Genom att använda förbjudna ämnen, som producerar kraftiga växthusgaser, bryter Kina mot Montrealprotokollet.

Det så kallade Montrealprotokollet är ett internationellt avtal utformat för att skydda ozonskiktet. Syftet är att fasa ut produktionen av substanser som tros orsaka ozonhål. Det har beskrivits av FN:s tidigare Generalsekreterare Kofi Annan som: “Kanske det mest framgångsrika internationella avtalet hittills”.

I ett försök att avgöra vilka företag som bryter mot avtalet har ett globalt detektivarbete utförts. Ämnet man spårat är fluortriklormetan, även kallat CFC-11, en kemikalie som kan användas vid tillverkning av isolering. CFC-11 har över 5000 gånger kraftigare negativ påverkan på klimatet än koldioxid.

CFC-11 förbjöds redan 1987, då det ansågs vara en av de största orsakerna till utarmningen av ozonskiktet, som skyddar jorden från solens cancerframkallande ultravioletta strålning. Ämnet gör även skada på marknivå, då det påverkar växtlivet.

Montrealprotokollet har hyllats som ett kraftigt verktyg i kampen mot miljöförstöring och målet var att få bort ämnena på listan helt redan 2010. Fyra år senare upptäckte dock forskaren Stephen Montzka något konstigt.

Det finns idag tre olika metoder för forskare att upptäcka förekomsten av CFC-11. Vid kontrollmätningar syntes det tydligt att nivåerna sjönk under de första tre åren sedan förbudet men under 2014 överraskades forskaren av att halterna av CFC-11 gjorde mystiska “skutt” i statistiken.

–Jag kunde inte förstå att ingen uppmärksammat detta. Eller var det jag som gjort något fel i labbet? Säger Montzka, in en intervju i Scientific American.

Resultaten visade att halten CFC-11 fortfarande sjönk om än i allt mindre takt. I vissa prover verkade den dock öka. Stephen Montzka undrade hur detta var möjligt, då Montrealprotokollet förbjudit användandet.

Detta blev startskottet till jakten på källan. Någon måste ha återupptagit produktionen, men vem?

Vissa hävdade att utsläppen kom från tidigare produktion. Läckage från kasserade kylskåp och gammal isolering i byggnader. Men Montzka uppskattade att utsläppen av CFC-11 stigit till 67 000 ton per år. Det var för mycket för att förklaras bort som rester av tidigare produktion.

Efter tre års detektivarbete, med mätningar världen över, ledde spåren till Kina. Väl där undersöktes över 1000 företag i jakt på ämnet.

Genom infiltration och intervjuer med anställda lyckades man slutligen lokalisera 18 fabriker som de skyldiga.

– Det är allmänt känt att detta är ett förbjudet ämne, säger Avipsa Mahapatra, chef för Environmental Investigation Agency.

Hon förklarar vidare att det var uppenbart att produktionen skedde med tillstånd av lokala myndigheter. Vissa affärsmän skröt öppet om hur de förvarnas om regeringens tillsatta kontroller.

Kina är i en byggboom och efterfrågan på isolering är enorm och riskerna att åka fast är i det närmsta obefintliga, förklarar Mahapatra.

Vad konsekvenserna kommer att bli vet vi inte än. Kinesiska myndigheter hävdar dock att de är “ivriga att åtgärda detta”.