➤ Den svenska regeringen är bekymrad över att journalister i landet agerar visselblåsare på den internationella arenan och berättar om det som de anser på många områden prekära tillståndet i Sverige. Nu överväger regeringen att stifta en lag där journalister som rapporterar ofördelaktigt om Sverige ska kunna straffas för “utlandsspioneri” för att, som det formuleras, “ha skadat Sveriges relationer till andra länder”.

Formellt saluförs lagförslaget under den nya brottsrubriceringen “utlandsspioneri” och som kopplat till Sveriges militära insatser i utlandet. Förslaget kräver att ändringar i grundlagen görs som skulle begränsa yttrande-, åsikts- och tryckfriheten. Även meddelarfriheten föreslås begränsas så att en person som lämnat ofördelaktig information om Sverige till en journalist ska kunna eftersökas av statsmakterna.

Kritiker, bl.a. krigsjournalisten Johanne Hildebrandt, menar att det är en farlig lagstiftning som inte hör hemma i en demokrati. Tryckfrihetsexperten Nils Funcke säger i en kommentar att det saknas exempel på händelser på det område man hänvisar till som skulle motivera en sådan lagändring.

Däremot finns i närtid ett flertal exempel där regeringen uttryckt ogillande över att svenska opinionsbildare förmedlat en mindre smickrande Sverigebild till omvärlden och att man då använt just formuleringar som att det “skadar Sveriges relationer till andra länder”.

Alltfler menar att Sverige befinner sig på en rutschkana utför – välfärden krackelerar, skolresultaten är i botten, problemen och kostnaderna för invandringen och den “humanitära stormakt”-politiken skenar bortom all kontroll, polisen är i kris, den militära försvarsförmågan närmast obefintlig, islamistisk terrorism och antisemitism brer ut sig osv.

En del av dem som menar detta är opinionsbildare och journalister. Och några av dessa vill inte bara väcka opinion inom landet utan också berätta för omvärlden om det som i Norge brukar kallas för “det svenska tillståndet” och är ett uttryck för den diametrala motsatsen till den Sverigebild som förr dominerade i vårt västra grannland.

Till följd av den internationella rapporteringen från Sverige har bilden av vårt land kantrat också i många andra länder. Där Sverige tidigare framhölls som föredöme används det nu allt oftare som avskräckande exempel. Detta bekymrar den svenska regeringen.

Redan tidigare har regeringen genom vad som kritiserats som ministerstyre försökt få bukt med att det man betraktar som illojala svenska opinionsbildare gör hål i den som de upplever glättade fasad som regeringen, UD och andra officiella marknadsföringsorgan av Sverige vill förmedla till omvärlden. Ett av de mer uppmärksammade exemplen är när statsminister Stefan Löfven personligen attackerade författaren och journalisten Katerina Janouch som berättat om missförhållanden i Sverige för tjeckisk media.

Nu vill regeringen gå ett steg längre för att ta kontroll över vilken Sverigebild som torgförs internationellt. I vägvalet mellan att förändra den politik som allt starkare ifrågasätts också internationellt och att återställa fasaden väljer man det senare.

Regeringen uppdrog därför för en tid sedan åt enmansutredaren Runar Viksten att ta fram ett förslag på hur man med lagens hjälp kan stoppa den som genom att tala eller skriva ofördelaktigt om Sverige inför internationella åhörare “skadar Sveriges relationer till andra länder”. Förslaget ligger nu färdigt på regeringens bord för omvandling till proposition, och vad som föreslås är en grundlagsändring där den som förmedlar något negativt om Sverige till utlandet ska kunna dömas för utlandsspioneri.

Viksten föreslår i sitt lagförslag att den som gör sig skyldig till utlandsspioneri av normalgraden ska kunna dömas till mellan två och fyra års fängelse medan den som talar verkligt illa om Sverige i internationella sammanhang bör kunna dömas för grovt utlandsspioneri till upp till åtta års fängelse.

I utredningen hävdas och läggs stor tonvikt vid att det är vanligt förekommande att underrättelsetjänster i andra länder rekryterar journalister för att sprida desinformation. Demokratiska val som går i en “oönskad” riktning, exempelvis britternas beslut att lämna EU eller amerikanernas beslut att välja Donald Trump till president har beskrivits som regisserade av främmande makt – oftast Ryssland – genom infiltration av opinionsbildande aktörer som med hjälp av desinformation lyckats dupera väljarna.

Detta är en anklagelse som numera är flitigt förekommande också i Sverige mot enskilda opinionsbildare och de växande medieaktörer som rapporterar kritiskt om samhällsutvecklingen och regeringspolitiken. Dessa personer och aktörer sägs sprida desinformation och “falska nyheter” om Sverige och misstänkliggörs för att göra detta på uppdrag åt främmande makt – återigen oftast Ryssland – med syfte att destabilisera Sverige politiskt. Viksten menar att “det vore naivt” att tro att dessa aktörer inte står på främmande makts lönelista.

Från journalistiskt håll är man kritisk till lagförslaget. “Det hör inte hemma i en demokrati med fri press. Detta är en farlig lagstiftning som makthavare i framtiden kan använda hur som helst”, säger exempelvis den välrenommerade krigskorrespondenten Johanne Hildebrandt. Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke, som också är VD för den publicistiska paraplyorganisationen Utgivarna, sågar lagförslaget. Han menar att det saknas grund för att införa en sådan lag och implicerar att motivet därför kan vara ett annat än det uppgivna.