Så många som en tredjedel av de polisanställda upplever att det finns ett DDR-liknande åsiktsförtryck på arbetsplatsen. Den som kritiserar polisledningens sätt att styra myndigheten straffas genom att inte komma ifråga för befordringar och vidareutbildningar och inte få samma lön som de kollegor som ställer in sig och lismar för högsta cheferna. Det visar en färska undersökning.
Fynden redovisas i en ny magisteruppsats skriven av författaren och polisen Patrik Thunholm. Den bekräftar sådant som påståtts i tidigare undersökningar men ofta avfärdats som rykten och desinformation.
Rövslickeri viktigare än duglighet
Men enligt Thunholm betyder kompetens och duglighet i jobbet inte lika mycket för karriären som rövslickeri på rätt ledningspersoner. Så här beskriver en polis som Thunholm har talat med tystnadskulturen inom kåren:
– Idag avgörs allt av om du är kompis med din gruppchef. Det är han eller hon som bestämmer om du ska göra karriär, sätter din lön, vilka utbildningar du får gå osv. Det gäller att ’slicka röv’ annars kommer du ingen vart. Säger du något som inte passar gruppchefen blir du bestraffad.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Bekräftar tidigare uppgifter
Den höga siffran på en av tre poliser som anser sig utsatta för ett åsiktsförtryck har förekommit i tidigare undersökningar men ofta avfärdats som upplevelser som inte stämmer med verkligheten. Thunholms studie stärker uppfattningen att det faktiskt är så det ser ut inom Polismyndigheten:
– I tidigare undersökningar av både Polismyndigheten och facken så säger ungefär en tredjedel att det existerar en tystnadskultur. I min undersökning går det att konstatera samma sak: i runda slängar en tredjedel upplever begränsningar i att uttrycka sig på sin arbetsplats, berättar Patrik Thunholm för Polistidningen.
Olika uppfattning om hur stort problemet är
Han har i sina samtal med poliser hör många skräckexempel på hur man kan få sin karriär förstörd genom att ventilera avvikande åsikter. Men det finns andra som erkänner att fenomenet existerar men tycker att det förstoras upp.
Skillnaderna känns igen från andra debatter där verklighetsupplevelsen och den av ett problems existens och allvarlighetsgrad ofta varierar starkt beroende på politisk färg.
Rädsla att ställa upp på intervju
En osäkerhetsfaktor i studien är att endast en fjärdedel av de poliser som Thunholm velat intervjua har vald att medverka. Han vill inte vara konspiratorisk och hänför en del av bortfallet till att enkäten gick under sommarsemestern och att det kan finnas en allmän trötthet över att besvara på enkäter.
Men Thunholm kan samtidigt inte värja sig från misstanken att många kan ha varit rädda för ventilera sitt missnöje. De medverkande poliserna har visserligen garanterats anonymitet men läckor kan uppstå och bättre att ta det säkra för det osäkra och hålla tand för tunga.
– I datainsamlingen var man inte anonym, även om man var det när resultatet presenterades. Det kan ha gjort att personer inte vågat svara. Det kan finnas en typ av självcensur, konstaterar Thunholm.
Bättre karriärmöjligheter för “ja-sägare”
Det citerade exemplet från en av de poliser som ändå ställde upp trots kritiska åsikter och missnöje med tystnadskulturen på arbetsplatsen är inget unikum. Var tredje intervjuad polis sade samma sak både beträffande själva åsiktsklimatet och vad den kan råka ut för i form av repressalier som uttrycker kritiska åsikter.
– När repressalierna kommer från chefer kan det handla om att medarbetare blir utan vidareutbildning, får avstannad löneutveckling, dåliga referenser eller begränsad möjlighet till övertid. Det kan göra att medarbetare håller sig tysta och inte vågar säga vad de egentligen tycker, förklarar Thunholm.
En bra polis i ledningens ögon är en polis som är “ja-sägare”. Om det råder stor enlighet.
Informella ledare i polisgrupper bestämmer
De ja-sägande poliserna som håller ledningen om ryggen kan också ta på sig själva att bestraffa kollegor med avvikande uppfattning. I studien talas om metoder som osynliggörande, förlöjligande, utfrysning och ryktesspridning och man får höra att man är illojal och förstör för andra.
Även om man formellt är på samma nivå i polisgruppen utkristalliserar det sig informella ledargestalter som har mer att säga till om än andra och vars åsikter övriga i gruppen rättar sig efter. Den som avviker ifrågasätter det informella ledarskapet och det ses inte på med blida ögon från den som erövrat en sådan position.
Befäl och chefer rädda för högsta ledningen
Det är inte bara på “golvet” som den här uppfattningen finns. Befäl och mellanchefer uttrycker också rädsla för att hamna i onåd hos högre chefer och är man med i en ledningsgrupp håller man ofta hellre tyst än riskerar repressalier även om man anser att de beslut som tas är helt uppåt väggarna.
De strikta hierarkierna, delvis hämtade från det militära där man inte säger emot ett befäl, menar Thunholm utgör en delorsak till varför det ser ut som det gör inom poliskåren. Samtidigt har polisen misslyckats med att lösa en rad prioriterade samhällsuppgifter och behovet av en mer allsidig diskussion inom myndigheten kan vara nödvändig för bättre utfall i framtiden.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.