För tre av av de fyra Tidöpartier som utgör regeringsunderlaget har elkris, inflation, gängkriminalitet, krig i närområdet och Natoansökan getts prioritet. Det fjärde partiet i konstellationen, Liberalerna, finner det emellertid ”mycket bekymmersamt” att regeringen inte i stället valt att placera transfrågan överst på agendan.

Uppskattningsvis en bråkdel av en promille av landets invånare vill fritt kunna byta juridiskt kön utifrån hur de upplever sig själva i livets olika faser – man idag, kvinna imorgon eller kanske ”icke-binärt gender-fluid”. För Liberalerna är den här gruppens rätt till könsfrihet så viktig att man nu vill spräcka regeringen, runda Sverigedemokraterna och i stället göra upp med vänsteroppositionen. Det hoppas man få M och KD med sig på.

Vill ”göra en deal vänsterut”

Anna Starbrink gör sin första mandatperiod i riksdagen för Liberalerna. Hon brinner för sexuella minoriteter i allmänhet och transpersoner i synnerhet. I ett utspel manar hon nu såväl statsråden från det egna partiet som de i M och KD att bryta upp Tidösamarbetet med SD för att i stället ”göra en deal vänsterut” i syfte att driva igenom fritt juridiskt könsval.

– Det är ingen hemlighet att SD inte vill ha det här, säger hon till media och spekulerar i att det är skälet till att regeringen inte kommit till skott med det lagförslag som tidigare aviserades till den 21 februari.

I tisdags passerades dessutom deadline för regeringens att lägga fram propositioner som ska hinna föreläggas riksdagen under våren innan sommaruppehållet. Starbrink är upprörd över att inget lagförslag om fritt könsval finns på bordet och att regeringen inte gett någon förklaring till varför.

Hon får medhåll i sin kritik av Carl Otto Engberg som är ordförande för Liberalernas sidoförbund BBT-liberaler. ”Mycket bekymmersamt”, konstaterar han och ser frågan som ”en viktig prioritering” för regeringen.

– Jag är mycket kritisk till att det drar ut på tiden, beklagar han sig i en kommentar till DN.

Han vill samtidigt inte klandra jämställdhetsminister Paulina Brandberg från det egna partiet för att regeringen ”drar benen efter sig”, trots att frågor som rör sexuella minoriteter ligger på hennes bord. I stället pekas kristdemokratiska sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johanssons ut som syndaren i sammanhanget.

Kritik också från motsatt håll

Från andra hållet har tvärtom kritik riktats mot att Ankarberg Johansson valt att inte skrota den lagrådsremiss som den förra vänsterregeringen lämnade efter sig där man inte bara vill frikoppla det juridiska könet från kirurgiska könsbyten utan också sänka åldersgränsen så att även barn ska tillåtas byta kön.

Redan idag experimenteras det, efter påtryckningar från den vänsterradikala HBTQ+-rörelsen, på barn med så kallade pubertetshämmare – starka droger som stoppar barnens utveckling och som visat sig ge mycket allvarliga biverkningar och men för livet. Från identitetspolitiskt håll menar man dock att barnens – eller deras föräldrars – uppfattning om vilket kön de vill tillhöra väger tyngre.

I några av Sveriges grannländer är det idag tillåtet att byta juridiskt kön fram och tillbaka som man själv vill och uppfattar sig identitetsmässigt för ögonblicket. I Storbritannien har däremot ett sådant lagförslag blockerats av den borgerliga regeringen. Förväntningar finns från väljarhåll att den regering med liknande politisk hemvist som styr Sverige idag ska göra samma sak.

Den handfull personer som skulle vara betjänta av en lagändring om fritt juridiskt könsval anser sig dock utgöra en ”utsatt grupp”. Inom idrottsvärlden pågår samtidigt en infekterad debatt om män som valt att identifiera sig som kvinnor som ett sätt att få tävla i damlag och därmed kunna hamna på de prispallar som tett sig ouppnåeliga på herrsidan.

Kvinnoorganisationer oroade

Många kvinnor finner det också olustigt att män genom att påstå att de upplever sig som kvinnor ges tillträde till damernas omklädningsrum och toaletter. Även på vänstersidan där HBTQ-kraven är som starkast finns interna konflikter där feministiska kvinnoorganisationer är kritiska och menar att kvinnor vars rättigheter man länge kämpat för nu drabbas när vem som ska betraktas som en kvinna blir allt luddigare.

Men kvinnorörelsen kritik och farhågor avfärdar HBT-liberalernas Carl Otto Engberg som ”skrämselpropaganda”. Partikamraten och riksdagsrookien Anna Starbrink går ett steg längre och kallar det ”förfärligt” hur kvinnorörelsen ”misstänkliggör transpersoner” för att stoppa det hon kallar en ”viktig frihetsreform”.

Omfattas inte av Tidöavtalet

Hon har dock rätt i att Sverigedemokraterna är uttalat kritiska till idén till fritt juridiskt könsval. Man delar kvinnoorganisationernas oro samtidigt som man ifrågasätter om transpersoner verkligen skulle vara behjälpta av en dylik lagändring.

– Man kan fundera vad syftet är med det hela. Vi menar att folkbokföringsregistret urvattnas. Statistiken riskerar att bli spretig, säger SD:s socialpolitiska talesperson Linda Lindberg i en kommentar till media på Liberalernas utspel.

Hon vidgår samtidigt att de tre regeringspartierna formellt kan köra över SD i frågan och göra upp med vänsteroppositionen, S, MP och V, så som Starbrink föreslår utan att det skulle utgöra något avtalsbrott

– Det här är inget som vi har i Tidöavtalet.

I torsdags hölls en frågestund i riksdagen under vilken sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) fick en fråga om när regeringen planerar komma med ett lagförslag och fritt juridiskt könsbyte. Svaret blev att det inte finns något datum för det men att lagrådsremissen från den förra vänsterregeringen fortfarande utgör mallen för ett kommande lagförslag.