I Dagens Juridik skriver en före detta kriminalpolis att det är Sveriges domstolars oförmåga och ovilja att tillämpa en rimlig bevisvärdering som är det stora problemet i kampen mot den organiserade brottsligheten. Han menar att det i princip inte krävs någon teknisk bevisning alls rörande sexualbrott medan massiv teknisk bevisning inte räcker för fällande dom vid gängkrigen.

I Tyskland är uppklarningsprocenten vid gängskjutningar 96 procent, skriver före detta kriminalpolisen Anders Bergstedt i artikeln, medan motsvarande siffra i Sverige ligger på endast 6-7 procent.

En av förklaringarna sägs vara att knappt några bevis räcker för att fälla vid dessa brott. Samtidigt konstaterar Bergstedt att det är raka motsatsen gällande sexualbrott. Där krävs det ingen teknisk bevisning alls, vilket domen mot “Kulturprofilen” Arnault visar, en dom som fått kritik eftersom han dömdes enbart genom vittnesmål utan teknisk bevisning.

Flera exempel på friande domar trots stark teknisk bevisning
Bergstedt menar att höjningen av beviskraven för gängkrigsrelaterade brott är “direkt stötande“. Han tar upp flera exempel.

Hovrättens friande dom mot den 24-åring som dömts till 18 års fängelse för dödsskjutningen mot gängledaren i en bil i Bromma, som Bergstedt menar startade en negativ utveckling vad gäller att kunna få till stånd fällande domar. I det fallet friades 24-åringen trots en kompakt teknisk bevisning med DNA, krutstänk och telefonpejling. Det enda som krävdes var att försvararen påstod att den tekniska bevisningen kunde kommit från ett annat tillfälle.

I Västerås åtalades inte ens en misstänkt trots att dennes DNA fanns på automatvapen som användes för skjutningen mot en polismans bostad.

I ett annat fall överklagar försvararen nu domen på tolv års fängelse för den 35-åring som dömdes för medhjälp till mord och tre fall av försök till mord i tre fall efter en gängskjutning i ett parkeringsgarage i Östberga i södra Stockholm. Där ansåg rätten att en annan gärningsman var utesluten men samtidigt att det inte är bevisat att han har hållit i skjutvapnet trots att hans DNA fanns på mordvapnet.

“Ett hån mot rättsväsendet”
Bergstedt skriver att domstolarna i Sverige “söker efter och konstruerar möjligheter att frikänna“. Försvarare använder nu argumenten från fallet i Bromma för att få andra frikända, där de anför att DNA “kan ha avsatts tidigare“, menar han.

Denna sortens försvar, som accepteras av domstolarna, beskriver Bergstedt som ett “hån mot rättsväsendet” och “en skam” om det leder till frikännande. Han kritiserar både åklagare och domstolar som vägrar “se hela bilden” och “gör allt för att frikänna” och dessutom “dömer till rent löjliga straff“.

Som exempel nämner han den 24-åring som fick endast 18 månaders fängelse för att år 2012 ha dödsskjutit sin 17-åriga flickvän i huvudet.

“Poliser ger till slut upp”
Denna utveckling, som Bergstedt kallar “domstolarnas svek” leder till att poliser som kämpat hårt till slut ger upp. Han avslutar med att konstatera att straffskärpningar och fler poliser är meningslösa så länge som “domstolarna anser sig stå fria från polisens och samhällets förväntningar“.