Många ögonbryn och kritiska röster höjdes både inom och utanför Sverige när den nytillträdda S+MP-regeringen 2014 som ett av sina första beslut självsvåldigt och utan parlamentariskt eller folkligt stöd erkände de islamistiskt terrorstyrda palestinska territorierna gränsande till Israel som “staten Palestina”. En färsk granskning reser en rad frågetecken kring det hårt kritiserade regeringsbeslutet.

Sveriges erkännande av “Palestina” förefaller ha fattats på en kafferast i Rosenbad. Beslutsunderlag i verklig mening saknas helt. Dåvarande utrikesminister Margot Wallströms (S) motivering att de styrande aktörerna i regionen Fatah och terrorstämplade Hamas skulle ha erkänt israels rätt att existera och accepterat en tvåstatslösning tycks också ha varit ett socialdemokratiskt påhitt utan stöd i sinnevärlden.

Det är vad författaren Anders Carlberg kommit fram till efter att ha undersökt hur Utrikesdepartementet beredde frågan. Vid sidan av det självsvåldiga i att i alla svenskars namn erkänna de delvis islamistiskt och antisemitiskt terrorstyrda palestinska territorierna som en fullvärdig stat, utan föregående debatt eller förankring i riksdagen och hos folket, har frågetecken rests kring hur beslutet bereddes i beaktande av att regeringen vid tillfället precis flyttat in i Rosenbad.

Inget beslutsunderlag existerar

Svaret tycks vara “inte alls”. I varje fall att döma av avsaknaden av ett diariefört beslutsunderlag hos statsrådsberedningen. När Carlberg begär ut handlingarna visar det sig att inga sådana existerar. Självsvåldigheten i beslutet får därmed ytterligare en dimension när det som det verkar fattades direkt och utan underlag eller beredning av statsminister Stefan Löfven (S) och utrikesminister Margot Wallström (S).

I en artikel på sajten kvartal uttrycker Carlberg sin förvåning över detta. Han skriver: “Ett beslut av denna dignitet, att erkänna staten Palestina, bör ju ha varit föremål för ett grundligt förarbete. Förvånande nog finns inget diariefört som kan beskrivas som beslutsunderlag.” Endast handlingar med datum efter regeringsbeslutet finns registrerade.

Margot Wallström ljög

Något som också lyser med sin frånvaro är dokumentation om att det delvis terrorstämplade islamiststyret i de palestinska territorierna skulle ha accepterat en tvåstatslösning med utgångspunkt i 1967 års gränser och därmed erkänt staten Israels rätt att existera. Ändå var det ett bärande argument från utrikesminister Margot Wallström när beslutet offentliggjordes.

“Den palestinska myndigheten har entydigt förpliktigat sig för tvåstatslösningen, för ett erkännande av Israel och att lägga våldet åt sidan”, bedyrade Wallström. Men den S-ledda regeringen syns inte överhuvudtaget ha försäkrat sig om några sådana löften när erkännandet av “Palestina” deklarerads.

Vill fortfarande utplåna Israel med våld

Oaktat vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet förhörde sig om finns dessutom inget som tyder på att en sådan hållning bland palestinierna skulle ha uttalats eller existera. Carlberg har granskat vilka skrivningar kring förhållningssättet till Israel som finns i de palestinska stadgarna; The Palestinian National Charter.

I bjärt konstrast till Wallströms försäkran har detta konstitutionsliknande dokument inte reviderats sedan 1968. Och vad som anges i det är fjärran från något erkännande av Israel, någon acceptans för en tvåstatslösning eller något löfte om att lägga våldet åt sidan. Tvärtom förespråkas Israels utplåning och klargörs att detta ska genomföras med väpnat våld.

Har aldrig ratificerat Osloavtalet

Det som allmänt refereras till som stöd för att palestinierna ska ha accepterat fred i Mellanöstern, Israels existens och en tvåstatslösning är Det så kallade Osloavtalet 1993 som undertecknades av dåvarande israeliske premiärministern Yitzhak Rabin och terrororganisationen PLO:s dåvarande ledare Yassir Arafat.

Men det har alltså inte gjorts några som helst revideringar av “Palestinas konstitution” som ratificerar det avtalet. Endast Israel ratificerade Osloavtalet genom en omröstning i Knesset i november 1993. Palestinierna slingrade sig och begärde uppskov, vilket man också fick fram till 1996. Men inte heller då blev det någon ratificering.

Vägrar trots upprepade påtryckningar

1998 gjorde USA ett nytt försök att förmå palestinierna att infria de löften som överenskommits i Osloavtalet. Dåvarande amerikanske presidenten Bill Clinton besökte Gaza och hade när han reste hem med sig ett nytt löfte fattat genom palestinsk handuppräckning om att de antisemitiskt israel-hatiska skrivningarna i “konstitutionen” skulle strykas. Men detta skedde aldrig.

Åren gick och 2009, i samband med att Fatah höll sin sjätte generalkonferens, kom i stället det motsatta beskedet. Centralkommittéledamoten Azzam Al-Ahmad klargjorde att de palestinska stadgarna ”förblir som de var, utan några ändringar”.

Wallström portades från Israel

Detta bör rimligen den fem år senare nytillträdda rödgröna regeringen och utrikesminister Margot Wallström med lång internationell politisk erfarenhet har haft fullt klart för sig när man gick till beslut om att erkänna “Palestina”. Vad Wallström sade i det offentliga tillkännagivandet av beslutet framstår därför som medveten desinformation och osanning.

2016, två år efter det kritiserade beslutet, belades Margot Wallström med inreseförbud till israel. Detta som en markering från den israeliska regeringen sedan den svenska utrikesministern kallat den israeliska polisens skyddande av landets judar mot palestinska terrorister för “utomrättsliga avrättningar“. Relationerna med Israel hade då varit frostiga sedan Sverige valt att erkänna “Palestina”.