I Istanbul är missnöjet stort med den svenska S-regeringens vägran att lämna ut eftersökta misstänkta kurdiska terrorister som fått en fristad i Sverige. Magdalena Andersson hoppas nu att miljardbelopp av de svenska skattebetalarnas pengar i garantier till ett korruptionsomgärdat järnvägsprojekt i Turkiet med ett Putin närstående bolag som byggherre ska blidka landets islamistiska regim så att man slutgiltigt säger ja till Sveriges medlemsansökan i Nato. Det skriver Dagens Nyheter.

Det är Exportkreditnämnden (EKN) som regeringen beordrat ställa ut tre miljarder svenska skattekronor i lånegaranti till ett stort järnvägsprojekt i Turkiet. Projektet har kantats av korruptionshärvor och byggentreprenören, REC i storkoncernen Rönesans, har dessutom nära kopplingar till Rysslands halvdiktator Vladimir Putin. Risken är stor att de svenska skattebetalarna blir blåsta på pengarna.

Byggbolaget anses också vara nära lierat med Erdogan och hans regering och det kan därför vara strategiskt för Sverige att gynna just det företaget. Byggbolaget har bland annat uppfört Erdogans lyxiga presidentpalats med 1 150 rum (!) i huvudstaden Ankara med den facila prislappen på motsvarande sex miljarder svenska kronor. Även det byggprojektet kantades av korruptionshärvor.

Regeringen förnekar

Även om den svenska S-regeringen officiellt förnekar det, pekar det mesta på att den märkliga lånegarantin är ett sätt för statsminister Magdalena Andersson (S) och utrikesminister Ann Linde (S) att tina upp de frostiga relationerna med Turkiets president Erdogan och hans islamistiska AKP-regim.

Någon alternativ förklaring finns enligt bedömare inte till att myndigheten gett klartecken till en lånegaranti i den här storleksordningen och till ett projekt av det här slaget som man vid en politiskt opåverkad kreditbedömning med största säkerhet skulle ha sagt blankt nej till. EKN erkänner också att det handlar om ett “högriskprojekt” som man om inga andra motiv funnits alltså inte skulle ha befattat sig med.

Alternativ till utlämning av misstänkta terrorister

Men risken att Turkiet inte ratificerar Sveriges medlemskap i Nato är också överhängande och den väger tyngre för den svenska regeringen. Det turkiska missnöjet har snarast ökat med den svenska regeringens ovillighet att lämna ut terrormisstänkta kurder. Enligt Erdogan är det till och med ett direkt löfte som Socialdemokraterna brutit.

Den svenska regeringen försöker nu i stället blidka den turkiska islamistregimen på andra sätt. Nya förhandlingar mellan de två länderna har aviserats som ska hållas bakom lyckta dörrar utan insyn för media och allmänhet.

Och nu framkommer alltså att påtryckningar av allt att döma utövats från Rosenbad på Exportkreditrådet för att åsidosätta en sedvanlig kreditprövning och bevilja ett i flera avseenden skakigt byggprojekt miljardgarantier. Det är inte endast de rent ekonomiska säkerheterna som det tummats på. Även de policydokument som säger att EKN ska främja miljö och mänskliga rättigheter och motverka korruption har i det aktuella fallet selektivt upphävts.

Handlingar har hemligstämplats

För att hindra transparens och insyn kring beslutet har myndigheten valt att hemligstämpla stora delar av beslutsunderlaget. Man hänvisar till att det skulle vara “affärskänsligt” att offentliggöra dokumenten, men enligt bedömare handlar det snarare om det politiska känsliga i beslutet – både i hur det gått till och hur en fullt utvecklad myndighetsskandal skulle kunna påverka S-regeringen inför valet och relationerna med Turkiet i Natoförhandlingarna.

Det EKN valt att offentliggöra är sådana dokument som tjänar att ge beslutet ett sken av att vara ett legitimt sådant för att gynna svensk export i stället för att göra Erdogan på gott humör. Bland annat framgår att byggherren som motprestation förbinder sig att köpa 30 procent av projektets varor och tjänster från svenska företag.

