Statskassan ska dräneras på inte mindre än 36 miljarder skattekronor för en storsatsning på Bio-CCS, det vill säga infångning och lagring av koldioxid långt ned i planetens inre. Alla är inte lika entusiastiska som svenska staten över miljardrullningen. En av de mer högljudda kritikerna är fysikprofessorn Jan Blomgren.

Blomgren har tidigare ifrågasatt satsningen, inte minst den märkliga omständigheten att Bio-CCS påstås exklusivt kunna särskilja CO2-molekyler i atmosfären som härrör från förbränning av biologiskt material som ved och sopor, från CO2-molekyler med annat ursprung, något som enligt grundläggande naturlagar är omöjligt.

Men det finns också, menar Blomgren i en debattartikel i Svenska Epoch Times, anledning att ifrågasätta själva grundtanken; att vi måste sänka halten av koldioxid i atmosfären för att förhindra att jorden går under i en klimatkatastrof. I sammanhanget kan nämnas att andelen koldioxid i atmosfären är extremt liten: cirka 400 miljondelar (ppm).

Åberopar Henrys lag

Hjälp med detta ifrågasättande har Blomgren fått från en av sina läsare, Gunnar Holmgren, som har en bakgrund som profes­­sor i fysik, även om han nu har gått i pension. Holmgren åberopar Henrys lag om hur gaser beter sig när de löses i vätska för att problematisera ambitionen att minska CO2-koncentrationen i atmosfären.

Blomgren förklarar att CO2-molekylerna rör sig med hög hastighet i atmosfären, flera hundra meter i sekunden. Eftersom jordens yta till 70 procent täcks av ocea­­ner är chansen stor att en CO2-molekyl träffar och penetrerar vattenytan. När de väl löst sig i vattnet har den avsevärt svårare att göra den omvända resan, på grund av att den inte kan rör sig lika snabbt i vatten som i luften.

LÄS ÄVEN: Experten: Lagring av koldioxid ”magiskt tänkande” – bör läggas ned

Det här innebär, förklarar Blomgren, att väldigt mycket koldioxid har ackumulerats i haven, närmare bestämt 50 gånger än vad som idag finns i atmosfären. Det har med tiden etablerats en balans mellan koldioxiden i atmosfären och den i haven. Det innebär att om man plockar bort 100 CO2-molekyler ur atmosfären så kommer haven att släppa ifrån sig 98 nya.

Hur mycket koldioxid man än försöker fånga in från luften kommer nuvarande CO2-halt att bestå. En meningslös sysselsättning alltså, men som svenska staten ändå vill satsa 36 skattemiljarder på i stället för att laga hålen i välfärden.

Exemplifierar med en flaska läsk

Blomgren exemplifierar pedagogiskt med vad som händer när man öppnar en flaska kolsyrad läsk. Kolsyra är inget annat än koldioxid löst i vatten under tryck. När flaskan öppnas försvinner trycket och koldioxiden börjar släppas ut. Får flaska stå ett tag försvinner det mesta av kolsyran/koldioxiden och vi säger att den är “avslagen”.

Det är en Sisyfos-liknande uppgift att fånga in koldioxid ur atmosfären, konstaterar Blomgren. Han uppmanar därför regeringen och Energi­myndigheten att fundera över hur klokt det är att spendera 36 miljarder kronor på ett sådant projekt.

LÄS ÄVEN: Stockholm storsatsar på “makalös manick” som ska rädda klimatet