En ny EU-lagstiftning som förändrar hur myndigheter får tillgång till elektroniska bevis har nu börjat gälla. Sedan den 18 augusti kan rättsliga myndigheter i EU använda nya europeiska utlämnandeorder för att direkt begära ut digital information från tjänsteleverantörer i andra medlemsländer. Även Sverige har infört kompletterande lagstiftning.
Det är EU:s så kallade e-bevispaket som nu går från lagstiftning till praktisk tillämpning. EU-förordningen om europeiska utlämnande- och bevarandeorder för elektroniska bevis började gälla den 18 augusti 2026, efter en övergångsperiod på tre år. Det bekräftas av både EU-kommissionen och EUR-Lex.
Förändringen innebär att myndigheter i ett EU-land i vissa brottsutredningar kan rikta en europeisk utlämnandeorder direkt mot en tjänsteleverantör i ett annat medlemsland. Tidigare har gränsöverskridande tillgång till elektroniska bevis i större utsträckning krävt samarbete mellan myndigheter i de berörda länderna.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Eurojust beskriver den nya ordningen som ett sätt att göra tillgången till elektroniska bevis betydligt enklare och snabbare.
LÄS ÄVEN: Chat Control 1 stoppat – nu återstår Chat Control 2
Reglerna gäller elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden. Det kan exempelvis handla om uppgifter som finns hos leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster och andra digitala tjänster.
Vilken information som får begäras och vilka krav som måste vara uppfyllda beror bland annat på vilken typ av uppgifter det handlar om. EU:s regelverk skiljer mellan exempelvis abonnentuppgifter, uppgifter som kan identifiera en användare, trafikuppgifter och innehåll i elektronisk kommunikation.
Förordningen skapar två centrala verktyg: europeiska utlämnandeorder, som används för att få tillgång till specificerade elektroniska bevis, och europeiska bevarandeorder, som innebär att uppgifter kan säkras så att de inte raderas innan de kan begäras ut.
Sverige har infört egen kompletterande lag
Förändringen är inte enbart en EU-regel på papper. Sverige har också infört den lagstiftning som krävs för att systemet ska fungera nationellt.
Den svenska lagen (2026:1094) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om europeiska utlämnande- och bevarandeorder för elektroniska bevis trädde i kraft den 18 augusti. Lagen reglerar bland annat hur europeiska utlämnande- och bevarandeorder ska utfärdas i Sverige och hur order från andra medlemsländer ska hanteras.
Det finns dessutom en separat svensk lag, lag (2026:966) om utsedda verksamhetsställen och rättsliga ombud för inhämtning av elektroniska bevis. Den innebär bland annat att vissa tjänsteleverantörer ska ha ett utsett verksamhetsställe eller ett rättsligt ombud som kan ta emot beslut och förelägganden om elektroniska bevis.
De delar av den lagen som bland annat omfattar tillsyn och sanktioner började gälla den 19 augusti. Tjänsteleverantörer som omfattas av reglerna skulle samtidigt ha utsett verksamhetsställe eller rättsligt ombud senast den 18 augusti.
Myndigheter kan gå direkt till leverantören
Det är denna förändring som är central för den nya ordningen. EU-kommissionen beskriver det nya systemet som ett sätt att göra gränsöverskridande tillgång till elektroniska bevis snabbare. Eurojust framhåller samtidigt att de nya reglerna innebär nya verktyg för rättsliga myndigheter och brottsbekämpande myndigheter att få fram uppgifter som behövs i brottsutredningar.
Den svenska regeringen har tidigare konstaterat att elektroniska uppgifter allt oftare är avgörande som bevis i brottsutredningar och att uppgifterna många gånger lagras hos tjänsteleverantörer utanför Sverige. Det var en av bakgrunderna till den svenska lagstiftningen.
Den nya ordningen innebär därmed ett tydligt skifte: elektroniska bevis som finns hos en tjänsteleverantör i ett annat EU-land kan hämtas in genom ett standardiserat europeiskt förfarande, utan att hela processen behöver gå via traditionell rättslig hjälp mellan stater.
Nya skyldigheter för teknikföretag
Reglerna innebär samtidigt nya skyldigheter för de tjänsteleverantörer som omfattas. Svensk lag ger en centralmyndighet möjlighet att utöva tillsyn över att reglerna följs. Om en tjänsteleverantör bryter mot sina skyldigheter kan den bland annat föreläggas att vidta rättelse och drabbas av sanktionsavgift.
Den svenska lagen anger att sanktionsavgiften kan uppgå till högst två procent av företagets totala globala årsomsättning under föregående räkenskapsår.
Reformen har alltså nu passerat det tidigare planeringsstadiet. EU-förordningen har börjat tillämpas, den svenska kompletterande lagen har trätt i kraft och tjänsteleverantörer som omfattas av regelverket ska ha de funktioner på plats som krävs för att kunna ta emot europeiska order.
Det innebär att den nya modellen för gränsöverskridande tillgång till elektroniska bevis nu är en del av det europeiska rättssystemet och att svenska användares digitala uppgifter kan omfattas när de efterfrågas inom ramen för ett sådant straffrättsligt förfarande.
LÄS ÄVEN: Nej-sidan fick flest röster – ändå lever EU:s chattövervakning vidare
