Under pandemin kritiserades många kommuner för att äldre ofta dör i ensamhet. Detta var dock något som redan innan pandemin var vanligt.

I början av februari rapporterade flera medier om att en granskning utförd av Inspektionen för vård och omsorg, IVO, visat att många människor på särskilda boenden som insjuknat i covid-19 dött i ensamhet. Det som då framkom utgör dock ingen större avvikelse från vad som även annars förekommer.

I ett exempel dog 641 personer på särskilda boenden i Sörmland under 2019 varav 110 stycken, eller 17,2 procent, var ensamma vid dödsögonblicket. 2020 ökade det ytterligare till 20,2 procent. 2012 låg andelen på 10,8 procent. Även på riksnivå ser siffrorna liknande ut.

LÄS ÄVEN: Allt färre vill in på äldreboende – räds massdöden i covid-19

Medan man på vissa boenden sätter in extra resurser ifall en boende är på väg att dö och anhöriga inte kan närvara, görs inget alls på andra håll. På vissa boenden finns en uppfattning om att det inte är lika vanligt att man gör det i dag jämfört med tidigare.

Fragmentisering

Enligt Ingmar Skoog, professor vid Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet, speglar de olika förfarandena en allmän fragmentisering inom äldreomsorgen.

– Ofta är det väldigt olika linjer på olika ställen och just chefsskapet har en väldigt stor betydelse för hur de äldre på boendena blir omhändertagna, hur personalen trivs och hur man arbetar med de äldre, säger han till SVT Nyheter.