En enkät med 4 500 unga afrikaner i 15 länder visar att 52 procent nu vill utvandra. Förra gången undersökningen genomfördes, i början av 2020, ville två tredjedelar stanna kvar i sina hemländer. Kontinenten är svårt plågad av extremt högt barnafödande.

En undersökning, “African Youth Servey” bland 4 500 unga afrikaner i 15 länder i åldrarna 18-24 år visade att 52 procent vill utvandra. I Sudan och Nigeria är siffran så hög som tre fjärdedelar. Andelen som vill utvandra har ökat markant sedan förra gången undersökningen genomfördes i början av 2020. Då var det mer än två tredjedelar av de unga afrikanerna som ville stanna kvar i sina afrikanska hemländer.

Omkring 60 procent av befolkningen på den afrikanska kontinenten uppskattas vara yngre än 25 år. Orsaken är främst de mycket höga födelsetalen.

Många länder plågas av höga födelsetal

Världsbanken uppskattade 2020 att det genomsnittliga antalet barn per kvinna i subsahariska Afrika låg på 4.6. I Nigeria, där tre av fyra unga vill utvandra, låg antalet barn per kvinna då på 5.2. Bland andra länder som ingick i undersökningen av de ungas framtidsplaner återfanns Kongo-Kinshasa, med 5.7 barn per kvinna och Angola med 5.4 barn per kvinna. I Sverigebekanta Somalia, som inte ingick i undersökningen, låg antalet barn per kvinna år 2020 på 5.9.

Som jämförelse uppskattade Världsbanken att kvinnor inom EU år 2020 skaffade i genomsnitt 1.5 barn. Afrikanskorna valde alltså att skaffa lite drygt tre gånger så många barn.

Ugandiskan Mariam Nabatanzi framför några av hennes 44 barn. Faksimil Youtube.

Ett hot mot samhällen i väst och en hållbar värld

Befolkningsökningen i Afrika har varit explosionsartad samtidigt som den i Europa i princip stått still, invandring exkluderad. På bara några decennier har den afrikanska befolkningen ökat från ett par undra miljoner till en god bit över en miljard människor och bedömningen är att en ytterligare fördubbling till två miljarder är att vänta innan år 2050.

Det befaras leda till ett utvandringstryck mot väst som är ännu större och mer ohanterligt än dagens. Det kullkastar också alla klimat- och miljöpolitiska planer om ett hållbart uttag av jordens resurser. Om välståndet ska fördelas lika över världen innebär det att västvärlden skulle behöva sänka sin levnadsstandard till en bråkdel av dagens och den nivån sjunker ytterligare för varje år som tredje världens befolkning ökar.