan med sin självpåtagna roll som demokratins väktare, när de i själva verket underminerar verklig demokrati och hotar det fria ordet genom att förtrycka, misstänkliggöra och demonisera varje oliktänkande röst.

Nästa gång en vänsterliberal politiker talar om “utländsk påverkan” – fråga dem hur mycket pengar deras egna organisationer får från Bryssel eller George Soros. Och när de åker på nästa “solidaritetsresa” till Ungern, Polen, Georgien eller Israel – fråga dem varför de anser att det är deras sak att påverka folkvalda regeringar i andra suveräna länder.

Sanningen är tydlig: vänsterliberaler är inte emot utländsk påverkan. De är bara emot att förlora kontrollen över den.

Gillade du den här artikeln?

Om du uppskattar Samnytts innehåll bli då gärna prenumerant!

• Klicka för att se prenumerationserbjudanden.
• Den som vill stötta genom Swish kan skicka valfri donation till: 123 083 3350
• Vill du hellre donera på andra sätt finns mer information om det här

Försvarsmakten om flaggkampanjen: “Vi vill komma ifrån machokultur”