I flera år har skräckhistorier florerat i Kanada där anklagelser om massmord riktats mot de skolor som i katolska kyrkans regi drevs från 1880-talet och framåt för barn tillhörande ursprungsbefolkningen. Men nu visar det sig att alltsammans troligen bara är en bluff och fria fantasier.

Vita i allmänhet och katolska kristna i synnerhet har de senaste åren fått utstå grova rasismanklagelser för historiska massmord på barn tillhörande ursprungsbefolkningen som ska ha begåtts framför allt på de skolor som länge drevs av kyrkan för att ge infödingsbarnen en utbildning.

Monument över de påstådda morden har rests, offentliga ursäkter framförts från landets politiker och religiösa auktoriteter, inklusive påven, och hat piskats upp av rasidentitära aktivistgrupper som bland annat lett till flera attacker mot katolska kyrkor. Men nu visar det sig att skräckberättelserna med största sannolikhet är påhitt och falsarier.

Massutgrävningar resultatlösa

Omfattande resurser har i två års tid lagts på att gräva upp de platser där de påstådda massgravarna pekats ut att finnas. Men inga som helst mänskliga kvarlevor av det eftersökta slaget har påträffats.

Anklagelserna har tidigare tillbakavisats men den katolska kyrkan och andra utpekade aktörer har inte fått tillnärmelsevis samma utrymme att försvara sig offentligt eller i media som de vänsterliberala och rasidentitära aktivistgrupper som formulerat anklagelserna.

Vita och kristna hoppas på ursäkt

Inom de anklagade grupperna hoppas man nu på att bli rentvådd när de stora utgrävningar som skulle bevisa deras skuld tvärtom bevisat att anklagelserna saknar stöd och med största sannolikhet är grundlösa. Om det nu blir några ursäkter i omvänd riktning är i skrivande stund oklart.

Kritiker menar att något i den vägen är på sin plats eftersom anklagelserna, som även spritts internationellt, på ett oförtjänt sätt “kastat en mörk skugga” över Kanada i allmänhet och dess vita och kristna befolkning i synnerhet.

Delade meningar om historiska insatser

Det har länge diskuterats om skolplikten för den primitiva ursprungsbefolkningens barnen i Kanada ska betraktas som rasistiska övergrepp eller tvärtom som en social insats för att ge dessa barn samma möjlighet som andra att ta plats och hävda sig i det moderna kanadensiska samhället.

Diskussionen har sin motsvarighet även i Sverige, här gällande de insatser som sattes in med syfte att ge den primitiva samiska befolkningen de verktyg som ansågs nödvändiga för att dess individer skulle kunna inrätta sig i det moderna svenska majoritetssamhället.