Samhällsnytt har tidigare rapporterat om massdöden bland äldre i Sverige och hur den katalyserats av riktlinjer och beslut om så kallad triage, där äldre till följd av resursbrist fråntagits rätten till vård. Nu berättar Dagens Nyheter om  hemligstämplade dokument utfärdade av en S-märkt inkompetent beslutsfattare i Stockholm som fått toppjobb i belöning och som förklarar varför de gamla lämnats neddrogade i sticket att dö av andnöd.

Det är den tidigare uppmärksammade journalisten Maciej Zaremba som i en artikel längre i DN belyser hur lagar och etiska principer satts ur spel under coronaepidemin. en stor del av förklaringen till massdöden i corona bland de äldre hittar han i en sekretessmarkerad och “ljusskygg order” till vårdgivarna, dokument som i sin tur är en produkt av ett system präglat av inkompetens där den högste chefen fått tjänsten trots avsaknad av meriter.

Anhöriga har slagit larm om hur de upptäckts att deras äldre släktingar i stället för vård för sin covid-19 pumpats fulla med morfin i syfte att påskynda döden. Det har rört sig om personer som med rätt vårdinsatser kunnat räddas till livet och fås att tillfriskna, något som i flera fall också skett när anhöriga flyttat sin släkting från den palliativa vården och sett till att de fått riktig vård.

Anmälningarna om sådan vanvård till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) kan räknas i åtskilliga hundratal och i många fall handlar det om att äldre patienter helt nekats vård. Sjuka bosatta på äldreboenden har ofta inte ens fått komma till sjukhus eller besökts av en läkare.

I anmälningarna framkommer att anhöriga som protesterat fått höra att det finns “skarpa direktiv” om att inte erbjuda de gamla vård och inte skicka dem till sjukhus. Det har emellertid varit svårt att få fram konkreta handlingar där detta anges svart på vitt.

I vissa fall har efterforskningar lett till att man hittat “lokala instruktioner” men Ivo har enligt vad Zaremba erfar inte ansträngt sig särskilt mycket med att gå till botten med problematiken och dess ursprung. Han menar att inspektionsmyndighetens vilja att mer övergripande förstå vad det är som händer kan ifrågasättas.

Zaremba har därför på egt initiativ sökt efter och gått igenom de dokument med instruktioner och beslut som fråntar äldre den vård de enligt lag och etiska principer har rätt till.

DN-journalisten uppger sig dessutom ha haft tur genom att ha fått dokument utlämnade av misstag som är stämplade med sekretess och som beslutsfattare inte velat ska komma till medias eller allmänhetens kännedom. I andra dokument har beslutsfattarna i stället genom att utelämna uppgifter gömt sig så att de ska slippa ställas till svars. I ytterligare några fall har intensiva påtryckningar gett resultat och sekretessen hävts.

Av utlämnade dokument med rubriker som ”Vägledning vid medicinsk prioritering” och ”Styrande regelverk” framgår att man från beslutsfattande håll, mot bakgrund av en vård- och omsorgsapparat och krisberedskap som under lång tid satts under sparbeting och prioriterats ned, skickat ut direktiv om att gamla människor inte ska erbjudas sjukhusvård om de insjuknar i covid-19 och helst inte ens kostas på någon provtagning, lungröntgen och så vidare.

Patienter som upplevs som trötta, har svårt att gå i trappor, har problem med minnet, behöver hjälp med matlagning och hygien eller har ramlat och brutit något ben i kroppen ska enligt de dokument Zaremba bortprioriteras direkt. Om resurserna ändå inte räcker till går man vidare med andra kriterier.

Eftersom handlingarna delvis är skrivna på medicinsk yrkesjargong ber Zaremba för säkerhets skull två läkare och läkarutbildare att kontrollera så att han inte som lekman missuppfattat något. Det har han inte.

De två läkarna bekräftar att dokumenten i klartext säger att “det är fritt fram för den som fattar beslutet att inte göra något för patienten” och att “det framgår klart att inte alla patienter ska få den vård som sjukhusen kan erbjuda”. Andra läkare har konstaterat att den neddrogning av covid-sjuka äldre som skett är inte ens kan kallas för dödshjälp eftersom de här patienterna inte velat eller uttryckt några önskemål om att få hjälp att dö.

Tidigare kartläggningar och kategoriseringar av patienter som i olika grad av “skörhet” har under corona-epidemin blivit föremål för ändamålsglidning och i vissa fall använts på motsatt sätt än vad det var tänkt. I stället för att erbjuda de skröpligaste extra vårdinsatser fråntar man dessa patienter rätten till vård helt och hållet.

Det står i direkt strid med Patientlagens 1 kap 6 §: ”Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården” men när man skurit ned på antalet vårdplatser och vårdanställda väger lagens bokstav som det förefaller lätt.

Högst upp i beslutspyramiden som ansvarig för beslut och riktlinjer som fråntar Stockholmsregionens gamla sin rätt till vård om de insjuknar i corona finns enhetschef Christoffer Bernsköld. Han avvisar dock kritiken när han ställs mot väggen av DN. Bernsköld säger att han ”känner sig trygg” med att läkarna vet vad de gör. Oklarhet råder samtidigt om huruvida enhetschefen själv vet vad han gör, är kompetent att fatta de beslut han fattar och förstår vad dessa fått för konsekvenser.

Frågetecken om ger utnämningen av Bernsköld, som helt saknar medicinska meriter i motsats till det stora flertalet andra som sökte tjänsten när den utlystes där en majoritet var medicinare eller hade annan vårdutbildning på högskolenivå eller åtminstone någon form av högskoleexamen. Bernsköld har ingen högre utbildning överhuvudtaget

Han var när han gavs den centrala tjänsten arbetslös yrkespolitiker, gammal SSU:are och ledamot av Socialdemokraternas styrelse. Trots avsaknad av meriter som borde gjort att hans ansökan inte ens borde ha tagits i beaktande, gick han före samtliga välmeriterade sökanden och fick jobbet.

Hur detta kunde ske är förenat med ett stort frågetecken, men enligt Zaremba handlar det om nepotism där inflytelserika politiker kan belöna varandra med toppjobb, något som utgör en stor fara när de inte har kompetens för det de sätts att ansvara för. I det här fallet kan det ha kostat ett stort antal äldre människor livet.