DEBATT • Den hypotes som dominerar dagens uppskruvade klimatdebatt är att temperaturförändringarna beror på en ökad mängd koldioxid i atmosfären, huvudsakligen orsakad av människan. I själva verket är det mer än något annat vår planet som själv som styr över huruvida det blir varmare eller kallare. Detta genom variationer i jordaxelns lutning.

Klimatvariationerna är en följd av Nord- respektive Sydpolens migration. Migrationen framgår av bilden ovan. Magnetiska Nordpolens (Magnetic Dip Pole) vandring beräknas har startat runt år 1830 och var minimal i början men har senare gått in i ett mer accelererande förlopp. Den har emellanåt stannat upp men återstartat igen.

Tre nord- och sydpoler

Jorden har tre olika nordpoler och därmed också sydpoler
• Geografiska
• Magnetic Dip Pole
• Geomagnetic Pole.

Den sistnämnda är inte en specifik punkt på jordens yta. Den har en diameter på några kilometer och finns nu på ön Ellesmere i Kanada. Den befinner sig cirka 1 100 km från sin magnetiska ”Dip Pole”, som hela tiden är på vandring mot Sibirien. Då förbindelsen till syd passerar jordens flytande inre blir förbindelsen skev. Dess magnetosfär skyddar oss från kosmos och solens strålning.

Egentligen är det mer komplicerat, då den magnetiska nordpolen har delat på sig och en mindre del driver västerut mot Kanada och Nordamerika, vilket försvårar väderförhållandena där. Vid aktuella Dip Poles pekar kompassens nål rakt ned mot jordens inre.

Polerna kan byta plats

Den stora frågan är om polerna helt kommer att skifta plats, som de gjorde för ca 780 000 år sedan eller kommer att återgå, som har hänt några gånger tidigare med cirka 12 000 års mellanrum. Ett pulserande fenomen i Vintergatan styr förloppet. Den senaste innebar då en cirka 1 000-årig period med svåra väderförhållanden med bistert klimat och stora umbäranden för Europa.

Fenomenet Sydatlantiska avvikelsen (Anomaly, The Bermuda Triangel in Space) startade också samtidigt med magnetiska Nordpolens resa. Den har över området gett ett minskat skydd mot solens strålar.

Området expanderar såväl österut som västerut. Det magnetiska skyddet inom området minskar fortare än i omkringliggande områden. Samma minskning som generellt tar 100 år, sker på 5 år inom området.

Området omfattar östra Sydafrika över Sydafrika och Sydatlanten till Sydamerika med Chile och Brasilien samt väster därom ut i Stilla Havet. Fenomenet har studerats av professor (geofysik) John Tarduno (University of Rochester) under många år på Sydafrikanska kontinenten.

FN och EU feltolkar

Detta påverkar jordens magnetfält som nu är försvagat, vilket också får till följd att Jetströmmarna gör stora U-svängar och fragmenteras. Varm ekvatorluft drar därför norr respektive söder ut. Det får till följd att kall ishavsluft drar mot ekvatorn i de omvända U-svängarna.

Det är detta de ”lärde” i FN och EU försöker tolka som klimatpåverkan av koldioxiden med sin IPCC-datorsimulering med mest gissade faktorer. Solens påverkan måste ha negligerats eller åsatts ett för lågt värde, till förmån för koldioxiden, som är en obevisad tes.

Redan på 1800-talet påvisade kemisten William Henry, med sin Henrys lag att det är partialtrycket som med temperaturen påverkar om haven avger koldioxid eller suger den till sig. Varmt havsvatten avger medan kallt suger till sig koldioxid. Haven innehåller 40 – 50 ggr så mycket koldioxid som luften.

Professor (geofysik) Ole Humlum, Climate4you, har i sin forskning redovisat att koldioxidhalten i luften ändras cirka 8 – 10 månader efter ändringen av havsvattentemperaturen. Därför kan koldioxiden inte påverka vattentemperaturen.

Al Gore hade fel

Även i Al Gores film ”Den obekväma sanningen” kom förändringarna i temperaturen före ändringarna av koldioxidhalten, men ingen reagerade då officiellt på det. Med denna som grund spåddes att Grönlandsisen skulle vara borta år 2013/2014 och Grönland helt översvämmat.

Svaret vet vi. Al Gore och FN/IPCC fick Nobels Fredspris för detta trots sina grova felaktigheter. Vad nu denna ovetenskapliga gissning hade med fred att göra dessutom.

Albert Einstein redovisade 1917 sina tankegångar i ”Quantentheorie der Strahlung für Physik”, om att gaser som är aktiva i det infraröda spektrumet (såsom koldioxid och vattenånga) är i jämvikt och sänder ut lika mycket energi som de absorberar. Det innebär att koldioxiden inte ger upphov till värme utan är helt neutral. Det finns därför inget samband mellan ökande koldioxidhalt och ökande värme.

Jakten på koldioxid är därför inte meningsfull. Naturen reglerar själv koldioxidhalten i luften.

Ingvar Åkesson