Internationell kritik

Sveriges S-regering och EKN har i beslutet valt att slå dövörat till även hård internationell kritik mot de aktörer man ställer ut garantier till med de svenska skattebetalarnas pengar som säkerhet. Louise Brown är antikorruptionsexpert på konsultbolaget FCG och har tidigare arbetat på Transparency International och Världsbanken. Hon säger följande i en kommentar till beslutet:

– Bolagen som Sverige avser stödja är kända för korruption och skatteflykt i miljardklassen. Det är uppenbart korruption på högsta nivå med band till kleptokratin i både Turkiet och Ryssland. Om det finns kännedom om detta hos våra svenska beslutsfattare, men att man ändå väljer att blunda, är det oerhört allvarligt.

Inhemsk kritik

Skarp kritik kommer också i Sverige från Bo Rothstein, professor emeritus i statsvetenskap och expert på korruption:

– I Turkiet kan man nästan utgå ifrån att det förekommer korruption vid offentliga upphandlingar, det är ett slags normalläge. Det förefaller i nuläget väldigt märkligt att Sverige i denna kontext dessutom stödjer ett företag som har den stora basen för sina affärer i Ryssland. Ansvarig generaldirektör och minister måste förklara sig kring hur man resonerat, varför Sverige agerar på det här sättet, säger han till DN.

Även Paul Levin, som är föreståndare för Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet ställer sig kritiskt frågande till beslutet och menar att det givet alla kontraindikationer knappast går att se något annat skäl till att man ändå sagt ja än att det handlar om att förmå Turkiet att säga ja till Sveriges Natoansökan.

– För mig framstår det som ganska anmärkningsvärt att man fattat det här beslutet då det verkar finnas så höga risker med det. Det framgår inte heller tydligt i beslutet hur dessa risker ska hanteras. Det här är ett stort projekt med nära koppling till den turkiska regimen, i en tid då Sverige behöver ett ja till en Natoansökan från Turkiet. Även om man inte kan dra några enkla slutsatser så ligger det väldigt nära till hands att dra sådana kopplingar, säger han till DN.

Tros ha inverkat på Turkiets ja till svensk kandidatstatus

Svenska Exportkreditnämndens klartecken för krediter till järnvägsbygget tros redan ha spelat en roll för att Turkiet inte lade in sitt veto i det första skedet i Sveriges Natoansökan utan valde att godkänna Sverige som kandidat land. Grönt ljus från EKN meddelades i juni bara ett par veckor innan Turkiet bytte fot från ett direkt veto-nej till ett kandidat-ja. i EKN sitter representanter från både utrikes- och finansdepartementet direkt underställda några av S-regeringens tyngsta ministrar.

Regeringen kommenterar endast DN:s uppgifter på lägsta nivå: ”Beslutet har inte med förhandlingarna att göra”, skriver kommunikationschefen Beatrice Arnesson i ett kort sms till DN. En pressekreterare, Tobias Eke Vestergren, underställd utrikeshandelsminister Anna Hallberg (S) förnekar på liknande sätt i ett informellt mejl att regeringskansliet på något sätt ska ha “gett vägledning” om vilket beslut man velat se i det aktuella ärendet.

Exportkreditnämnden har helt lagt locket på och vägrar svara på alla frågor från media som berör det aktuella beslutet. Det gör även utrikesminister Ann Linde (S) och utrikeshandelsminister Anna Hallberg (S). De senare för att signalera att de inte haft något med beslutet att göra.

En socialdemokratisk regerings(o)vana

Detta är inte första gången som Socialdemokraterna i regeringsställning använder mutverktyget för säkra en plats i en internationell organisation.

För att erövra en stol i FN:s prestigefyllda säkerhetsråd mutade den dåvarande S-ledda regeringen flera regimer med ifrågasatt demokratisk legitimitet i tredje världen för att erhålla deras röster när den aktuella säkerhetsrådsstolen skulle besättas. När media försökte granska skandalen beslöt regeringen hemligstämpla alla dokument som belägger oegentligheterna kring processen.

Fotnot:

EKN har i ett mejl till Samnytt riktat invändningar mot hur myndighetens arbete beskrivs i artikeln. Bland annat menar man att skattebetalarnas pengar inte riskeras eftersom verksamheten finansieras genom premier från de som vill försäkra sina exportinvesteringar och att den inte gått back de senaste decennierna. Det har däremot hänt tidigare och när det sker står staten, det vill säga de svenska skattebetalarna, som garant för att täcka underskottet.